Tal av republikens president Tarja Halonen i Directors’ Salon för Operafestspelen i Nyslott 26.4.2006

Operafestspelen i Nyslott har under årtiondena blivit en viktig del av de kulturella sommarevenemangen i Finland. Operafestspelen är ett internationellt evenemang som pågår under en månad med ca 60 000 besökare varje år. Operafestspelen är framträdande och kända även ute i världen och enligt min mening är det ingen överdrift att påstå att de kan räknas till en av de bästa operafestivalerna.

Operafestspelen har således varit framgångsrika, trots att stigen var snårig i början. Om man får tro historien så var en bidragande orsak till Operafestspelens uppkomst att Aino Ackté, som beskrevs som en temperamentsfull konstnärinna, kom ihop sig med de övriga grundarna av operan i Helsingfors. Ackté sade upp samarbetet med besked och grundade i stället Operafestspelen i Nyslott år 1912. I det skedet blev framförandet av opera kortvarigt i Nyslott, då det blev avbrott i verksamheten på grund av finansieringsproblem redan år 1917. Operafestspelen i Nyslott sov Törnrosasömn under hela fyra årtionden innan festspelen återupplivades år 1967.

De finansiella problem som Aino Acktés operaprojekt stötte på beskriver mycket väl vilken betydelse kulturfinansieringen har. Tyvärr är problemen inte enbart historia. Den senaste tidens nyheter om ekonomiska problem på området ger även i dag anledning att fundera över hur kultur borde finansieras och ekonomin skötas.

Om jag i det här sammanhanget håller mig till musikens värld, kan jag konstatera att vi finländare har ett starkt och rikt musikliv. Målsättningen är att alla skall ha möjlighet att regelbundet lyssna på högklassig och yrkesmässig levande musik på rimligt avstånd från sitt hem. Operavänner finns det gott om i Finland: regionala operor förverkligas från Vanda till Vasa och från Uleåborg till Helsingfors. Repertoaren är mångsidig alltifrån favoriten Mozart till countryoperett med de inhemska seriefigurhjältarna Viivi och Wagner.

Staten stöder kulturen i stor utsträckning. Även Operafestspelen i Nyslott får understöd, i själva verket får de mest statligt stöd av alla festivaler i vårt land. I år uppgår det stöd som kommer från tipsvinstmedel till ca 650 000 euro. Opera är en dyr konstform. Statens direkta stöd utgör emellertid mindre än 10 procent av festspelens totala budget. Det visar mycket väl vilken stor betydelse biljettintäkterna har och hur engagerade de övriga aktörerna är när det gäller att finansiera festspelen.

Då det blir tal om operafestspelen kan man inte heller bortse från deras starka regionala betydelse. Förhållandet mellan regionen och festspelen ser ut att vara båda parter till gagn: Nyslott stad finansierar festspelen och festspelen gör regionen synlig utöver de ekonomiska verkningarna.

Vilken betydelse har då företags- och näringslivet som samarbetspartner, stödjare och finansiär av kulturen? Pekka Korvenmaa skriver i band 3 av Suomen kulttuurihistoria, som utkom för några år sedan, att i motsats till det europeiska fastlandet och även Sverige har vårt land inte haft någon stor borgerlig överklass som skulle ha gjort sig en förmögenhet på industri och internationell handel och understött konsten. Visserligen har vi också haft en grupp enskilda mecenater av vilka skriften presenterar en, släkten Ahlström. Men är detta en korrekt slutledning?

I dag har samarbetet med företag förändrats från mecenatskap till sponsorering eller ett mer omfattande partnerskap. Centralkommissionen för konst, som självfallet är intresserad av kulturens finansieringskällor, publicerade för knappt ett år sedan en utredning om finländska företags stöd till kulturen. Slutledningarna i utredningen initierade en mer omfattande diskussion såväl inom näringslivet som bland kulturfolket. Enligt utredningen hade näringslivets stöd till kulturen minskat till en femtedel jämfört med år 1987, nämligen till ca 2,9 miljoner euro. En alldeles färsk utredning tyder också på att företagens intresse för kultursponsorering fortfarande avtar något.

