Republikens president Tarja Halonens tal vid seminariet ”Finnish-German Innovation Dialogue” i Berlin 4.5.2007

Det har varit synnerligen intressant att följa den diskussion som förts här. Det är uppenbart att Finland och Tyskland har mycket samarbete inom innovationsområdet. Båda länderna anser att det lönar sig att vidareutveckla samarbetet. Det gläder mig att många som är aktörer i praktiken är här i dag. På så sätt kan det finsk-tyska samarbetet raskt fördjupas och utvidgas ytterligare med utgångspunkt i seminariet.

Kunnande, utbildning, forskning och teknologi skapar en grund för långsiktig utveckling av samhället. Dessa faktorer fungerar också som centrala lokomotiv i fråga om produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Innovationerna har en central ställning när det gäller att bemöta globala utmaningar – oavsett om de hänför sig till den ekonomiska tillväxten eller t.ex. till människors hälsa, klimatförändringen, miljörelaterade utmaningar eller säkerhetsfrågor.

Grundprinciper för Finlands utbildningspolitik

Bildningen har i århundraden värdesatts i Finland. Jämlikhet i fråga om utbildning, dvs. lika rätt att få undervisning och utveckla sig själv oberoende av förmögenhet garanteras i Finlands grundlag, som trädde i kraft år 2000. Jämlikhetstänkandet har kraftigt styrt utvecklingen av vårt utbildningssystem sedan 1960-talet, då man successivt övergick från det parallella skolsystemet till grundskolan.

Grundskolan är en central del av barnets grundtrygghet. Hög prestationsnivå i kombination med minskade kunskapsskillnader är viktiga utbildningspolitiska mål. I ljuset av internationell och nationell forskning har Finland lyckats förena dessa mål väl.

Finland är också ett utbildningsvänligt samhälle, vars välstånd målmedvetet byggts upp kring kunskap och kompetens. En framgångsrik utbildningspolitik kräver starkt nationellt engagemang som grund – det krävs att bildning och utbildning värdesätts och att man garanterar tillräckliga resurser för utbildningen. Arbete till förmån för barn och unga – framtidens sakkunniga – är mycket viktigt. De nya generationerna måste skaffa sig både en ökande mängd kunskap och ha rätt attityd. Även den färskaste utbildning föråldras och människan måste vara inställd på livslångt lärande. Vi vuxna bör fästa mera uppmärksamhet vid hur vi kan stöda viljan att lära sig. Vi måste lyckas stimulera barnets naturliga nyfikenhet och kreativitet. Vi måste lyckas bibringa barnen den ihärdighet och långsiktighet som krävs för att tillgodogöra sig kunskap. Och slutligen bör vi uppmuntra barn och unga att samarbeta med andra.

Utbildning och innovationer

Finland har främjat en bred innovationspolitik både på det nationella planet och i internationella forum. Till det hänför sig tanken om att utvecklande och ibruktagande av nya uppfinningar allt oftare är kopplade till nätverk där utbildning, forskning och produktions- och serviceverksamhet står i intensiv växelverkan.

Med stöd av våra egna erfarenheter har vi betonat att nyttan av teknologin inte realiseras om de människor som använder teknologin inte har tillräcklig utbildning. En ekonomi som bygger på innovationer behöver högt utbildad arbetskraft som företagare och i företagens tjänst. Ett innovativt samhälle kan inte uppnås utan en skola som uppmuntrar till kreativitet, risktagning och fördomsfrihet. Ett högklassigt och jämlikt utbildningssystem är en grundförutsättning för ibruktagande av teknologi. Utan det kan man inte fullständigt utnyttja resultaten av ny teknologi och innovationer.

Under den senaste tiden har man i den europeiska diskussionen på goda grunder fäst uppmärksamhet vid forskning på toppivå. Vid sidan av detta har Finland betonat att utbildningen i ett fungerande innovationssystem bör vara lättillgänglig och högklassig på alla utbildningsnivåer och i alla utbildningsformer. Här står vi ännu inför en stor utmaning, eftersom det förekommer stora skillnader i utbildningsnivån hos personer i arbetslivet. Utvecklandet av vuxenutbildningen lönar sig dock. I egenskap av överförare och användare av kunskap och kompetens är lärare, banktjänstemän, sjukskötare och skogsmaskinförare ”innovatörer” i lika hög grad som ingenjörer och forskare. Dessutom är det bra att komma i håg att utbildade och kritiska medborgare är aktörer i en innovationspolitik som styrs av efterfrågan. Detta gäller i synnerhet sociala innovationer.

Det är viktigt att man satsar på innovationer och utvecklingen av innovationspolitiken både på nationell nivå och EU-nivå, och att dessa politikområden kompletterar och stöder varandra. Under sitt EU-ordförandeskap agerade Finland aktivt inom innovationspolitiksektorn, och vi tror att denna linje kommer att fortsätta både under och efter Tysklands ordförandeskap. Vi hoppas att vi under Tysklands ordförandeskap bl.a. gör konkreta framsteg i fråga om ARTEMIS-initiativet. När det gäller att bygga upp Europas konkurrenskraft har innovationsverksamheten enligt Lissabonstrategin en alldeles central position.

