Tal av republikens president Tarja Halonen vid universitetet i Groningen i Nederländerna den 16 december 2006

Det är en stor glädje och ära för mig att få besöka Groningen och hålla tal här vid universitet i Groningen. Under de senaste åren har stor internationell uppmärksamhet riktats mot den finska innovationsverksamheten och det finska utbildningssystemet. Många delegationer har besökt vårt land för att bekanta sig med den så kallade finska modellen. Jag är medveten om att besöken mellan Nederländerna och Finland är frekventa. Det ligger i bägge länders intresse att lära av varandra. För endast två månader sedan, i oktober, besökte representanter för universitetet i Groningen Finland tillsammans med representanter för andra nederländska universitet. Denna vecka besökte även professor Bart van Ark från detta universitet Finland och höll en föreläsning om produktivitet, tillväxt och innovationer.

Jag anser att detta ömsesidiga intresse visar att Nederländerna och Finland har mycket gemensamt. Vi är båda nordeuropeiska stater och medlemmar i Europeiska unionen. Bägge länder har förbundit sig till genomförandet av Lissabonstrategin och är aktiva i globala frågor. Dock finns det också skillnader mellan länderna.

Jag vill berätta om våra erfarenheter av hur man kan skapa en kunskapsbaserad ekonomi som bygger på social rättvisa. Det finska förhållningssättet framhäver betydelsen av att skapa en vision, att främja kreativiteten och att nå samstämmighet.

Finland har en befolkningsmängd på endast fem miljoner och är till arealen ett relativt stort land, vilket betyder att vi inte i första hand kan konkurrera med kvantitet utan med kvalitet. För detta krävs kompetens som för sin del uppnås genom investeringar i utbildning, forskning och utveckling, samt för främjande av innovationer.

* * *

Vi får ofta frågan hur det kommer sig att Finland kunde utvecklas till en teknologiintensiv, kunskapsbaserad ekonomi på mycket kort tid, i slutet av 1990-talet och under det nya årtusendets första år. I verkligheten är det tvärtom: det har tagit relativt länge att bygga upp systemet.

Under årtionden har finländarna varit snabba att ta i bruk ny teknik. Ett litet folk som kämpar i svåra klimatförhållanden har helt enkelt inte haft något annat val än att börja tillämpa nya tekniker så snabbt som möjligt. Till exempel installerades Nordeuropas första elektriska belysning i Finlaysons vävsal. Endast sex år efter att Bell hade patenterat sin uppfinning hade telefonbolag redan etablerats i de största städerna i Finland. I början av 1920-talet hade Finland både ett nationellt flygbolag och ett radiobolag. Senare blev Finland en föregångare i användningen av mobiltelefoner och Internet.

En betydande faktor som bidragit till Finlands framgång är att samhället av hävd har värdesatt utbildning, vetenskap och forskning, och att dessa därmed blivit politiska prioriteter. Partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn har grundats då det har ansetts ändamålsenligt.

Etablerade och välfungerande arbetsmarknadsförhållanden har också en central roll och de möjliggör en bred avtalsverksamhet. Arbetsmarknadens centralorganisationer gör löneavtal i vilka man drar upp riktlinjerna för avtalen på förbundsnivå, bl.a. i fråga om löneförhöjningarnas storlek samt social-, pensions- och utbildningsförmåner. Regeringen har aktivt stött förhandlingsprocessen för att måttfulla avtal skall kunna nås. Nästan all lagstiftning gällande arbetslivet bereds på trepartsbasis som ett samarbete mellan regering, arbetsgivar- och löntagarorganisationer. Denna utgångspunkt gäller än i dag, även om den är föremål för mycket diskussion. Den har främjat utvecklingen av en positiv social och ekonomisk infrastruktur för Finlands ekonomi och samhälle samt uppkomsten av ett nationellt innovationssystem.

En bred konsensus i fråga om utbildningens och forskningens betydelse ledde till att det finska högskolesystemet utvidgades betydligt på 50- och 60-talet. Denna reform har haft en mycket stor betydelse för Finlands utveckling när man beaktar landets storlek.

Vår nuvarande forsknings- och produktutvecklingspolitik är från början av 1980-talet. Till dess utformning bidrog i stor utsträckning det faktum att Finland inte kan konkurrera framgångsrikt med en industri baserad på naturresurser. Kunskap och teknik ansågs vara branscher som kunde utgöra basen för vår framtidsstrategi. Alla betydande offentliga och privata aktörer i samhället deltog i utvecklandet av den finska modellen. Samma årtionde grundades såväl Tekes som det nationella teknologirådet. Allt detta innebar att begrepp som ”informationssamhälle” och ”kunskapsbaserad ekonomi” blev en del av finsk politik.

Nu 25 år senare är Finland inte bara en av världens mest öppna ekonomier, utan också en av de ledande kunskapsbaserade ekonomierna. Finland placerar sig bland de allra främsta i många internationella jämförelser, bland annat i fråga om konkurrenskraft, miljöns hållbarhet, teknologi, relationen mellan industri och vetenskap samt finansiering av forskning och utveckling. Forsknings- och utvecklingsverksamhetens andel av bruttonationalprodukten hör i dag till de högsta i världen – ca 3,5 procent. Denna siffra överskrider med råge det mål som EU ställt upp. De offentliga investeringarna i forskning och utveckling ökade till och med under den djupa recessionen på 1990-talet.

Framgång beror inte endast på beslutsfattande och val av rätta utvecklingsstrategier, det behövs även tur. Framstegen inom den vetenskapliga och tekniska utvecklingen sker ofta långsamt och successivt. För att kunna dra nytta av de verkliga forskningsrönen bör vi vara tålmodiga och framsynta, och satsa på utbildning, vetenskap och teknisk utveckling på ett hållbart sätt.

* * *

Jag vill betona att nyckelordet är utbildning. Utbildning påverkar både antalet innovationer och efterfrågan på dem. Nya tekniker kan inte tillämpas i produktionen utan tillräckligt utbildad arbetskraft. Även efterfrågan är viktig, eftersom innovationer inte uppstår utan aktiva och krävande kunder och konsumenter som ofta är utbildade.

I Finland har det livslånga lärandet givits ett speciellt värde. Det krävs välutbildad arbetskraft för att det finska näringslivet skall vara konkurrenskraftigt och den offentliga sektorn skall kunna producera sina tjänster på ett högkvalitativt och effektivt sätt. Utbildningen är därmed ett redskap som samhället och dess olika sektorer behöver för att bemöta förändringarna.

Utbildningen stärker människans självbestämmanderätt och hennes förmåga att fatta beslut i olika livssituationer. Tack vare utbildningen får människan också möjlighet att på ett mångsidigt sätt använda sina kunskaper och färdigheter till gagn för sig själv, sin familj och för samhället. I arbetslivet har utbildningen hittills varit ett rätt effektivt vaccin mot arbetslöshet och likaså en garanti för en bra löneutveckling.

Vårt utbildningssystem utgår ifrån att erbjuda alla invånare utbildning oberoende av invånarnas boningsort, kön, ekonomiska utgångspunkt, kulturella bakgrund eller modersmål. Allas rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning tryggas i grundlagen. Finland har klarat sig bra i internationella jämförelser, vare sig det gäller social likställdhet eller inlärningsresultaten från den allmänbildande utbildningen.

Finland toppade OECD:s PISA-undersökningar åren 2000 och 2003 i fråga om 15-åringars kunskaper inom innehållsområdena matematik, naturvetenskap och läsfärdighet. Andra toppländer var de asiatiska länderna, såsom Japan och Korea. Det som är unikt med Finland är att skillnaderna mellan skolor och elever är små.

* * *

Med tanke på ekonomisk framgång är vissa sociala och institutionella innovationer lika viktiga som tekniska innovationer. Forskare har redan länge förknippat god förvaltning och låg korruption med begreppet kunskapsbaserad ekonomi. I Finland är korruptionen minimal – och jag är medveten om att även Nederländerna klarat sig bra i dessa undersökningar. God förvaltning och politisk öppenhet har en mycket central betydelse i det finska samhället.

Välfärdssamhälle och konkurrenskraft utesluter inte varandra. Jag är fast övertygad om att en av orsakerna till vår framgång som informationssamhälle är att vi i Finland har grundat vårt samhällssystem på den så kallade nordiska välfärdsmodellen, som bygger på en stark demokrati, gemensamt ansvar och social rättvisa. Människor uppskattar undervisnings-, social-, hälso- och sjukvårdstjänster, och är villigare att betala skatt för att upprätthålla dem än människor i många andra länder. Den offentliga sektorn är förhållandevis omfattande och dessutom ganska öppen och effektiv.

I Finland är en mycket hög andel av såväl löntagarna som arbetsgivarna fackligt organiserade i jämförelse med många andra länder. Största delen av anställningsförhållandena är fasta, även om kortvariga anställningsförhållanden har blivit vanligare under de senaste åren och detta har orsakat en del problem. Deltidsarbete är inte lika allmänt som på andra håll i Europa. Tack vare familjeledigheter, dagvårdssystem och skolmåltider deltar kvinnorna aktivt i arbetslivet och heldagsarbetar. Flickor klarar sig bra i skolan och finländska kvinnor i arbetsför ålder är i det hela redan högre utbildade än männen. Jag är fast övertygad om att det med tanke på jämlikheten mellan människor är rätt att kvinnor fullödigt deltar i samhällsverksamheten, och att detta också har ökat konkurrenskraften. I Finland är utmaningen att stödja pojkarna. De flesta ungdomar som avbryter sin skolgång är pojkar, och de riskerar att bli långtidsarbetslösa och utslagna i framtiden.

* * *

Att inhämta kunskaper är en viktig faktor för ekonomisk tillväxt och social utveckling överallt i världen. Globaliseringen innebär att information, nya idéer och innovationer sprids snabbare än någonsin tidigare. I en mera rättvis globalisering kan data- och informationstekniken erbjuda effektiva medel för utvecklingsländerna att försnabba utvecklingen och utgöra ett stöd i anpassningen till den globala ekonomin. För utvecklade länder ger en kunskapsbaserad och socialt rättvis ekonomi möjligheter att främja specialisering och att förbättra produktiviteten. Det mänskliga och kunskapsbaserade kapitalet är den enda resurs som kan växa oändligt.

Utmaningarna vi står inför är desamma i Finland och Europa. För det första måste vi möta den allt hårdare internationella konkurrensen. För det andra stiger befolkningens medelålder snabbt - i Finland snabbare än i resten av Europa. För det tredje måste vi möta de ekologiska utmaningarna, speciellt i fråga om miljöns tillstånd, klimatförändringen och energikällorna.

Unionen har goda förutsättningar att klara sig väl i globaliseringen. Det är viktigt att vi har gemensamma mål och syften på EU-nivå. Vi har faktiskt redan ett program som innehåller en gemensam infallsvinkel: Lissabonstrategin.

Unionens utveckling har emellertid inte motsvarat de ambitiösa mål som sattes i den ursprungliga Lissabonstrategin år 2000. Problemet är inte själva strategin, utan det faktum att den inte har genomförts tillräckligt effektivt i medlemsstaterna. Nu har Lissabonstrategin reviderats så att medlemsländerna själva får besluta om de mest brådskande åtgärderna för att främja tillväxt och sysselsättning. Jag hoppas att genomförandet av strategin nu tar fart och att vi inte lämnar viktiga mål för den hållbara utvecklingen, innovationen och den sociala sammanhållningen obeaktade. Lissabonstrategin är också en inlärningsprocess. Kanske vi bör förhålla oss mer positivt till den ”naming and shaming”-politik som Wim Kok föreslog i sin rapport om Lissabonstrategin.

Lissabonstrategin motsvarar Finlands mål väl och vi är mycket angelägna om att genomföra den. Under vårt EU-ordförandeskap har vi koncentrerat oss på behovet att utveckla innovationsförmågan i Europa och öka investeringarna i mänskligt kapital och livslångt lärande.

Globaliseringen har förändrat världen, inte bara i ekonomiskt hänseende. Européer flyttar från ett land till ett annat och migrationen till Europa är livligare än förr. Vi måste vara villiga att lära av varandra och se möjligheterna i det globala samarbetet och partnerskapen - och samarbeta för en mera rättvis globalisering och för att stödja en hållbar utveckling för allas vårt bästa.