Republikens president Tarja Halonens tal vid WWF seminarium "Wanted: The Baltic Sea – As good as new" i Stockholm 21.8.2003

The Baltic Sea region – From a common heritage towards regional sustainable development

Östersjöns historia är till stor del en historia kantad av krig. Men också så mycket annat. Östersjön har liksom andra hav varit en handelsled. Över detta hav har gått en ström av varor, och havet har varit en förmedlare av kulturell växelverkan. Våra ryktbara nordiska vikingar bedrev handel och var också delaktiga i den fredliga utvecklingen.

Under det kalla kriget blev Östersjön en skiljelinje mellan länderna och folken i området. Havet förlorade sin naturliga roll, det mera splittrade än förenade folken. I dag kan vi säga att havet har fått sin riktiga roll. Det förenar, det splittrar inte.

I och med utvidgningen av Europeiska unionen nästa år förändras situationen i Östersjöområdet. Östersjön blir praktiskt taget ett innanhav i Europeiska unionen. I denna situation blir relationen mellan EU och Ryssland ännu viktigare i detta vårt gemensamma område.

Vi finländare har från första början byggt upp politiken för Europeiska unionens nordliga dimension med utgångspunkt i ömsesidigt beroende. Vi anser att det vid uppbyggnaden av norra Europas framtid är möjligt för både Europeiska unionen – hela unionen, inte bara dess medlemsstater i norr – och partnerstaterna, framför allt Ryssland, att hitta samarbetsobjekt som intresserar och gagnar alla parter.

Det finns gemensamma intressen inom flera olika sektorer. T.ex. med tanke på hela Europas energiförsörjning är det mycket angeläget att Rysslands ofantliga energitillgångar kan transporteras och användas på ett hållbart sätt på vår kontinent.

Jag tror att det är möjligt att hitta gemensamma intressen också i fråga om Östersjön. Sjöfarten, fisket och rekreationen är alla beroende av havets tillstånd och sådana faktorer som påverkar detta. Hela vårt liv här i Norden är beroende av Östersjöns tillstånd. Ingen stat ansvarar ensam för Östersjöns tillstånd eller för lösningen av problemen. Det behövs samarbete. En säker sjöfart, fiske på hållbar grund och möjlighet till rekreation gagnar alla som lever längs Östersjöns stränder. Föroreningar från industri, samhällen, jordbruk och sjöfart är till skada för alla.

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav och situationen är speciellt dålig i Finska viken. Alla länder kring Östersjön bär skulden för detta. Dessutom är också europeiska stater som ligger längre bort för sin del ansvariga för Östersjöns förorening. Allt för många länder har under de gångna åren försummat behovet av att skydda vårt gemensamma hav. Också när det gäller engagemanget i skyddsbesluten, för att inte tala om verkställigheten, finns det många brister.

Vi vet att näringsbelastningen på Östersjön är alltför stor. Vi känner också till att det behövs snabba åtgärder, och ändå måste vi räkna med att vänta länge på effekterna. Det behövs åtgärder för att begränsa samhällenas, jordbrukets och industrins utsläpp nu, så att kommande generationer har åtminstone någon slags chans att njuta av Östersjön.

Också mitt eget hemland Finland bidrar för sin del till belastningen av Östersjön. Diskussioner har förts om den interna belastningen på kustvattnen i Finland, för vilken vi i huvudsak har oss själva att skylla. Vi kan dock vara glada för att regeringen i Finland utarbetat ett särskilt program för skydd av Östersjön. Detta är ett viktigt steg i rätt riktning.

Vi har alla orsak till självkritik, men vi kuststater har ett särskilt, och ökande, behov av samarbete. En regionernas ekonomiska tillväxt, medföra ytterligare belastning på Östersjön. Detta är dock inte oundvikligt om vi har en gemensam vilja att sköta saken på annat sätt.

