Republikens president Tarja Halonens hälsning vid 100-årsjubileet för det lutherska ungdomscentret i Finland - Nuorten Keskus 1.12.2005

(med reservation för ändringar)

Grunden för det finländska medborgarsamhället stärktes på ett betydande sätt för hundra år sedan. Det nationella uppvaknandet, strävan efter och uppnåendet av politiska och medborgerliga rättigheter gav upphov till ett aldrig tidigare skådat spektrum av folkrörelser, föreningar och andra medborgarsammanslutningar. Än i våra dagar bygger den finländska demokratin på dessas arbete och driftighet.

Folkrörelserna är en del av den finländska nationella identiteten. Det lutherska ungdomscentrets historia visar att man kan verka så här länge om man förnyar sig och följer med sin tid. Inom kyrkan har det lutherska ungdomscentret alltid haft rollen av en förnyare som följer med sin tid och därför har centret kunnat förbli en aktiv förnyare.

Medborgarrörelserna och medborgarorganisationerna är inte ekon från det förflutna, utan en aktiv del också av dagens samhälle, den finländska demokratin. Medborgarorganisationernas verksamhetsförutsättningar bör vara tryggade i denna allt mer globaliserade värld. Kärlek till nästan, gemenskap eller stöd från andra som är i samma situation kan varken externaliseras eller köpas på marknaden.

De sociala organisationernas ekonomiska verksamhetsförutsättningar har hos oss allt sedan 1930-talet tryggats av Penningautomatföreningen, som ursprungligen grundades av medborgarorganisationerna. Medborgarnas starka insatser för att stöda de svaga samt minoritetsgruppernas egen aktivitet har alltid varit utmärkande för det finländska välfärdssamhället. För att nyttan av globaliseringen skall kunna fördelas mera rättvist mellan alla medborgare, både hos oss och på andra håll, behövs ett starkare medborgarsamhälle.

Finländska föräldrar och familjer har klarat av sin fostringsuppgift väl under de stora förändringar vårt land har upplevt. Vårt land har genomgått industrialiseringen, flyttningen från landsbygden, den stora ekonomiska recessionen och förvandlingen till informationssamhälle. Föräldrarna har alltid det primära ansvaret för barnens fostran och stöd under uppväxten. Föräldrarna och hela samhället ansvarar för värnandet av barnens rättigheter. Förre generalsekreteraren för UNICEF James Grant har på ett träffande sätt sagt att barnens rättigheter är de vuxnas skyldigheter. Barn och unga behöver trygghet, uppskattning och respekt som individer vars röst också skall höras. Barnfamiljerna behöver samhällets stöd i sin fostringsuppgift. Att garantera en trygg uppväxtmiljö för barn och unga är den viktigaste uppgiften för oss vuxna.

För största delen av de finländska barnen och ungdomarna går det bra: de får kärlek och uppmärksamhet. Också den materiella levnadsstandarden har förbättrats flerfaldigt jämfört med situationen kring sekelskiftet 1900. Trots det är situationen för barn och unga i vårt land inte så god som den borde vara.

Mängden mentala problem hos barn och unga har ökat redan under en längre tid. Även antalet klienter inom barnskyddet har ökat samtidigt som landets välstånd har ökat och man med fart tagit sig ur den ekonomiska recessionen på 1990-talet. Enligt vissa undersökningar lider 10-20 procent av våra barn av lindriga eller mera allvarliga mentala problem. Det är allt för vanligt att det i familjer förekommer våld mot barn eller våld som barn bevittnar. Vi borde betona vikten av att få en helhetsbild av det våld som barn upplever i vårt land.

Då jag nyligen besökte Polisinrättningen i Helsingfors hade jag möjligheten att bekanta mig med projekt genom vilka samarbetet mellan polisen och andra myndigheter effektiveras när det gäller förebyggandet av familjevåld mot barn och undersökning av misshandelsbrott. Jag tror att man med hjälp av dessa projekt bättre än förut kan ingripa i våldet och dess orsaker.

Det är ytterst viktigt att man i ett så tidigt skede som möjligt ingriper i krissituationer i familjer. Problem hos barn och unga måste förebyggas i förväg så att problem inte uppstår eller så att de kan upptäckas innan följderna blir allvarliga. Det lutherska ungdomscentret gör ett värdefullt arbete i syfte att förebygga problem. Projekten Sopuavain och Poikki! – nuoret ja perheväkivalta som er organisation genomför är goda exempel på detta. Även utbildningsprojektet Linkki stärker för sin del familjernas egen problemlösning genom att föräldraskapet stöds.

Kyrkans och församlingarnas arbete med barn och ungdomar når på ett eller annat sätt merparten av finländarna. Därför har det lutherska ungdomscentret i egenskap av utvecklare av församlingarnas ungdomsarbete också nationellt sett en viktig uppgift. Det faktum att ni modigt har tagit med också de unga själva i er verksamhet ökar betydelsen av det arbete som det lutherska ungdomscentret utför. I de ungas uttalande från 2004 syns ungdomarnas vilja att påverka verksamheten och beslutfattandet i församlingarna. I uttalandet avspeglar sig också toleransens och internationalismens budskap starkt; alla människor är våra medmänniskor oberoende av ålder, ras, religion eller någon annan egenskap. Er organisation kommer säkert att även i fortsättningen sprida budskapet att man skall bry sig om varandra.

Jag vill gratulera den vitala hundraåringen och alla er som arbetar tillsammans med den.