Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president: Tal och intervjuer

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 16.11.2006

Republikens president Tarja Halonens tal vid forumet ”Man lär så länge man lever” – ett kunnigt och innovativt Finland 16.11.2006

Välkomna att diskutera utbildningen och dess betydelse i det finska välfärdssamhället. När det första presidentforumet arrangerades i augusti dryftade vi det finländska arbetets konkurrenskraft. Vi kan gärna i dag spinna vidare på detta tema när vi nu diskuterar den rådande situationen och framtidsperspektiven beträffande det finländska välfärdssamhället och framför allt utbildningen. Vid de forum som arrangeras senare kommer vi att behandla också andra aspekter på välfärdssamhället.

”Man lär så länge man lever” är ett gammalt finskt ordspråk. Också välfärden i dagens Finland har målmedvetet byggts upp kring kunskap och kompetens – likaså har det livslånga lärandet tagits till heders igen. Finland kan inte i första hand konkurrera med kvantitet utan med kvalitet. För detta krävs kunnande som för sin del uppnås genom investeringar i utbildning, forskning och utveckling. Det krävs välutbildad arbetskraft för att det finska näringslivet skall vara konkurrenskraftigt och den offentliga sektorn kunna producera sina tjänster på ett högkvalitativt och effektivt sätt. Utbildningen är därmed ett redskap som samhället och dess olika sektorer behöver för att bemöta förändringarna.

Men har den enskilda människan tappats bort i den pågående diskussionen? Förhoppningsvis kommer dagens diskussion också att lyfta fram utbildningens betydelse för själva individen och hennes välfärd. Utbildningen stärker människans självbestämmanderätt och hennes förmåga att fatta beslut i olika livssituationer. Tack vare utbildningen får människan också möjlighet att på ett mångsidigt sätt använda sina kunskaper och färdigheter till gagn för sig själv, sin familj och för samhället. I arbetslivet har utbildningen hittills varit ett rätt effektivt vaccin mot arbetslöshet och likaså en garanti för en bra löneutveckling. Men vilken är situationen i dag och i morgon? Vilken typ av utbildning kan antas vara den bästa vägkosten för framtiden?

Vårt utbildningssystem utgår ifrån att erbjuda alla invånare utbildning oberoende av invånarnas boningsort, kön, ekonomiska utgångspunkt, kulturella bakgrund eller modersmål. Allas rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning tryggas också i grundlagen.

Ur internationell synvinkel har vi det bra ställt här i Finland, vare sig det gäller social likställdhet eller inlärningsresultaten från den allmänbildande utbildningen. Som vi alla vet har Finland klarat sig mycket bra i OECD:s internationella PISA-undersökning. Ett varmt tack till alla dem som svarar för vårt undervisningsväsende! Men hur går det i framtiden då elevernas kulturella bakgrund kommer att variera betydligt mer än den gör i dag?

Det finns säkert fortfarande rum för förbättringar. Enskilda elevers begåvning borde kunna utnyttjas på ett effektivare sätt än vad som är fallet i dag. Man kan redan nu identifiera elevernas individuella behov, men av olika orsaker går det inte alltid att befatta sig med dem. Ändå vet vi alla att det både ur samhällets och individens synvinkel är mest humant och också mest ekonomiskt att man i god tid ingriper i situationer där barn och unga mår dåligt och att man vidtar förebyggande åtgärder.

Grundutbildningen spelar en nyckelroll när individens relation till lärandet skapas. Det viktiga är att man lär sig vikten av att lära sig, men jag hoppas att barnen skall känna glädje av att lära sig, för då vill de också som vuxna engagera sig i studier. Och det är verkligen nödvändigt, eftersom vår snabbt föränderliga värld förutsätter livslångt lärande.

Enligt statistiken väljer 95 procent av de unga fortsatta studier efter grundskolan. Trots att siffran har stigit något under de senaste åren, krävs det dock ytterligare insatser för att den resterande andelen på 5 procent skall fortsätta sin utbildning efter grundskolan. Finland är i stort behov av utbildad arbetskraft och nya yrkeskunniga personer. Man bör också fästa ökat avseende vid att studerandena fullföljer sina studier. Detta kräver dels att studerandena har egen motivation, dels att de får tillräckligt stöd och tillräcklig handledning under studiernas gång.