Finlands handlingslinje

Den handlingslinje som Finland följt hittills verkar fortsätta i samma riktning. Den nya regeringen, som inledde sitt arbete för två veckor sedan, har som mål att den finländska forskningens andel av BNP skall stiga från 3,5 till 4 procent före år 2011. Regeringen har också i sitt program beslutat att snarast inleda beredningen av en ny nationell innovationsstrategi.

Finlands omfattande satsningar inom den offentliga och den privata sektorn på forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet har givit tydliga resultat. Jag nämner här endast några:

Enligt internationella jämförelser är Finlands konkurrenskraft på toppnivå. Vi ligger i täten också i många andra internationella jämförelser, t.ex. i fråga om hållbar utveckling. Det finländska samhället och näringslivet har dessutom snabbt övergått i dagens kunskapsintensiva, kompetensbaserade ekonomi och samhälle.

Produktiviteten har ökat mycket snabbt i Finland: På 1980-talet låg produktiviteten i Finland 40 % under nivån i USA, men från och med slutet av 1990-talet har vi varit på samma nivå som USA. Produktiviteten av arbetet har också ökat avsevärt snabbare i Finland än i EU 15- och EU 25-länderna. Dessutom har den ekonomiska tillväxten i Finland varit betydligt snabbare än i OECD-länderna i genomsnitt, både före och efter recessionen i början på 90-talet.

Hur kommer det sig att Finlands innovationspolitik varit så framgångsrik?

I Finland har det under ett par decennier rått en klar konsensus kring innovationspolitiken och dess möjligheter. I praktiken har alla politiska partier och olika regeringskoalitioner bedrivit en mycket enhetlig innovationspolitik. Såväl industrin och dess organisationer som arbetsmarknadsorganisationerna har starkt understött denna linje. Till exempel vår mest betydande arbetstagarorganisation FFC har aktivt och långsiktigt stött den teknologi- och innovationspolitik som bedrivits. Private Public Partnership fungerar mycket öppet och effektivt inom detta område.

Samarbete, nätverk och socialt kapital ökar effekterna. Man har lyckats balansera de ekonomiska målen, de miljörelaterade målen och välfärdsmålen på rätt sätt. De olika skedena av innovationsutvecklingen – grundläggande forskning, anpassad forskning, industriell forskning – är i mycket god balans och förenade i ett öppet och aktivt samarbete. Förutom forsknings- och utvecklingsfinansieringen har också riskkapitalsområdet utvecklats och står nu i intensiv växelverkan med forskningen. På detta sätt påskyndas utnyttjandet av forskningsresultaten.

Vikten av internationellt samarbete

I takt med globaliseringen har det internationella samarbetet fått allt större betydelse också när det gäller att främja innovationer. Företagens forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet är allt mera internationell. Förutom de stora företagen bör också små och medelstora företag i framtiden bättre dra nytta av internationella nätverk och marknader i sin innovationsverksamhet och förnyandet av sin affärsverksamhet. Utmaningarna för universiteten och forskningsvärlden går i samma riktning. Internationella strategiska partner behövs för att man skall uppnå och behålla en internationellt konkurrenskraftig nivå. Till exempel är innovativiteten i fråga om affärsverksamhet tills vidare svagare i Finland och hela Europa än i USA.

Finland deltog aktivt i över 800 gemensamma projekt inom Europeiska unionens sjätte ramprogram. Tyskland är för närvarande Finlands mest betydande partner. Finland har över 600 gemensamma projekt med Tyskland. Därefter följer Storbritannien (530), Italien och Frankrike (460). Siffrorna visar att innovationssamarbetet med tyska partner har fått en god början. Med tanke på framtiden borde vi nu öppet diskutera både våra starka och svaga sidor, eller positivare uttryckt, vad vi skulle kunna få av varandra och vad vi skulle kunna utveckla tillsammans eller i samarbete med andra.

Jag anser att det är klart att det europeiska forskningsområdet ERA (European Research Area) för oss är ett slags hemmamarknad – vår hemmaplan - för forskningen och bör utnyttjas effektivt. Dess nivå borde höjas, och jag har med glädje lagt märke till att ni tyskar också är intresserade av detta. Det är dock viktigt att såväl inom ramen för EU som på ett nationellt plan bygga upp ett allt intensivare innovationssamarbete med t.ex. USA, Japan, Kina, Indien och Ryssland. Jag är själv också intresserade av s.k. små länders regionala samarbete på olika håll i världen.

* * *

Jag inledde med att säga att utbildningen och innovationsverksamheten utan tvekan är en hörnsten för samhällets utveckling, inte bara för den ekonomiska tillväxten. De är också en viktig hjälp när det gäller att bemöta globala utmaningar. Och sådana utmaningar finns det gott om – mål i anslutning till klimatförändringen och miljön, mål som hänför sig till hälsa och välbefinnande och frågor som gäller säkerheten, för att nämna några. Jag talade tidigare om att stöda barns och ungdomars lust att lära sig, kreativitet och kamratskap. Jag hoppas att också vi vuxna fortfarande bär med oss denna vägkost för framtiden.