I synnerhet kulturfolket har uttryckt sin besvikelse över att företagen inte ser ut att ha blivit så betydande finansiärer av kulturen som man väntade sig på 1990-talet. Här kan man naturligtvis fråga sig hur realistiska dessa förväntningar var. Dessutom är det väsentligt med tanke på den finländska kulturpolitiken, bortsett från penningsummorna, att fundera på hur stor andel de enskilda finansieringskällorna utgör av helheten och hur pengarna fördelas mellan olika konstformer. Det är klart att företagen även när det gäller kulturellt samarbete ofta har intressen och perspektiv som hänför sig till den egna affärsverksamheten. Det allmänna har ansvar för kulturpolitiken som helhet där många andra aktörer rentav kan ha en större andel än vad fallet är i dag.

Man bör dessutom komma i håg att utöver kulturen konkurrerar även idrotten, vetenskapen, utbildningen och olika sociala objekt om företagens sponsorpengar och partnerskap. På det hela taget har företagens stöd till dessa sektorer ökat kraftigt under de senaste årtiondena.

Företagens konstfinansiering ser ut att ha etablerat sig som en del av affärsverksamheten i sådana företag som har både erfarenhet av att utnyttja kulturella mål och som har det kunnande som behövs. Stora musikevenemang som har erfarenhet, resurser och trovärdighet har haft framgång såsom samarbetspartner till företag. Detta ger en vink till andra konstformer och aktörer, för det är klart att de har skäl att fästa större uppmärksamhet vid samarbete med företag.

Efter att ha konstaterat detta vill jag också säga att det som jag har framfört här inte utgör någon kritik mot de närvarande. Många av er representerar just sådana företag som bedriver samarbete med Operafestspelen i Nyslott. Det är glädjande att som samarbetspartner se såväl gamla som nya bekanta. Men vi har säkert ett gemensamt bekymmer, nämligen hur få fler vänner?

* * *

Slutligen vill jag återknyta till det historiska tema som jag behandlade i början. Det är naturligtvis klart att tillkomsten av Operafestspelen i Nyslott inte kan förklaras enbart med personliga relationer eller temperament hos de finländska operavänner som var aktiva i början av förra seklet.

Det nationella uppvaknandet och stärkandet av den egna nationella kulturen under det autonoma Finlands sista årtionden var faktorer som starkt bidrog till utvecklingens gång. Utvecklingen inom det finländska musiklivet och operafestspelens tillkomst utgör en del av historien för en nation som söker sin självständighet och bygger upp sin identitet. Grundandet av musikscener och en tonsättargenerations frammarsch stärkte nationalkänslan, den nationella identiteten och tron på egna färdigheter, egen förmåga och kultur.

Kulturens betydelse har förändrats sedan den första tiden av vår självständighet, men den har inte minskat. I den globaliserade världen utgör kulturen fortfarande en viktig resurs när det gäller att bygga upp identiteten, såväl på samfunds nivå som på individuell nivå. Kulturen har alltid ett värde i sig. Det handlar om livskvalitet. I dag anses konsten eller den skapande kraft som har sitt ursprung i den inneha en allt större ekonomisk betydelse.

Det har sagts att ekonomins globalisering håller på att övergå i ett skede där det ekonomiska välståndet och konkurrenskraften i allt större utsträckning baserar sig på andligt kapital. Vi håller på att övergå till en ekonomi där man lägger vikt vid kulturkompetens samt mänsklig och organisatorisk kreativitet.

I Finland pågår många projekt som syftar till att utveckla växelverkan och samarbetet mellan kulturella aktörer och affärslivet. Det är till fördel för båda parter att effektivera samarbetet och leta efter nya former för det. Detta är viktigt även då man försöker utnyttja möjligheterna hos en kreativ ekonomi på den internationella marknaden.

* * *

Med dessa ord vill jag uppmuntra er att fortsätta och fördjupa ert samarbete. Jag önskar Operafestspelen i Nyslott en framgångsrik och konstnärligt högtstående operasommar samt alla samarbetspartner en riktigt god fortsättning. Jag har mitt under statsbesöket från Lettland önskat delta i detta möte för att uttrycka min tacksamhet och önskan om att träffas igen senare. Jag förmodar att så sker åtminstone i Olofsborg.