Republikens president Tarja Halonens tal ”FN och reformerna” vid ett seminarium på Hanaholmen 2.3.2007

(med reservation för ändringar)

FN förenar världens nationer till att arbeta för frihet, säkerhet och jämlikhet. Finland har varit aktivt i Förenta Nationerna alltsedan vi blev medlem, och det ämnar vi vara också i fortsättningen. Världen har förändrats mycket under de gångna 60 åren. FN:s medlemskår har så gott som fyrdubblats och majoriteten av de 192 medlemsstaterna företräder i dag utvecklingsländerna.

FN står för många viktiga resultat när det gäller att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Världsorganisationens prestationer också inom den ekonomiska och sociala sektorn är obestridliga. Med hjälp av FN:s fackorgan, fonder och program har man räddat människoliv, lindrat människors lidande och skapat förutsättningar för ett människovärdigt liv.

När det gäller att minska fattigdomen återstår ännu mycket att göra. Behovet av insatser accentueras ytterligare då vi vet att de kan bidra till att förebygga konflikter. Globaliseringen har stärkt vårt inbördes beroende. Dessutom är de nya hoten – t.ex. pandemier, terrorism och den på senare tid allt påtagligare klimatförändringen – till sin karaktär sådana att de kan påverkas effektivt endast genom multilateralt samarbete.

De gemensamma utmaningarna har ökat dels vår medvetenhet om det gemensamma ansvaret, dels kraven på ett effektivare samarbete. Detta har lett till upprepade reformkrav också när det gäller FN. I själva verket tog redan FN:s andra generalsekreterare, Dag Hammarskjöld, snabbt itu med att reformera sekretariatet. Efter det har varje generalsekreterare föreslagit reformer, av vilka en del också har genomförts.

Generalsekreterare Kofi Annans viktigaste reforminitiativ grundar sig på insikten om treenigheten säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Annan ville att FN-systemet effektivt skulle stödja förverkligandet av målen i Millenniedeklarationen. Till detta anslöt sig också mitt eget samarbete med honom. De förslag som den av ILO tillsatta världskommissionen lade fram om en rättvisare globalisering fick Annans stöd. En av mina mest fantastiska personliga erfarenheter har varit att uppleva att FN:s generalförsamling i december 2004 antog den målsättning som vår kommission lagt fram. Likaså gavs det – inom ramen för förverkligandet av millenniemålen – utfästelser om att man i den nationella och internationella politiken samt i de nationella utvecklingsstrategierna vill inkludera målen beträffande ett människovärdigt arbete för alla, också kvinnor och unga. Främjandet av sysselsättningen är en effektiv politik i kampen mot fattigdomen.

Förverkligandet av en bra målsättning kräver också ett effektivare FN. Den övergripande reformprocess som startade i och med rapporten ”In Larger Freedom” är alltjämt delvis oavslutad och föremål för behandling hos medlemsländerna – en del av förslagen håller redan på att genomföras. I slutet av förra året fattades t.ex. beslut om en effektivering av verksamheten inom ECOSOC. Arbetet måste fortsätta för genomförande av reformen. Vid sidan av själva FN bör också dess fackorgan utvärderas och vid behov moderniseras. Jag har också själv via gruppen av så kallade vise män deltagit i utvecklandet av UNCTAD, dvs. FN:s konferens för handel och utveckling.

Förenta Nationernas nye generalsekreterare Ban Ki-moon tillträdde sin krävande post för bara två månader sedan. Han har lovat att fortsätta arbetet med den pågående reformprocessen. Vi får inte bara stå och se på: genomförandet av reformerna förutsätter medlemsländernas stöd och flexibilitet. För Finlands del kan jag säga att vi stödjer generalsekreterare Ban i det utmanande uppdrag han står inför.

FN:s viktigaste uppgifter är stödjandet av multilateralismen och det för säkerhetsrådet definierade ansvaret att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Reformeringen av säkerhetsrådet betraktas också som det viktigaste, men samtidigt svåraste, elementet i hela reformarbetet.

Säkerhetsrådets sammansättning bör reformeras så att den motsvarar dagens verklighet. Säkerhetsrådet bör utvidgas genom en ökning av både de ständiga och de icke ständiga medlemmarna. Säkerhetsrådets inflytande och trovärdighet förutsätter att de centrala utvecklade länderna och utvecklingsländerna i olika världsdelar skall vara ständiga medlemmar. Finland har förhållit sig kritiskt till konsekvenserna av vetorätten, och vi godkänner inte att vetorätten utvidgas till de nya ständiga medlemmarna.

* * *

FN:s blå baretter har förtjänat respekt världen över. Vårt eget land har stött FN:s fredsbevarande verksamhet under en lång tid, och våra insatser har varit betydande i relation till Finlands storlek. Skapandet av hållbar fred förutsätter dock betydligt mer omfattande förfaranden än vad traditionell krishantering eller humanitär hjälp innebär. Vi måste gå på djupet med orsakerna till konflikterna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Den fredsuppbyggande kommission som i fjol inrättades på förslag av FN:s förre generalsekreterare Annan har varit ett viktigt steg i rätt riktning. Kommissionens primära uppgift är att förhindra att en stat som återhämtar sig från en kris störtar in i en ny sådan. Tillsammans med den berörda staten skapas en övergripande strategi, i vilken säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsutveckling kopplas samman, samt en grund för hållbar fred och utveckling.

