Republikens president Tarja Halonens tal vid Rafael Landivar -universitetet i Guatemala den 1.6.2004

Det är en stor glädje och ära för mig att få besöka Guatemala och en alldeles särskild glädje att få hålla tal här vid det ansedda Rafael Landivar-universitetet. Jag tackar för er inbjudan och för att ni är så många som kommit för att lyssna på ett litet och avlägset lands president.

Jag besökte senast ert vackra land i februari 1998. Jag var då Finlands utrikesminister och avlade ett officiellt besök i Guatemala. Besöket gjorde ett stort intryck på mig. Förutom de politiska samtal jag förde fick jag tillfälle att besöka bl.a. Tikal och Antigua, där jag kunde beundra människomyllret och färgprakten på marknaden i Parque Central.

I Tikal klättrade jag upp till toppen av Jaguartemplet. Utsikten över Tikal och djungeln runtomkring var svindlande. Tikal erbjuder också ett perspektiv över Guatemalas och Centralamerikas storslagna historia och civilisation. En civilisation och ett kunnande som under sin blomstringstid var unika i vår värld.

Också finländarna känner till mayaindianerna och deras kultur. Det måste dock medges att kunskaperna är rätt ytliga. Att det i Finland år 1998 ordnades två med internationella mått mätt betydande utställningar om mayakulturen visar att det finns ett stort intresse för den bland finländarna. Det sammanlagda antalet besökare på dessa utställningar var över 100 000. Detta är mycket i ett land med endast något över fem miljoner invånare.

Också quiché-folkets heliga bok Popol Vuh är i någon mån bekant för finländarna. Popol Vuhs finska förläggare ger en livfull beskrivning av verket: "Berättelser om världens och människans skapelse, om gudasönernas äventyr, om den eviga kampen mellan det goda och det onda. Popol Vuh ger oss en nyckel till mayafolkets förlorade värld och till en indiansk tolkning av grundläggande teologiska spörsmål. Utöver de kulturella värden den förmedlar underhåller den oss genom en rad spännande äventyr där de onda efter många blodiga och händelserika skeden får sitt straff." Inte att undra på att boken redan tryckts i åtta upplagor i Finland.

Popol Vuhs popularitet kan också delvis förklaras av att vårt eget nationalepos Kalevala, som står finländarnas hjärta nära, kunde beskrivas i liknande ordalag.

* * *

Relationerna mellan Finland och Guatemala har från och med 1990-talets senare hälft intensifierats. Vi stödde fredsprocessen i Guatemala och efter att fredsavtalet slöts har samarbetet varit ännu tätare.

Här vid Rafael Landivar-universitetet genomför vi i samarbete med UNDP (United Nations’ Development Program) ett omfattande undervisningsprojekt som gäller de mänskliga rättigheterna. