Republikens president Tarja Halonens tal vid öppnandet av sametinget den 29 mars 2008

Ni har den värdefulla och krävande uppgiften att sköta frågor som berör samernas språk och kultur samt ställning som ursprungsfolk.

En välfungerande representativ demokrati grundar sig på alla nivåer på människornas egen vilja att delta. En sjunkande röstningsaktivitet och ett avtagande intresse för politiken bland befolkningen är ett allmänt problem. Valdeltagandet är fortfarande högre i Finland än i många andra länder, men det är skäl att fästa uppmärksamhet vid saken. Det är inte bara fråga om val och valkampanjer, utan om att värdesätta samhällelig verksamhet i sig. Det sameting som nu öppnas har både erfarenhet och ny entusiasm. Över hälften av ledamöterna är nya och antalet kvinnor är rekordstort.

Projektet för samekulturcentrumet, som varit aktuellt redan länge, har nu äntligen avancerat när man fattat beslut om finansieringen. Huset är viktigt då det ju inte bara är fråga om samernas eget parlamentshus utan också om en byggnad som förenar den samiska kulturen, forskningen och utbildningen. Preliminärt har man beräknat att samekulturcentrumet kommer att stå färdigt år 2012. Jag hoppas att öppnandet av nästa sameting ska kunna firas i eget hus.

Förra året firades jubileumsåret till minnet av skaparen av det finska skriftspråket Mikael Agricola. Jubileumsårets tema ”Eget språk, eget sinne” visar hur viktigt språket är. Vi lärde oss redan i skolan hur stor betydelse Agricolas livsverk har haft för den finska kulturen. Denna lärdom borde ge oss förutsättningar att respektera alla människors modersmål och att förstå att minoritetsspråken behöver stöd för att kunna fortleva och utvecklas som levande språk.

I grundlagen föreskrivs att samerna som urfolk har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Den finskspråkiga majoriteten bland befolkningen märker nödvändigtvis inte alltid hur stor betydelse de grundläggande språkliga rättigheterna har. De språkliga rättigheterna är ofta en förutsättning för att övriga grundläggande rättigheter ska kunna tillgodoses. Den samiska språklagen, som trädde i kraft år 2004, har som syfte att se till att samernas i grundlagen föreskrivna språkliga rättigheter tillgodoses.

Vår lagstiftning är följaktligen tidsenlig. Situationen är dock inte lika bra i praktiken, även om man har gjort framsteg under de senaste åren. Det finns problem när det gäller t.ex. tillgången till social- och hälsovårdstjänster på samiska. Det krävs ekonomiska resurser för att dessa problem ska kunna lösas, sådana resurser som kommunerna i området inte har möjligheter att ge utan en stark insats från statens sida.

I slutet av förra året godkände Europarådets ministerkommitté rekommendationer för att främja samiska språkets ställning i Finland. Dessa rekommendationer ger goda riktlinjer för hur de språkliga rättigheterna ska tillgodoses. I dagens informationssamhälle skulle det behövas allt mera samiska i massmedierna, särskilt i tv och dagstidningarna. När det gäller enaresamiskan och skoltsamiskan, som båda riskerar att försvinna helt, behövs det snabba åtgärder för att skydda och främja dessa språk.

För den samiska kulturens framtid är det livsviktigt att barn och unga får lära sig samiska. I grundskolan, gymnasiet och yrkesutbildningen kan samiskan för dem utgöra både undervisningsspråk och ett läroämne.

Undervisningen i samiska och undervisningen på samiska har tagit ett stort steg framåt jämfört med situationen i början av 1970-talet, då undervisningen på samiska inleddes. Behovet av undervisning på samiska begränsas inte enbart till samernas hembygdsområde. I dag bor största delen av samiska barn i grundskoleåldern utanför samernas hembygdsområde. Dessa barn blir därför ofta utan undervisning på och i det egna språket. Situationen borde förbättras.

Det har uppstått ett allt större intresse för den samiska kulturen även utanför de nordiska länderna. Innevarande månad hade jag äran att öppna en utställning med samisk konst i Cádiz i Spanien. Utställningen Sámi Duodji, som presenterar traditionellt samiskt hantverk, har förutom i Finland tidigare visats i Estland. Utställningen ger särskilt utländska besökare en uppfattning om vårt lands rika kulturarv. Kulturell mångfald är en rikedom också för Europa och en källa till inspiration. Det är fantastiskt att se att människors intresse för detta hela tiden ökar.

Det har gått åtta år sedan jag senast öppnade sametinget här i Utsjoki. Då talade jag bl.a. om Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder och om utredningen om samernas markrättigheter. Tiden har gått och mycket arbete har gjorts, men än är målet inte uppnått.

Statsminister Vanhanens regering har i likhet med den förra regeringen ställt upp som mål att under regeringsperioden komma fram till en lösning som skulle göra det möjligt för Finland att ratificera ILO:s konvention. Det har funnits olika åsikter om innehållet i denna lösning också inom regeringen. Därför har justitieministeriet tillsammans med jord- och skogsbruksministeriet börjat utreda ett förslag till lösning på frågan om administreringen av statsägd mark i samernas hembygdsområde och stödjandet av sådana näringsformer som hör till den samiska kulturformen. Förslaget skulle kunna utgöra grund för den fortsatta beredningen, som görs tillsammans med sametinget.

FN:s människorättskommitté har senast förra året framfört sin oro över att frågan om äganderätten till och användningen av statsägd mark inom samernas hembygdsområde inte har kunnat lösas. Efter att ha diskuterat frågan med alla parter, inklusive sametinget, uppmanade kommittén parterna att finna en ändamålsenlig lösning på dessa frågor och att ratificera ILO:s konvention med det snaraste.

Tryggandet av samernas och andra ursprungsfolks rättigheter har avancerat på internationella forum. Förra hösten antog FN:s generalförsamling en deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. Antagandet var en verklig arbetsseger efter att förhandlingarna hade pågått i över tjugo år.

Deklarationen är ett politiskt dokument och strävan är att målen i den ska uppnås genom samarbete mellan regeringarna och ursprungsfolken. Deklarationen stärker ursprungsfolkens deltagande i beslutsfattandet och betonar partnerskap och ömsesidigt förtroende.

Ett annat viktigt framsteg gjordes år 2005, då en samnordisk expertgrupp färdigställde sitt förslag till en nordisk samekonvention. Konventionen mellan Norge, Sverige och Finland har som mål att förbättra samernas ställning som ursprungsfolk. Konventionen kommer att innehålla bestämmelser om bl.a. samernas självbestämmanderätt, språkliga och kulturella rättigheter, rätten till land och vatten, näringsidkande samt om samarbete mellan sametinget och den offentliga makten. Man kommer att fortsätta behandlingen av förslaget under våren 2008. Före det kommer man att göra en utredning över förhållandet mellan den nationella lagstiftningen och internationella avtalsförpliktelser och bestämmelserna i den föreslagna konventionen.

Finland har agerat aktivt på internationella forum för att främja samernas och andra ursprungsfolks rättigheter. En lika stor aktivitet behövs också i hemlandet. Jag anser att det är viktigt att de frågor som gäller samernas markrättigheter löses i samarbete mellan regeringen och samernas företrädare. För att de nuvarande tvisterna, som redan pågått länge, inte ska fortsätta, måste lösningen kunna godkännas av alla parter.

Jag uppmuntrar parterna att finna en gemensam lösning.

Bästa företrädare för samerna,

Med dessa ord förklarar jag sametinget öppnat och önskar er framgång i ert krävande arbete.

Sametinget