Republikens president Tarja Halonens tal vid öppnandet av den 200:e försvarskursen i Ständerhuset 23.1.2012

Säkerheten i det finländska samhället tryggas inte endast genom militär verksamhet, utan omfattar alla områden och funktioner i samhället. Genom god beredskap och gemensamma ansträngningar kan en rimlig välfärd för medborgarna säkerställas också i svåra förhållanden.

Den senaste påminnelsen om vilka oväntade störningar som kan drabba vårt samhälle var stormarna vid årsskiftet och den förödelse de orsakade. Vårt stora beroende av en fungerande elproduktion och eldistribution blev igen snabbt uppenbart. Även om funktionerna i samhället i och för sig inte rubbades, är det inte acceptabelt, att tiotusentals hushåll saknade förutsättningar för ett normalt liv i flera dagar till följd av de långa elavbrotten. Störningarna drabbade även mobiltelefonerna. Situationen löstes slutligen genom samarbete mellan olika myndigheter och den privata sektorn, men allvarliga behov av utveckling kom nog fram.

Den försvarskurs som nu inleds är den tvåhundrade i ordningen. Syftet med kurserna är att stärka den övergripande säkerheten och att skapa samarbetsstrukturer för den. Försvarsmakten fick för mer än 50 år sedan i uppgift att ordna dessa kurser. Under de riksomfattande försvarskurserna har redan över 8 000 samhällspåverkare utbildats i frågor som hör till totalförsvaret. Enligt min egen erfarenhet är det nätverk som skapats så här i många fall nyttigt. Det lönar sig att vara aktiv.

***

I höstas inledde vi tillsammans med regeringen beredningen av nästa säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Arbetet väntas bli klart i höst, men riksdagen är redan involverad i processen genom en kontaktgrupp som tillsatts där. Jag anser denna redogörelsemodell vara bra. Riksdagens medverkan i beredningen av centrala säkerhetsriktlinjer är också nödvändig, eftersom de får följder i flera årtionden framöver.

Den mest brådskande uppgiften tidsmässigt, som det också konstaterats i offentligheten, är reformen av försvarsmakten och de lösningar som hänför sig till den. Dessa bör inte göras separat från helheten, utan de ska grunda sig på en bedömning av Finlands säkerhetsläge samt på eventuella förändringar och nya inriktningar i utvecklingen av Finlands närområde.

Den globala säkerhetspolitiska omgivningen och utvecklingen inom världsekonomin har genomgått en omvälvande förändring. Också vi måste beakta denna förändring. Det håller på att ske en förskjutning från ett internationellt maktcentrum till flera. Förenta Staterna är fortfarande politiskt och militärt sett det starkaste enskilda landet, men tillväxtekonomiernas inflytande – och därmed också ansvar – i fråga om hanteringen av globala problem och säkerhetspolitiska lösningar växer.

Grunden för en stabil och fredlig utveckling är att demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen verkställs. Det är viktigt att Finland, även i fortsättningen, deltar aktivt i det internationella samarbetet och bidrar till att skapa global säkerhet, i synnerhet inom FN. Jag tror att en världsorganisation erbjuder oss de bästa möjligheterna att samarbeta aktivt i frågor som är viktiga för världens framtid, såsom att minska fattigdomen, att avvärja klimatförändringen och att även i övrigt främja hållbar utveckling.

Förverkligandet av demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen är en förutsättning för en stabil och fredlig utveckling. Det lönar sig för Finland att behålla sin ställnig som aktiv deltagare i det internationella samarbetet och bidra till att skapa en global säkerhet speciellt via FN. Jag tror att vi inom ramen för FN kan göra det effektivaste samarbetet i fråga om centrala frågor om världens utveckling (som minskning av fattigdomen, förebyggande av miljöförändringen och också mera omfattande främja hållbar utveckling). Detta är orsaken till att Finland nu i sin tur som en gemensam kandidat för de nordiska länderna söker medlemskap i FN:s säkerhetsråd som icke-permanent medlem.

Hur Europeiska unionens ställning utformas är också av betydelse för Finland. I en global skala är EU:s ställning till och med i fara att försvagas. Orsaken till detta är å ena sidan euroområdets skuldkris och de politiska problem som följer där av – och att problemen blossar upp på olika håll vid olika tidpunkter. Dessutom har det brustit i medlemsländernas vilja att handla enat i frågor som gäller yttre förbindelser.

Det ligger i Finlands intresse att EU lyckas behålla sin starka internationella roll. Inte minst för att de senaste händelserna i Mellanöstern, Iran och Nordafrika direkt påverkar Europa.

I Finlands närområden är läget fortsatt stabilt. Hot om ett traditionellt krig finns inte. Det kan uppstå spänningar av olika slag, men de kan lösas inom ramen för traditionella utrikespolitiska kontakter. De ökande säkerhetshoten kommer snarare från miljökatastrofer, kärnsäkerhet, storolyckor och folkhälsorisker.

