Tal av republikens president Tarja Halonen vid amerikansk-finska handelskammarens årsfest 22.3.2007

(med reservation för ändringar)

Det är en stor glädje för mig att här vid AmCham Finlands årsfest få tala om tillståndet och framtiden beträffande relationen mellan Europeiska unionen och USA. Under den senaste tiden har detta viktiga partnerskap börjat tilldra sig den uppmärksamhet som det förtjänar, och samtidigt avtecknar sig dess betydelse allt tydligare för européerna, amerikanarna och en del av den övriga världen.

Respekten för demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen samt marknadsekonomin utgör fundamentet i våra samhällen på bägge sidorna av Atlanten. Dessa gemensamma värderingar bildar en stadig bas för intensiv växelverkan.

Det transatlantiska samarbetet behövs åtminstone av två skäl: för främjande av bägge parters välfärd och både för lösandet av problem inom den internationella politiken och bemötandet av de globala utmaningarna. Mycket finns att åtgärda: arbetet sträcker sig från regionala konflikter till spridning av massförstörelsevapen, från bekämpning av terrorism till främjande av mänskliga rättigheter samt från klimatförändring till energisäkerhet. Europeiska unionen och USA, som tillhör världens rikaste och största ekonomier, förenas av ansvaret att agera för frihet, välstånd och välbefinnande i världen.

Trots de gemensamma värderingarna och målsättningarna är det inte alltid lätt att agera tillsammans. Det är skäl att minnas att EU består av 27 självständiga stater. Därför kan unionens interna verksamhet vara en aning långsam och ibland till och med svår att förstå. Å andra sidan kan vi européer ha lite svårt att förstå det amerikanska systemet. Det transatlantiska samarbetet har alltid haft känsliga punkter. De senaste årens dilemma har varit framför allt att EU och USA har haft divergerande uppfattningar om metoderna att bemöta internationella säkerhetshot. Jag har en känsla av att det i fråga om relationerna mellan européerna och amerikanarna ofta har varit svårare att förstå sättet att lämna svar eller medlen än själva målet.

Under den senaste tiden har EU och USA emellertid närmat sig varandra betydligt och intensifierat sitt samarbete. EU och USA har visat att de kan diskutera även svåra frågor och, trots meningsskiljaktigheter, försöka finna lösningar på problemen. Låt mig nämna några exempel:

Utöver det årliga toppmötet och utrikesministermötena har EU och USA på hög nivå inlett reguljära möten också inom många specialområden. Ministrarna med ansvar för rättsliga och inrikes frågor har haft möten sedan 2004. Bägge parterna anser att bekämpandet av terrorismen är en första rangens fråga. Samtidigt hänför sig många av de svårigheter som finns i relationen mellan EU och USA uttryckligen till ändringarna av de säkerhetsbestämmelser som kampen mot terrorismen för med sig. Ett viktigt gemensamt resultat inom denna sektor var, tycker jag, den överenskommelse om utlämnande av flygpassagerares personuppgifter som vi efter svåra förhandlingar slutligen lyckades underteckna under Finlands EU-ordförandeskap. Tack vare överenskommelsen kunde flygtrafiken mellan EU och USA fortgå utan störningar. Det är glädjande att rådet idag godkände ”Open Sky” –avtalet och därmed underlättade den transatlantiska flygtrafiken.

Speciellt glädjande och angeläget är det positiva samarbetet i frågorna kring klimatförändringen. Under sin period som ordförandeland i EU var Finland värd för ett möte på hög nivå. Vid mötet satte sig EU och USA för första gången på fyra år ned vid samma bord för att diskutera olika frågor med anknytning till klimatförändringen, ren energi och hållbar utveckling.

Klimatförändringen är uttryckligen ett sådant allvarligt hot och en sådan global utmaning som förutsätter att EU och USA är kapabla att samarbeta. Mötet i Helsingfors var ett viktigt steg. Det gläder mig mycket att USA och EU har föresatt sig att fortsätta dialogen. Samarbetet är ägnat att sporra andra aktörer, vilket är i hög grad avgörande med tanke på skapandet av ett globalt engagemang.

Vid sidan av allt detta har de transatlantiska relationerna intensifierats konkret inom många olika sektorer, men inom det transatlantiska samarbetet är det i sista hand inte fråga enbart om oss. Vårt samarbete kan ofta vara nyckeln till skapandet av ett vidare samarbete. Det är därmed fråga om vårt gemensamma förhållande till det globala ansvaret.

* * *

De klatschiga nyhetsrubrikerna ger lätt en oriktig bild av världen. Visst stämmer det att strama handelsförhandlingar förs mellan Europeiska unionen och USA och att t.o.m. handelstvister uppstår. Men i praktiken gäller dessa tvister – detta sagt utan att på något sätt bagatellisera dem – bara en liten del av handeln. Det transatlantiska ekonomiska samarbetet kan på goda grunder betecknas som ”ryggraden” i relationen mellan EU och USA. Ekonomin har ofta visat sig vara den bärande kraften också i sådana situationer där någon politisk fråga har visat sig problematisk.

EU är USA:s viktigaste handels- och investeringspartner och vice versa. Handeln mellan dessa två aktörer står för ca 40 % av hela världshandeln. Ca 14 miljoner människor beräknas få sin utkomst genom den transatlantiska handels- och investeringsverksamheten. Både inom handelsförbindelserna och investeringarna accentueras det stora ömsesidiga beroendet, och denna trend har förstärkts ytterligare under de senaste åren. Trots att Asien har ökat i betydelse, söker sig fortfarande en mångdubbel mängd amerikanska investeringar till Europa snarare än till Asien.