* * *

En av de största utmaningarna för det finska samhället de närmaste åren är befolkningens stigande medelålder. Det är viktigt att de unga får en god utbildning innan de kommer ut på arbetsmarknaden. Med hjälp av yrkesinriktade grundexamina, yrkeshögskoleexamina och högre högskoleexamina utbildas de unga till nya yrkeskunniga för arbetsmarknaden. Detta är dock inte tillräckligt. Jag kommer med stort intresse att lyssna på era ställningstaganden om den kompetensnivå som människorna i arbetslivet har och om dessa människors förutsättningar att orka i arbetslivet. De som redan är i arbetslivet skall givetvis ha möjlighet att stärka sin kompetens och att vid behov utbilda sig för ett nytt yrke. Den snabba teknologiska och övriga utvecklingen förutsätter ökade satsningar på yrkesutbildning och livslångt lärande. Men hur skall detta genomföras? Och hur kan man se till att deras erfarenheter överförs till de yngre?

Jag tror att människor, då de bereds möjlighet till livslångt lärande och fortsatt utveckling av sitt kunnande, tar tillfället i akt – till nytta för alla parter. Inlärning på arbetsplatsen, personalutbildning och fortbildning på eget initiativ ökar också välbefinnandet i arbetet och förbättrar därmed också produktiviteten i arbetet. De krav som arbetet ställer och yrkesskickligheten måste stå i rätt proportion till varandra, men dessutom måste man göra någonting på arbetsplatserna så att de anställda trivs i sitt arbete och känner att de är värdefulla medlemmar i arbetsgemenskapen.

Utbildningens omfattning har ökat och kvaliteten stigit snabbt de senaste decennierna. Därför är skillnaderna i utbildningsnivå mellan de olika åldersgrupperna stora; de äldre befolkningsgrupperna har sämre utbildning än de yngre. Deltagandet i vuxenutbildning är dessutom störst bland dem som redan har en god utbildningsgrund. Med tanke på jämlikheten i fråga om utbildning skulle det vara viktigt att fästa större avseende än tidigare vid dem som har minst utbildning.

* * *

Låt mig ännu säga några ord om forsknings- och utvecklingsverksamheten. Det talas mycket om att den nuvarande globaliseringsutvecklingen och den skärpta internationella konkurrensen ställer högskolornas forsknings- och utvecklingsverksamhet inför nya utmaningar. För att högskolorna skall kunna svara på dessa utmaningar krävs kloka satsningar under de närmaste åren. Målet är att vårt högklassiga högskoleväsende skall bli ännu bättre.

I Finland görs redan nu stora satsningar på vetenskap och forskning. År 2004 använde vi cirka 5,3 miljarder euro till forskning och utveckling. Forsknings- och utvecklingsverksamhetens andel av bruttonationalprodukten var 3,5 procent, vilket hör till de högsta inom OECD. Finland står dock för endast en knapp procent av världens forskning och produktutveckling. Vad skall vi alltså göra för att kunna ta emot och utnyttja också sådant kunnande som utvecklats på annat håll och för att vara en lockande partner. Stärkandet av forskningen i Finland förutsätter mera samarbete såväl nationellt som internationellt. Hur tycker ni att man kan finna dessa mångomtalade starka sidor?

Vetenskapen i vårt land kan på många sätt anses ha en lovande framtid. Vi har begåvade doktorander och forskare. Glädjande är att vi hör till föregångsländerna när det gäller att utveckla kvinnors forskarkarriärer. Under de tio senaste åren har antalet kvinnor som avlagt doktorsexamen mer än tredubblats. Var och en måste ha jämlika möjligheter att utveckla och utnyttja sin begåvning och kompetens. Det är rättvist ur individens synvinkel och till stor nytta för samhället.

* * *

För att utbildningen skall hålla hög nivå måste den också vara förankrad i ett nationellt engagemang. Ett engagemang där man värdesätter bildning och utbildning. Utbildningspolitiken skall utvärdera redan uppnådda mål, men också förutse framtiden. De starka sidorna i vårt utbildningssystem måste utvecklas och svagheterna elimineras, det är vi säkerligen ense om. Jag hoppas att vi kan skapa en fruktbar diskussion om tillvägagångssätten och samtidigt också påverka den allmänna opinionen.

Tack, allesammans, för att ni mötte upp. Jag ser fram emot en givande diskussion och hoppas få ta del av många nya synvinklar.

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 14.4.2008

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi