Republikens president Tarja Halonens tal vid Finlands miljöcentrals 10-årsjubileumsseminarium den 18 oktober 2005

När det gäller miljöfrågor har vi insett att världen vi lever i är gemensam. Vi har var och en ansvar för miljön, men för att vi skall kunna lösa de flesta miljöfrågorna behövs också ett omfattande samarbete både i det egna landet och internationellt. Dagens globala tänkande har i själva verket sitt ursprung i just oron för miljön.

Miljöpolitiken har också varit en av de mest uppmuntrande erfarenheterna under de senaste decennierna. Vi har redan i viss mån lyckats påverka människors konsumtionsvanor och beteenden. Dagens teknik och den nya medvetenheten har också förbättrat situationen. Till exempel avsvavlingsanläggningarna och tekniken för rengöring av avfallsvatten har förbättrat miljöns kvalitet hos oss och har också kunnat exporteras till andra länder. Handlingssätt som har som mål att minska utsläppen och belastningen av miljön och ny teknologi kommer onekligen att bli allt viktigare för hela världens strategi för en hållbar utveckling.

Jag är mycket glad över att Finlands miljöcentral SYKE och Sitra tillsammans har ordnat detta seminarium. Internationellt sett har Finland lyckats lösa sina miljöproblem på ett bra sätt. Finland är känt både för sin högklassiga miljöteknologi och ambitiösa miljölagstiftning, som vi också försöker tillämpa till punkt och pricka. Arbetet syns också i kvaliteten på vår miljö. I Finland har vi till exempel på tio år kunnat minska blyutsläppen till en bråkdel av den tidigare mängden.

Men det finns fortfarande mycket att göra när det gäller miljöproblemen i Finland. Östersjöns tillstånd blir inte bra på en gång. Risken för olje- och kemikalieolyckor ökar i och med den kraftiga ökningen av mängderna som transporteras. Klimatpolitiken kräver nationella åtgärder. Vårt s.k. ekologiska fotavtryck är fortsättningsvis stort, även om en del av det förklaras av vårt nordliga läge och glestbefolkade land eller av träförädlingsindustrin. Men å andra sidan är det just därför vi skall fortsätta vara aktiva inom miljöpolitiken. Vi och vår känsliga nordiska natur drar stor nytta av en aktiv miljöpolitik.

Men låt oss göra nödvändigheten till en dygd och en konkurrensfördel. Finland vinner på att vara aktiv redan nu i det nödvändiga talkoarbetet för förbättrad ekoeffektivitet, eftersom det kommer att finnas betydande internationella marknader för kunnande i denna bransch inom den närmaste framtiden. I jämförelse med många andra länder har vi den fördelen på miljöteknologins internationella marknader att vi har visat prov på och erhållit internationellt erkännande för vårt kunnande.

Det finns enligt uppskattning ca 300 betydande miljöteknologiföretag i Finland. Dessa företag omsätter sammanlagt ca 3,4 miljarder euro. Över två tredjedelar av omsättningen kommer från exportmarknaden.

Världsmarknaden för miljöteknologi uppskattas växa med 10 procent i året, och det sammanlagda värdet uppgår till ca 550 miljarder euro. Miljöteknologin förväntas bli en av de viktigaste tillväxtsektorerna.

Det verkar dock som om vi inte dragit nytta av de möjligheter som den växande marknaden skapar. Finlands ställning som ett föregångarland inom miljövården har inte lett till en motsvarande ökning av exporten av miljöteknik. Miljöteknikföretagens omsättningsökning har hittills varit jämförelsevis anspråkslös och få nya företag har grundats. Det avspeglar sig beklagligt nog i att inte heller sysselsättningen i branschen har ökat under de senaste åren.

Exportens andel av miljöteknologisektorn är redan stor, men den domineras av en relativt liten grupp. Det finns efterfrågan och rum för många fler. Vi vet av erfarenhet att små företag och företag som är inriktade på export behöver stöd och samarbete. När hemmamarknaden är liten är det viktigt att också små företag vågar och kan bli internationella.

Nationellt har vi goda erfarenheter av samarbete. Finska företag, forskningsinstitut och myndigheter har redan under årtionden ägnat sig åt målinriktat miljövårdsarbete. Samarbetet sträcker sig också utanför hemlandets gränser. Vi har t.ex. under femton år samarbetat med Polen, de baltiska länderna och Ryssland när det gäller skyddet av Östersjön.

Det kändaste projektet inom närområdessamarbetet är kanske S:t Petersburgs sydvästra reningsverk, som invigdes i september och som är av stor betydelse för Östersjöns framtid. Reningsverket är ett av den nordliga dimensionens partnerskapsprojekt och innehåller både finskt arbete och finsk miljöteknologi. Skattebetalarna i Finland bidrog till projektet med ca 10 miljoner euro, cirka fem procent av projektets totala kostnader. Men andelen finskt arbete och finsk miljöteknologi i reningsverket är mångdubbel. Under mitt besök i Södra Kaukasien nyligen var man mycket intresserad av finsk vattenteknik – här kan vi tacka ryska och internationella medier. Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen och de finska deltagarna i ett seminarium för företag som hölls i Baku fick svara på många frågor.

* * *

Min uppfattning är att det inte är kunnande i miljöteknologi som vi saknar – däremot behöver vi mer sådant businesskunnande som behövs för att kommersialisera produkterna och för att få ut dem på en internationell marknad. Folk i branschen kan berätta att också utmärkta tekniker och idéer har t.o.m. gått förlorade när det inte har funnits förutsättningar för att föra ut dem på den internationella marknaden.

Ansträngningar för att utveckla exporten skulle verkligen löna sig eftersom finsk miljöteknologi och finska lösningar uppskattas internationellt. Det miljökunnande som samlats i hemlandet blir en utmärkt grund för internationaliseringen. Till de områden där vi är särskilt kunniga hör t.ex. vattenhantering, avfallshantering och energilösningar i glesbygder, effektiv vattenförbrukning och återvinning i industriprocesser, effektiva insamlings- och återvinningssystem för avfallssektorn, oljebekämpning, lösningar för bättre stadsluft, decentraliserade energisystem och bioenergi.

Vi måste tillsammans finna sätt att föra ut vårt miljökunnande på marknaden. Vi måste naturligtvis vara realister och beakta storleken på aktörernas företag och deras resurser. Jag tror i alla fall att det finnas möjligheter till framgång.

Det råder ett brett samförstånd när det gäller nödvändigheten att utveckla ny miljöteknologi för att finna lösningar på miljöproblemen, trygga företagens konkurrenskraft och skapa ny affärsverksamhet inom miljöbranschen. Statens stöd till främjandet av miljöteknologin har i huvudsak riktats till finansiering av forskning och vetenskap.

I Finland finns flera institutioner som stöder företagens produktutveckling och internationalisering. Bland de institutioner som arbetat längs med detta finns Finpro, Statens tekniska forskningscentral och teknologiska utvecklingscentralen Tekes. Också jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra har varit aktiv inom miljöområdet ända sedan den grundades. Särskilt positivt är att Sitra i juni i år inledde ett treårigt miljöprogram som har som mål att påskynda utvecklingen och internationaliseringen i miljöbranschen och bereda ett nationellt handlingsprogram tills stöd för exporten av miljöteknik.

Enligt statsminister Matti Vanhanens regeringsprogram skall beskattningen utvecklas så att den främjar hållbar utveckling, vilket säkert kan tolkas så att det också kan omfatta utveckling och kommersialisering av miljöteknologin med hjälp av beskattningen.

En ekologisk skattereform har som mål att minska användningen av icke-förnybara naturresurser och miljörisker och främja återvinning och ekoeffektivitet i fråga om produkter, konsumtion och energiutvinning. Finansministeriet publicerade i oktober 2004 en rätt omfattande rapport om en ekologisk skattereform och i synnerhet möjligheterna att utveckla beskattningen i anslutning till miljön. En beskattning som beaktar miljön kan eventuellt också bidra till flera ekoeffektiva innovationer och kommersialisering av dem.

* * *

Hotet om klimatförändring är ett hot som berör alla. Kyotoprotokollet är bara det första steget på en lång väg av förnyade handlingssätt och teknologier. Finland och flera andra länder har förbundit sig att minska utsläppen i enlighet med Kyotoavtalet och det förutsätter investeringar av industrin. I diskussionen hos oss, liksom i många andra europeiska länder, anses åtgärderna som skall stävja klimatförändringarna vara dyra. Alternativet, att låta klimatförändringarna utvecklas fritt, blir säkert mycket dyrare.

Internationaliseringen har utmärkts av att företagens verksamhet och marknader har globaliserats, men regleringen av verksamheten fortsättningsvis i regel är nationell – eller på sin höjd regional, som inom EU. Situationen kan ge upphov till osund konkurrens, bl.a. genom att man utan att ta hänsyn till miljön försöker spara in på produktionskonstanderna. Det är i Finlands intresse att det internationella systemet med miljöavtal fungerar, att normerna är på hög nivå och att så många länder som möjligt har förbundit sig till dem.

Jag har försökt övertyga att nödvändighet borde bli en dygd när det gäller miljövård och miljöteknik. Kunnande, teknologiutveckling och förmedling av den spelar en viktig roll för motverkande av klimatförändringen. Många finska företag kunde få fotfäste på de nya marknader som klimatpolitiken för med sig. En viktig och aktuell fråga i världen är ju hur man genom ett hållbart utnyttjande av naturresurserna utan att förstöra atmosfären skapar ekonomisk avkastning och välfärd. Då vi samtidigt måste avhjälpa mänsklig nöd och fattigdom, är utmaningen stor.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso nämnde nyligen Finland och Sverige som exempel på att konkurrenskraft och omsorg om miljön inte är motsatser, utan tvärtom kan stöda varandra. Vi har alltså fått positiv uppmärksamhet i EU. Kan vi dra nytta av det och se det som en ekonomisk möjlighet, så som vi borde? Det här seminariet ger en god möjlighet till att försöka svara på frågan.

Ett seminarium som ordnas i samarbete, med deltagare både från den privata och offentliga sektorn, är ett bra sätt att i arbetets tecken fira Finlands miljöcentrals 10-årsjubileum. Jag önskar dagens jubilar och alla andra som jobbar med miljökunnande fortsatt framgång i arbetet.