Tal av republikens president Tarja Halonen vid Finlands Röda Kors 130-årsfest 7.5.2007

(med reservation för ändringar)

Idén bakom grundandet av Röda Korset hade sitt ursprung i varje människas värdighet, som skall skyddas oberoende av hennes politiska, kulturella eller etniska egenskaper. Respekten för Röda Korset i krig och andra konflikter var på sitt sätt ett viktigt steg i riktning mot en internationell människorättspolitik. Det är sorgligt att se att vi i vissa avseenden igen har gått ifrån denna grundidé under de senaste decennierna. Det finns många olika orsaker till detta.

Kriserna har i människors medvetande blivit en del av vardagen. Den internationella informationsförmedlingen för i realtid in de mest avlägsna händelser i våra vardagsrum. Till en början väcker det oss och kan även väcka vår vilja att hjälpa. När händelserna upprepas blir många avtrubbade. Detta är en utmaning speciellt för biståndsorganisationerna eftersom även de snabbaste hjälpinsatserna är mycket långsammare än informationsförmedlingen.

Även krisernas antal och karaktär har förändrats. Allt fler människor drabbas av humanitära kriser. Även om antalet våldsamma konflikter har sjunkit globalt sett, har konflikterna blivit alltmer komplicerade och mångfacetterade och de riktar sig i allt högre grad mot civila.

Största delen av konflikterna sker nämligen inom stater. De stridande parterna kan vara flera till antalet. I de interna konflikterna är det ofta civilbefolkningen som blir det huvudsakliga objektet för krigiska handlingar. Avsikten är att sprida skräck bland dem: våld mot kvinnor, bl.a. våldtäkter, är en alltmer använd metod inom den systematiska krigföringen. Likaså har det blivit allt vanligare att barnsoldater används i konflikter av olika slag.

Årligen drabbas ca 250 miljoner människor av naturkatastrofer. Benämningen naturkatastrof är förstås endast en del av sanningen. Klimatförändringen, urbaniseringen, det ohållbara utnyttjandet av skogsresurserna och jordens befolkningstillväxt samt annan mänsklig verksamhet har ökat riskerna. Det skapas en ond cirkel: fattigdom och miljöproblem leder till ökad benägenhet för och uppkomst av katastrofer och konflikter, vilket i sin tur förhalar och förhindrar en hållbar utveckling.

Det finns fortfarande en reell hotbild om att det är de allra fattigaste områdena i världen som kommer att drabbas värst av översvämningar, våldsamma stormar och torka i och med den globala klimatförändringen. Pandemier och smittsamma sjukdomar leder till att problemen förstärks. Till följd av HIV/AIDS-pandemin är människorna framför allt i Afrika söder om Sahara alltmer utsatta för katastrofernas konsekvenser.

Vi har inte varit overksamma. Den hjälp som olika stater och humanitära biståndsorganisationer står för har mer än fördubblats sedan början av 1990-talet. Trots detta räcker hjälpen inte till för att helt täcka det ökade behovet. Därför har de internationella biståndsaktörerna blivit tvungna att omvärdera principerna för sitt biståndsarbete utöver att de dessutom strävar efter att effektivisera verksamheten.

År 2005 utvärderades Finlands humanitära bistånd. Det konstaterades att Finlands bistånd var smidigt centraliserat och resultatrikt framför allt därför att Finland har koncentrerat sitt bistånd till FN-organisationerna och andra kvalificerade organisationer, exempelvis rödakors- och rödahalvmånerörelsen.

De nya linjer som dragits upp för Finlands humanitära bistånd baserar sig på denna utvärdering. Grundidén är att det humanitära biståndet har sitt ursprung i de mänskliga rättigheterna. De nödställda människornas behov skall ses som sådana rättigheter som det internationella samfundet är skyldigt att tillgodose. Biståndsverksamheten skall främja de rättigheter som är inskrivna i människorättskonventionerna: rätten till mat, rent vatten och tillräckligt skydd. Biståndsverksamheten skall också stödja icke-diskriminering och jämlikhet. I de nya riktlinjerna anses det också viktigt att mottagarna själva deltar i de olika skedena av biståndsverksamheten samt att biståndsgivaren bär ansvar för de egna besluten.

En annan hörnsten i Finlands humanitära bistånd är kravet på kontinuitet: biståndet skall fortgå utan avbrott och det bör inkludera återuppbyggnad och allmän utvecklingspolitik. Det skall alltså koppla ihop biståndsåtgärderna på kort och lång sikt. För att övergångsskedet skall bli så smidigt som möjligt bör de olika formerna av humanitärt givarskap och utvecklingssamarbete samordnas långsiktigt.

I de nya riktlinjerna förbinder sig Finland tillsammans med de övriga OECD-länderna att följa principerna om gott humanitärt bistånd. Detta stärker det multilaterala samarbetet i allmänhet och FN:s centrala roll i synnerhet.

