Republikens president Tarja Halonens lyckönskan vid utdelningen av priser för vardagsbyggare 30.1.2007

Det är en stor glädje att få vara med och hedra dem som på ett förtjänstfullt sätt sörjer för vårt dagliga välbefinnande.

Årets vardagsbyggare tillhör inte en enskild yrkeskategori, utan de företräder ett mycket brett spektrum. Gemensamt för dem alla är att de besitter stor yrkesskicklighet och är engagerade i sitt arbete. Vi har all anledning att vara stolta över dem.

Vardagsbyggarna ger inte dagligen upphov till förstasidesrubriker. Men om deras arbete inte görs ordentligt upptäcks saken nog mycket snabbt också utan mediapublicitet. Var och en av oss skulle direkt märka om
det inte kommer friskt vatten ur kranarna,
brandmännen inte syns till när de behövs som mest,
ingen tar hand om personer som behöver rehabilitering och utvecklingsstörda, eller
avfallshanteringen inte fungerar som den skall.

Den kommunala servicen är ett mycket viktigt element i det finska välfärdssamhället. Det förs också en ständig diskussion om hur servicen borde utvecklas, finansieras och produceras. En stor del av besluten fattas i kommunerna, men också riksdagen har ett ansvar att bära, både i egenskap av lagstiftare och som delfinansiär när det gäller verksamheten.

Förhoppningsvis är välfärdsservicen ett tema som nu inför riksdagsvalet sätts upp på listan över angelägna frågor. Stiftelsen Kunnallisalan kehittämissäätiö, som är värd för detta evenemang, bidrog för sin del med nya impulser i debatten genom den undersökning som stiftelsen publicerade i slutet av förra året. I undersökningen kartlades medborgarnas och kommundirektörernas åsikter om bl.a. tillräckligheten när det gäller den kommunala servicen och om möjligheterna att lägga ut tjänster.

Kommuninvånarna har en mycket positiv uppfattning om servicen. De allra flesta är nöjda med framför allt bibliotekstjänsterna och skolservicen samt med möjligheterna till idrott, sport och motion. Däremot anser flera än varannan kommuninvånare att åldringsvården är otillräcklig. Väldigt många är missnöjda med den service som hälsovårdscentralerna tillhandahåller. Någon förändring har inte skett, trots att kommuninvånarna själva anser att just den här servicen är allra viktigast.

Enligt undersökningen förhåller sig finländarna kritiskt till att kommunala tjänster läggs ut och privatiseras. De tillfrågade tror nämligen inte att servicen blir effektivare genom att den läggs ut. Av de personer som besvarade förfrågningen bedömde två av tre att en privatisering av tjänsterna leder till ökad ojämlikhet och otrygghet bland medborgarna. Många är bekymrade över den ökande bristen på jämlikhet: hälften av de tillfrågade sade att den sociala och ekonomiska ojämlikheten redan nu har gått för långt i hemkommunen.

Jag tycker att publikationen Kansalaismielipide ja kunnat (Medborgaropinionen och kommunerna) är viktig läsning för de kommunala beslutsfattarna och för dem som kandiderar i riksdagsvalet. Riksdagskandidaterna får här ett litet tips: i undersökningen utreddes också väljarnas syn på kriterierna för en bra riksdagsledamot.

* * *

Av dem som arbetar inom den kommunala sektorn är största delen kvinnor. I fråga om årets pristagare är männen dock i klar majoritet. Kanske människorna i och med detta får en bild av att uppgiftsbeskrivningarna inom tjänstesektorn är nog så mångsidiga. Vi behöver, både i dag och i morgon, allas insatser för skapandet av vår gemensamma välfärd. De traditionella könsrollerna måste raseras – nu gäller det att se till att människorna trivs i sitt arbete och orkar arbeta längre än förut.

Jag vill varmt lyckönska alla er som i år tilldelats priset för Vardagsbyggare, och jag vill samtidigt tacka er för väl utfört arbete. Lycka till också i era framtida uppdrag. Ni är utmärkta förebilder för alla. Jag hoppas att den erkänsla ni fått skall sporra era arbetsenheter och också andra människor som producerar vardagsservice för kommuninvånarna.
* * *

Tillåt mig att vid detta festliga tillfälle också framföra mitt tack till ombudsmannen Lasse Ristikartano. Han har varit stiftelsens ombudsman allt sedan början av 1992, och han har därmed på sitt sätt varit stiftelsens egen vardagsbyggare. Jag önskar dig, Lasse, allt gott i fortsättningen.