Republikens president Tarja Halonens tal vid öppnandet av festivalen "Kulturrum i Norden" i Leverkusen den 15 september 2002

Jag har det stora nöjet att i dag här i Leverkusen för alla nordiska länders räkning öppna festivalen "Kulturrum i Norden". Festivalen ger konstnärer från fem nordiska folk en unik chans att presentera sig för den sakkunniga publiken här i hjärtat av Europa. Jag ställer gärna upp som beskyddare för kulturfestivalen tillsammans med förbundspresident Johannes Rau. Invigningen ger mig ett angenämt tillfälle att återse förbundspresident och fru Rau som för jämnt ett år sedan var gäster hos oss i Finland.

De nordiska ländernas gemensamma kulturarv har flera hundra år gamla rötter. Vi har under olika perioder, från medeltiden fram till det senaste århundradet hört till samma statliga helheter, något som har stärkt känslan av samhörighet. Nordiska Rådet, som firar sitt 50-årsjubileum i oktober, har fördjupat den historiska samhörigheten och utvidgat den till alla områden inom samhällslivet. En symbol för Nordens samhörighet på tysk mark är de fem nordiska ländernas gemensamma ambassadbyggnad i Berlin.

De nordiska folken är lik en familj som förenas av starka ömsesidiga band, även om varje familjemedlem snarare betonar sina särdrag. Däremot ser utomstående ofta mer likheter än olikheter.

Typiskt för de nordiska länderna är också att de deltar aktivt i det internationella samarbetet, både globalt och i Europa, vart och ett med litet olika teman och i olika sammanhang. Detta har dock inte minskat de fem folkens egenart eller deras nordiskhet.

Historiskt har Tyskland alltid representerat kärnan i Europa för Norden. Till exempel finländska vetenskapsmän och konstnärer har under århundraden kompletterat sina studier i Tyskland. Martin Luther fann sina trognaste anhängare i de nordiska länderna som fortfarande i huvudsak är lutherska.

Under de senaste veckorna har vi djupt skakade följt med översvämningarna och förödelsen i Centraleuropa och Tyskland. Erfarenheten av översvämningarna måste stärka vår vilja att befästa samarbetet och det gemensamma ansvaret i Europa.

Dagens Tyskland är för oss framför allt vår viktigaste handelspartner. Särskilt viktiga är kontakterna med Nordrhein-Westfalen, exempel på det är besöket av ministerpresident Clement och en delegation från delstatens parlament i Finland och Deutsche Oper am Rheins gästspel på operafestivalen i Nyslott i år.

Tyskland är ett inflytelserikt land när det gäller samarbetet i Östersjöregionen och en central medlemsstat i Europeiska Unionen, och har bevarat sin betydelse oberoende av de växlande situationerna under integrationsprocessen. Kulturutbytet mellan Norden och Tyskland är aktivt och omfattande, det finns ett mångsidigt samarbete inom litteraturen, bildkonsten och särskilt musiken. Att få presentera vår egen nordiska kultur i Tyskland är ett stort och värdefullt tillfälle för oss.

I integrationsprocessens Europa innehar kulturen en nyckelposition. Välbekanta och trygga samhällsstrukturer förändras och den nya teknologin formar vår världsbild. I en sådan värld får kulturen en alldeles ny betydelse, den hjälper oss att se framtiden. Kulturen är en kompass som visar vilken riktning vi skall välja.

En livskraftig kultur betyder en sammanjämkning av många olika strävanden, inte minst av nationell identitet och internationell växelverkan. Jag tycker att det ändå inte finns någonting som skulle tyda på att vår egen identitet är hotad i ett integrerat Europa, tvärtom. Det är den kulturfestival som invigs idag är ett övertygande bevis på.

Idag stöds ett rekordartat brett kulturfält både med offentliga och privata medel. Tidvis debatteras fördelarna och nackdelarna med kommersiell sponsorering livligt. I det hänseendet finns det emellertid ingen anledning att romantisera. En stor del av världskonsten skulle aldrig ha skapats om det inte hade ha funnits fördomsfria mecenater som stödde skapandet utan att bestämma dess innehåll. Också i framtiden behövs det sådana mecenater och deras stöd är värdefullt.

Festivalen som öppnas idag är ett utmärkt exempel på detta. Jag vill uttrycka ett varmt tack till Bayer AG:s styrelse för beslutet att ta initiativet till en "triologi" som presenterar tre betydande europeiska kulturområden, i år de nordiska länderna.

Jag hoppas att publiken i Leverkusen och städerna i omgivningen finner vägen till alla evenemang och får många berikande upplevelser. Vi vet att när en människa sjunger och spelar så fylls hennes hjärta med godhet.

Jag vill avslutningsvis tacka förbundspresident Johannes Rau, ordföranden för Bayer AG:s styrelse Werner Wenning och alla de otaliga personer utan vars insatser denna imponerande festival inte skulle ha varit möjlig. Jag vill på Finlands och de övriga nordiska ländernas vägnar framföra de bästa och varmaste hälsningar till staden Leverkusen och än en gång tillönska festivalen den allra bästa framgång.