Mot bakgrunden av att EU och USA är världens största handelspartner har den dynamik som dessa länders ekonomier står för stor betydelse också för hela världsekonomin. EU och USA är i nyckelställning vid förhandlingarna inom Doharundan. Även om EU och USA inte kan besluta om förhandlingsresultatet på tumanhand, förutsätter uppnåendet av ett lyckat resultat att man på bägge sidor av Atlanten visar prov på starkt ledarskap.

Trots att handels- och investeringsrelationen mellan EU och USA är störst i världen, skulle ett ytterligare stärkt samarbete medföra betydande tilläggsfördelar. Enligt OECD:s uppskattning skulle en ömsesidig avreglering av nyttighets- och tjänstemarknaden kunna leda till att bruttonationalprodukten i EU stiger med 3,5 % och i USA med 3 %.

Det är mycket glädjande att Tyskland under sitt ordförandeskap i EU har lyft fram de transatlantiska ekonomiska relationerna som ett centralt tema på agendan. Men vad kan ”ett nytt translantiskt ekonomiskt partnerskap” och en realisering av EU:s och USA:s ekonomiska initiativ tänkas innebära i praktiken?

I slutändan eftersträvas inte ett frihandelsområde i traditionell bemärkelse. Målet är snarare ett ekonomiskt samarbetsarrangemang för det nya årtusendet. Det ekonomiska initiativet är ett långsiktigt, mångårigt program som avser att dels undanröja de hinder som återstår i fråga om den transatlantiska handeln, dels säkerställa att nya handelshinder inte uppstår.

Föreställ er den situationen att EU och USA har avreglerat flygtrafiken och handeln med tjänster, slopat begränsningarna gällande offentlig upphandling, harmoniserat sina patentsystem och bokslutsstandarder samt förenhetligat en hel del annan reglering. Vi har visumfrihet mellan USA och alla EU-länder, och affärsmännen krossar smidigt Atlanten såsom ”tillförlitliga passagerare” och bemöts med förenklade gränsformaliteter. Experterna säger att de här tankegångarna inte är utopi utan helt realistiska mål. Ett är dock säkert: det krävs oerhört mycket arbete innan vi uppnår alla dessa mål!

Det här arbetet kräver statsledningens engagemang och intensivt myndighetssamarbete. Framför allt lagstiftarna, de nationella parlamenten, Europaparlamentet och kongressen bör göra starka utfästelser för att förverkliga målen. Den information som affärslivet och andra intressegrupper i Europa och USA producerar om olika handelshinder och problem som företagen konfronteras med på den transatlantiska marknaden är av synnerligen stor vikt för att resurserna skall kunna fokuseras på de rätta objekten.

* * *

I det föregående har jag rätt långt koncentrerat mig på relationerna mellan USA och EU. Tillåt mig dock att säga några ord om våra, USA:s och Finlands, bilaterala relationer. USA är alltjämt Finlands viktigaste handels- och investeringspartner utanför Europa. Dessutom har handeln mellan våra länder igen börjat öka. Finlands handels- och industriminister samt vår finansminister har nyligen träffat sina kolleger i Washington. Bägge parter förefaller genuint intresserade av möjligheterna inom det ekonomiska samarbetet.

Den nya teknologin och innovationerna är det gemensamma föremålet för vårt intresse. Vi finländare hyser också ett allt starkare intresse för den förmåga att göra businessinnovationer som amerikanarna behärskar betydligt bättre än européerna. Under den senaste tiden har USA:s och Finlands samarbete intensifierats betydligt också inom energisektorn. Amerikanerna har visat stort intresse för dels Finlands kärnkraftskunnande, dels också sådana projekt inom andra generationens teknologi som pågår i Finland och som hänför sig till framställningen av biobränslen.

De bilaterala relationerna mellan Finland och USA och det ömsesidiga intresset har stora möjligheter att blomstra inom framför allt en rad specialsektorer. Vid sidan av de handelsekonomiska frågorna finns det många andra områden som kan erbjuda intressanta samarbetsmöjligheter – bl.a. hälsovården, undervisningen samt de nordliga och arktiska frågorna är exempel på dessa. Finländarna har också fått en dynamisk start inom miljökunnandet, för att nämna bara några av de nyare områden där finländarna visat framfötterna.

I dagens värld är det viktigt att man i fråga om intensifieringen av de bilaterala relationerna skapar djupa och övergripande kontakter inom de olika sektorerna av samhällslivet. T.ex. samarbete inom utbildningssektorn och studentutbyte främjar den ömsesidiga förståelsen och ökar kännedomen om olika kulturer och institutioner.

Vi finländare hoppas att vi själva framstår som en intressant partner, men jag tror att vi dessutom kan ses som en pålitlig partner när det gäller projekt som riktar sig till tredje länder. Finland har utmärkta relationer till exempelvis alla sina grannländer. Av de nordiska länderna är Finland också det enda eurolandet, vilket i många sammanhang kan underlätta det europeiska samarbetet.

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka och gratulera den amerikanska handelskammaren i Finland – ni har gjort betydande insatser för att utveckla relationerna mellan Finland och USA. Jag vill också gratulera handelskammaren med anledning av årsdagen och önska lycka och välgång i ert viktiga arbete! Jag hoppas ni alla får en riktigt trevlig kväll.