De instabila verksamhetsbetingelserna innebär givetvis den största utmaningen för de humanitära organisationerna. I samband med konflikter har den humanitära verksamheten dessvärre blivit mycket farlig. Den humanitära rätten blir utsatt för kränkningar och de humanitära organisationerna blir allt oftare föremål för angrepp. I vissa situationer har det visat sig omöjligt att utan militär hjälp förmedla biståndet till mottagaren på ett tryggt sätt. Detta ger i sin tur upphov till nya problem. Biståndsarbetarna har anfallits när lokala kämpar inte har kunnat eller velat skilja mellan militära och humanitära aktörer.

Detta är en ytterst viktig och krävande utmaning för det internationella samfundet. Verksamhetsförutsättningarna för ett opartiskt och oberoende biståndsarbete bör kunna säkerställas. Detsamma gäller också omvänt: med tanke på biståndsarbetarnas säkerhet är det av grundläggande betydelse att biståndet är oberoende och att det humanitära förblir opartiskt.

Finland utgår ifrån att det internationella humanitära arbetet och den militära sanktionspolitiken skall hållas isär. De riktlinjer som reviderades i Oslo 2006 tjänar som rättesnöre. Om frambefordrandet av hjälp och biståndsarbetarnas säkerhet inte kan tryggas utan militära medel är en begränsad användning av militär kraft godtagbar enligt riktlinjerna. Den militära verksamheten skall likväl också i sådana fall endast vara ett stöd för hjälpen att nå fram. Humanitära aktörer bör därför alltid inneha den ledande rollen i samband med humanitärt biståndsarbete. Ett beslut om att militära aktörers hjälp bör användas skall grunda sig på ett behov som de humanitära organisationerna definierar, inte på utbudet av resurser. En klar princip, om än svår att omsätta i praktiken!

* * *

I december 2005 antog Europeiska unionen de nya riktlinjerna för internationell humanitär rätt. Detta var ett projekt som Finland aktivt drev på och som innebär en strävan att integrera ett internationellt humanitärrättsligt perspektiv i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Med hjälp av riktlinjerna försöker man bredda kunskaperna om de rättsnormer som gäller krig samt konsekvent ingripa i överträdelser av den humanitära rätten.

Den internationella humanitära rätten var ett av prioritetsområdena också under Finlands senaste ordförandeskap i EU. Ett centralt tema var beaktandet av humanitära standarder och mänskliga rättigheter i bekämpandet av terrorismen. Dessa frågor tilldrog sig intresse både i EU:s arbetsgrupper och i dialogen med tredjeländer. Enligt EU:s uppfattning skall tillgodoseendet av de mänskliga rättigheterna och iakttagandet av den internationella humanitära rätten även vara utgångspunkten för all verksamhet som gäller bekämpande av terrorism.

* * *

Finlands Röda Kors är en verkligt mångkunnig aktör. Röda Korset har ett omfattande lokalt nätverk och cirka 50 000 frivilliga som aktivt deltar i verksamheten. FRK:s förstahjälp- och vänverksamhet har bidragit till tryggheten också i vårt samhälle. De 10 000 människor som regelbundet besöker ensamma äldre, fångar och handikappade är vänner i ordets fulla bemärkelse.

Finländarna vill hjälpa. Röda Korset har i årtionden kanaliserat humanitär hjälp på ett pålitligt sätt. Röda Korset har dessutom gjort det effektivt och högklassigt. Organisationens reserv inom den internationella hjälpen är en av de bäst utbildade och mest effektiva inom hela den internationella rörelsen. Framförallt är dess fältsjukhus och övriga beredskap i anslutning till den medicinska hjälpen oftast först på plats.

Röda Korsets arbete är effektivt, snabbt, öppet och ansvarstagande. Via sina nationella föreningar är organisationen i många länder färdigt på plats i olika lokala sammanhang. Därför har Röda Korset stor kännedom om lokala förhållanden, erfarenhet av det land som behöver hjälp samt färdiga hjälpkanaler och nätverk. Rödakors- och rödahalvmånerörelsen har utfört ett betydelsefullt arbete också genom att utveckla normer och standarder för internationella hjälpaktioner.

Finlands Röda Kors arbete och dess roll som hjälpare har förändrats under de årtionden som gått. Många sådana projekt och tjänster som tidigare sköttes med hjälp av organisationer och frivilligkrafter har blivit en del av funktionerna och bastjänsterna i vårt välfärdssamhälle.

Numera är det kommunerna och staten som i samband med olyckor och katastrofer sköter räddandet av människor. Det är givetvis utmärkt att räddningsväsendet har utvecklats i den här riktningen. Likväl behövs också den insats som vi enskilda individer kan göra. Jag tror att Röda Korsets betydelse som en opartisk organisation som även bistår våra egna myndigheter kommer att accentueras ytterligare i framtiden såväl här hemma som utomlands.

* * *

Jag vill framföra mina varmaste lyckönskningar till Finlands Röda Kors som nu fyller 130 år. Tack för ert viktiga arbete i syfte att minska mänskligt lidande, och tack för era insatser som förespråkare för de mänskliga rättigheterna. Jag önskar ert arbete all välgång även i framtiden!