Ryssland har den senaste tiden fått mycket uppmärksamhet i Östersjösamarbetet. Den tunga börda landet bär på när det gäller försummelserna av miljövården under sovjettiden, men å andra sidan också de stora möjligheterna i dag och i synnerhet i framtiden, gör att förväntningarna på Ryssland ökar. Jag hoppas att Ryssland ser på miljövårdssituationen på samma sätt som vi och förbinder sig till ett fullvärdigt arbete till gagn för Östersjöns tillstånd och framtid.

Ändå vill jag ännu en gång betona att det inte räcker med insatser av något enstaka land utan att vi behöver ett mera omfattande internationellt samarbete.

Sjötransporterna är ett belysande exempel på motstridigheterna i våra intressen. Om sjötransporterna sköts bra är de ett både ekonomiskt och miljövänligt alternativ till många andra transportformer. Om sjötransporterna sköts dåligt är de förenade med enorma risker. T.ex. oljetankfartyget Prestige som sjönk utanför Spaniens kust i fjol var en katastrof för naturen. De är bra att komma ihåg att fartyget kom från Östersjön, från Ventspils i Lettland. Vi kan bara föreställa oss vilka skadorna skulle ha blivit om Prestige hade förlist på Östersjön redan i början av sin resa. Också för en lekman är det klart att förödelsen i ett slutet havsområde på nordliga breddgrader skulle ha varit mycket större än i november utanför Spaniens kust.

Förargligt ofta är skadorna en följd av att sjöodugliga fartyg seglar med farlig last på alla världens hav. De ekonomiska intressena hos enstaka företag eller stater väger alltså tyngre än allas vår gemensamma natur. Det är sorgligt och förbryllande att det i en dylik fråga som berör alla inte har gått att få till stånd bindande, tillräckligt höga normer gällande skicket på de fartyg som seglar på världens hav.

Senaste vinter fäste många oroliga människor uppmärksamhet vid de oljetankfartyg med enkelt skrov som seglade på Finska viken i svåra isförhållanden för att hämta olja från Ryssland. Dessa oljetransporter var nära förknippade med det världspolitiska läget och den regionala politiska utvecklingen. I en situation då man förutspådde ett krig i Irak var priset på råolja speciellt högt och Ryssland hade intresse av att få ut så stor mängd olja som möjligt i världen till ett bra pris.

Vi får inte låta globala och regionala politiska meningsskiljaktigheter äventyra Östersjöns framtid. Därför välkomnar jag Ryssland varmt att ansluta sig i närmaste framtiden till de övriga HELCOM-länderna när det gäller ett initiativ hos Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om klassificering av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde. Oljetankfartyg med enkelt skrov måste tas ur trafik på Östersjön mycket tidigare än den nu planerade tidpunkten 2015.

Vad kan jag göra?

Lyckligtvis har en stor del av våra medmänniskor här i norr redan vaknat upp och är medvetna om vikten av att skydda naturen. Det nordiska samhället har en demokratisk tradition. Människorna kan fritt föra fram sin åsikt i olika skeden av beslutsfattandet och den beaktas också. I och med globaliseringen ökar det medvetna medborgarsamhällets betydelse ytterligare. Vi måste utveckla vårt samhälle så, att medborgarnas medvetenhet om den hållbara utvecklingens betydelse ökar och så, att detta inverkar på deras egna levnadssätt.

Människornas engagemang i den hållbara utvecklingen syns och skall synas också i det samhälleliga beslutsfattandet. Jag anser att uttryckligen miljöfrågorna har varit en motor när det gällt det nya globala medborgaransvaret.

Nationalstaterna är alltjämt de viktigaste aktörerna när det gäller att få till stånd internationella avtal och verksamhetsregler. Men en politisk beslutsfattare agerar inte i ett diplomatiskt tomrum. Det egna landet och medborgarverksamheten har mycket stor betydelse. Dessutom beror det till stor del på medborgarverksamheten vilken praktisk betydelse avtal som nås genom långa och ofta svåra förhandlingsprocesser får. Detta inverkar också på myndigheternas verksamhet.

Också detta seminarium står i tacksamhetsskuld till medborgarverksamheten. Jag vill i detta sammanhang rikta ett särskilt tack till WWF för dess aktiva arbete Östersjön och hela vår gemensamma värld till fromma.