Kvinnorna måste inkluderas i fredsbyggandet och fredsförhandlingarna på alla nivåer. FN:s säkerhetsråd antog år 2000 resolutionen ”Kvinnor, fred och säkerhet”. Resolutionen behandlar kvinnornas ställning och rättigheter i konflikter, samt deras roll i fredsuppbyggande och konfliktförebyggande. Tyvärr är resolution nr 1325 inte speciellt känd. FN och dess medlemsstater samt också de internationella organisationerna måste arbeta aktivt för främjande av de frågor som förs fram i resolutionen. Jag hoppas att Finlands nationella åtgärdsprogram för genomförandet av resolutionen blir färdigt så snabbt som möjligt.

Kvinnornas aktivism på gräsrotsnivå skapar en bas för hållbara lösningar. Därför är det viktigt att stödja projekt genom vilka kvinnornas fredsarbete stärks och förutsättningar för lokal verksamhet skapas.

Jag har varit med och stött FN:s kvinnoorganisation UNIFEM:s initiativ som gäller skapandet av en dialog mellan israeliska och palestinska kvinnor. I samband med FN:s generalförsamling ordnade vi i september i fjol ett möte som gällde detta tema, och minister Haatainen lyfte under Finlands EU-ordförandeskap för sin del fram ärendet vid ett möte mellan EU:s och Medelhavsländernas jämställdhetsministrar. Min avsikt är att fortsätta främjandet av detta projekt, och jag tror att det också finns andra kvinnliga ledare som vill engagera sig.

* * *

De stora millenniemål som gäller utvecklingen uppkom i samarbete mellan utvecklingsländerna och industriländerna. Också förverkligandet av dem förutsätter bägges insatser. Utvecklingsländerna måste känna sitt eget ansvar, och de utvecklade länderna å sin sida måste infria sina löften genom att effektivera sitt bistånd, både kvantitativt och kvalitativt.

FN:s monetära insatser i de länder som tar emot stöd är ofta jämförelsevis små och borde utökas. Världsorganisationens rådgivande roll borde också annars effektiveras. Verksamheten lider av splittring och ibland också av dålig koordinering.

Den s.k. koherensrapport (System-Wide Coherence) som en av generalsekreterare Kofi Annan tillsatt högnivåpanel lade fram i november i fjol är enligt Finland ett välkommet förslag om hur FN:s verksamhet skulle kunna stärkas i mottagarländerna. Det grundkoncept, ”Delivering as One”, som ingår i rapporten träffar rätt. Jag hoppas att de pilotprojekt som nu inleds i några länder skall lyckas och att de skall sporra också andra länder att anmäla sig till försöket. Bland pilotländerna finns tre länder som Finland länge har samarbetat med: Vietnam, Moçambique och Tanzania. Vi följer noga hur försöket avancerar: i t.ex. Vietnam har reformarbetet redan framskridit rätt långt.

Förståelsen för betydelsen av hållbar utveckling har inneburit att miljöfrågorna fått allt större vikt också i FN:s verksamhet. Generalsekreterare Ban Ki-moon har meddelat att klimatförändringen är en fråga som kommer att ha hög prioritet på hans agenda. Enligt de senaste rapporterna råder det inte längre några tvivel om att klimatförändringen kräver snabba lösningar och ett brett multilateralt samarbete. Vi bör redan nu blicka framåt på den situation som råder när Kyotoavtalet löper ut 2012. Efter Kyotoperioden behövs ett nytt, mer täckande och till alla delar globalt avtal.

Under den senaste tiden har jag haft möjlighet att diskutera med många statsöverhuvud och företagsledare under mina besök i Indien, Australien och Nya Zeeland samt på Världsekonomiskt forum i Davos i Schweiz. Det har varit glädjande att märka att globala lösningar för att förhindra klimatförändringen upplevs som nödvändiga.

Likaså måste FN:s miljöprogram UNEP stärkas. Finland stöder förslaget om att programmet i framtiden ombildas till FN:s miljöorganisation UNEO.

Reformpaketets tredje viktiga helhet gäller de mänskliga rättigheterna. Medlemsländerna kunde i fjol enas om inrättandet av ett nytt råd för mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna har därmed också institutionellt lyfts upp till samma nivå som frågorna om säkerhet och utveckling. Det nya rådet har först nyligen inlett sitt arbete, och det söker därför i viss mån sin roll och sina verksamhetsformer. Jag hoppas att rådet skall bli en stark och modig aktör. Ett människovärdigt liv är inte möjligt utan demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och fungerande rättsstater.

* * *

Finland vill ha ett starkt och effektivt FN. Under vår EU-ordförandeperiod kunde vi bidra till att många viktiga förslag avancerade: I FN axlade EU i många ärenden rollen som samordnare. Jag hoppas att EU också i framtiden är mån om att spela en central roll i skapandet av ett globalt ansvar för bemästrandet av de globala utmaningarna.


Åtgärder behövs naturligtvis också i hemlandet. Alla aktörer måste engageras i samarbetet. Detta gäller såväl statsförvaltningen och näringslivet som medborgarorganisationerna. Det är en glädje att få se er alla här i dag. Vår generations viktigaste uppgift är att se till att en positiv utveckling är det arv vi lämnar till kommande generationer.