Hälsningsord av republikens president Tarja Halonen vid FTFC:s XX förbundskongress den 10 november 2005

Den finländska vardagen har förändrats i snabb takt under de senaste åren. Det diskuteras mycket om verkningarna av globaliseringen på vårt lands ekonomi, människornas arbetsliv och vardagen i övrigt. I internationell jämförelse hör Finland onekligen till de länder som vinner på globaliseringen. Men även hos oss har globaliseringens för- och nackdelar fördelat sig ojämnt.

Öppnandet av den internationella marknaden och den nya teknologins segertåg har garanterat en bättre utkomst för tusentals finländare. Å andra sidan har allt fler medborgare fått se sin arbetsplats flyttas utomlands. Den allt hårdare internationella konkurrensen har också ökat kraven på kostnadseffektivitet och produktivitet såväl i företagen som inom den offentliga sektorn. I arbetslivet har det uppstått nya förfaranden som kan innebära stora utmaningar för fackföreningsrörelsen.

Finland har redan i flera decennier tjänat in en stor del av nationalinkomsten genom internationell handel. Konkurrens är inget nytt för oss. Att vara klart bäst har varit den målsättning genom vilken vi har nått framgång både på nära håll och längre borta. Vårt nordiska välfärdssamhälle, som är rättvist för människorna, har visat sig vara konkurrenskraftigt även internationellt sett. Vi kommer att vara framgångsrika även i framtiden om vi försöker tillsammans.

Europeiska unionen har förbundit sig att överallt i världen verka för en human och rättvis globalisering. Målet för Lissabonstrategin är att göra Europa till världens konkurrenskraftigaste område. Men också detta mål innefattar respekten för människan och naturen. Lissabonstrategin förenar ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Därför är Lissabonstrategin det bästa konkurrensprogram som jag känner till. Strategin måste bara sättas i verket.

Jag anser att fackföreningsrörelsen spelar en betydande roll i detta sammanhang. EU:s konkurrensförutsättningar måste stärkas genom ökad produktivitet och sysselsättning med hjälp av fler och bättre arbetsplatser. Vi européer måste satsa på kunnande, utveckla arbetslivet, stärka välfärdspolitiken och stöda en hållbar utveckling.

På det nationella planet har vårt arbetsliv utvecklats långsiktigt genom samarbete på trepartsbasis mellan arbetsmarknadsparterna och landets regering. Resultaten är obestridliga. Globaliseringen kan inte vara ett skäl att frångå den finländska modellen. Tvärtom. I framtiden behöver vi till och med i högre grad än tidigare avtal mellan arbetsmarknadsorganisationerna och samverkan också mellan olika stater.

* * *

I anslutning till det så kallade Vaxholmfallet i Sverige har det också i Finland förts en debatt om arbets- och kollektivavtalens bindande karaktär. I detta sammanhang vill jag klarlägga några saker.

Arbets- och tjänstekollektivavtalen är en viktig del av det finländska välfärdssamhället. Den allmänt bindande karaktären hos de arbets- och tjänstekollektivavtal som förekommer hos oss är inte enbart en avtalsmässig fråga, utan en del av den nationella lagstiftningen. Den allmänt bindande karaktären stärker arbetstagarnas trygghet, underlättar företagens verksamhet och betonar reglerna för rent spel. Den allmänt bindande karaktären är inte ett arrangemang som begränsar konkurrensen eller arbetskraftens fria rörlighet.

Enligt min mening skall Finland inte frångå den allmänt bindande karaktären beträffande arbets- och kollektivavtalen, utan vi skall hålla fast vid denna stöttepelare för vårt avtals- och förtroendesamhälle. Jag hoppas att det nu råder möjligast stor nationell enighet om detta.

Då Europeiska unionen utvecklas kan man enligt min mening ta fasta på många saker i den finländska och nordiska arbetsmarknadskulturen och välfärdsmodellen. Därför kunde dessa frågor mycket väl lyftas fram även under Finlands EU-ordförandeskap år 2006.

Finland skall inte heller i framtiden tävla genom att öka otryggheten eller med löner som inte räcker till uppehälle, utan vi skall stöda en rättvis inkomstfördelning, kunnande och en ökad produktivitet som bygger på en kreativ ekonomi.

Finland har klarat sig endast genom att göra saker och ting litet bättre än alla andra. Det må vara framgångskonceptet även i fortsättningen. Då är det viktigt med satsningar på forskning, produktutveckling och utbildning på alla nivåer och även på inlärning i arbetet.

* * *

Det finska fackföreningsfolket har länge arbetat för jämlikhet i samhället. Allas vårt arbete - såväl kvinnors som mäns, såväl arbetsgivares som arbetstagares – behövs fortfarande för att förbättra både lagstiftningen och avtalen och framför allt för att attityderna skall ändras. Efterlängtade reformer är exempelvis en mera flexibel sammanjämkning av arbetslivet och familjelivet, en mera jämn fördelning av familjeledigheterna mellan barnets båda föräldrar och fördelningen av kostnaderna för detta mellan bådas arbetsgivare. I fråga om redan genomförd jämställdhetslagstiftning och redan genomförda avtal hoppas jag att man skall ha kunskaper och tålamod att uppmuntra till välfungerande tillämpning i praktiken och att övervaka detta.

Tack för det arbete ni gjort för det finländska samhället. Jag hoppas att er tjugonde förbundskongress blir lyckad och givande.