Rysslands program att förnya sin vapenmakt, som också fått mycket offentlighet, beror inte på oss och innebär ingen omedelbar fara för oss. Det är fråga om att förnya föråldrad beväpning och materiel. Men givetvis följer vi noga med hur de väpnade styrkorna i alla våra grannländer utvecklas och vilka deras tyngdpunkter är – och beaktar de förändringar som är viktiga för oss.

***

Till vårt demokratiska system hör att försvarsmakten styrs av statsledningen. Statsledningen bär ansvaret för de viktigaste frågorna gällande försvarsmakten och Finlands försvarsberedskap. De allmänna principerna för försvaret - bland annat den allmänna värnplikten – och försvarsmaktens uppgifter har definierats i den parlamentariska processen.

Behandlingen av försvarsmaktsreformen har inletts i presidentens och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska utskotts gemensamma möten. Det är naturligt att reformen väcker intresse inte enbart bland försvarsmaktens personal utan också i en större omfattning bland medborgarna och naturligtvis också hos medierna.

Behandlingen av olika lösningsmodeller pågår ännu. Tidtabellerna för arbetet är sådana, att också den nya republikens president kan och är tvungen att bekanta sig med de olika alternativen innan beslut fattas.

Det är inte endast fråga om att förverkliga regeringens anslagsram eller sparåtgärder eller antalet garnisoner. Den allmänna utvecklingen har lett till att det nu krävs en omfattande strukturell reform för att vårt försvar ska förbli trovärdigt, och kostnaderna bör under de kommande åren fördelas jämnt mellan olika områden: verksamhet, material samt personal och lokaler.

När försvarsmaktens uppgifter förblir oförändrade men ska skötas till lägre kostnader, blir reformarbetet krävande. Ett så här omfattande reformarbete lämnar ändå rum också för positiv utveckling.

Jag anser att det aktuella förslaget om att förkorta tiden för beväringstjänsten med 15 dygn är motiverat. Förändringen i sig är liten. Samtidigt kan man öka antalet personer som utbildar beväringar och tjänstgörande kvinnor. Jag hoppas att det förbättrar utbildningens innehåll och skapar en närmare relation mellan utbildarna och de som utbildas. Kanske detta kan bidra till en bättre överblick av den psykiska situationen hos dem som tjänstgör.

Man har redan vidtagit åtgärder för att bättre kunna sköta beväringarnas mentala hälsa. Inom armén har man inlett ett effektiviserat program i detta syfte. Med läkarbristen inom försvarsmakten har man kämpat redan länge. Nu är situationen något bättre.

Hemförlovningspenningen slopades 1993 till följd av att statsekonomin var svag. Fastän det senare varit goda ekonomiska tider har hemförlovningspenningen inte återinförts. Försvarsministeriet och också många andra instanser har nu i princip förhållit sig positiva till att återinföra hemförlovningspenningen. Hemförlovningspenningen skulle minska problemen med uppehälle för dem som hemförlovas och minska risken för marginalisering.

Jag anser det också vara viktigt att fördomsfritt fortsätta utveckla beväringstjänsten och civiltjänsten genom att granska dem som en helhet. I denna granskning bör man beakta nya hotbilder som båda tjänstgöringsformerna ska kunna bemöta. Det finns en ökande efterfrågan på en mer krävande civiltjänst. Avsikten är att båda tjänstgöringsformerna ska stöda totalförsvaret och förbättra vår krisberedskap.

Talesättet att kronan nog sörjer för de sina avspeglar väl statens ansvar för de män - och numera också kvinnor - som kallas in till militära uppgifter. Ansvaret förverkligas i allmänhet bra, men det finns alltid rum för förbättringar. Det finns en befogad oro bland annat för dem som skadats i internationella krishanteringsuppdrag. Bristerna i ersättningsskyddet måste avhjälpas och tillräcklig rehabilitering ordnas. Enligt de uppgifter jag fått, har olika projekt för att förbättra situationen redan inletts.

Den yttre bilden av försvarsmakten har förändrats under de senaste decennierna i och med att kvinnor nu ingår i militärpersonalen, den frivilliga militärtjänsten och fredsbevararstyrkan. I dag har man rätt väl vant sig vid denna förändring. Jag hoppas att den också har en mer omfattande positiv betydelse.

En enkät visar ändå att många kvinnor inom försvarsmakten upplever sig ha blivit ojämlikt behandlade (37 procent av kvinnorna och 23 procent av männen). Trakasserier har också förekommit.17 procent av kvinnorna och 5 procent av männen har utsatts för trakasserier. Det är inte nödvändigtvis mer än på annat håll: i jämförelsematerialet från andra arbetsplatser nämnde 16 procent av kvinnorna att de utsatts för trakasserier - men redan ett fall är för mycket.

***

Ni börjar en viktig kursperiod. Jag hoppas, att ni har tillräckligt med tid, intresse och idéer för att utveckla finländarnas säkerhet. Jag är redan nu tacksam för detta.

Jag önskar er en givande kurs och många nya bekantskaper.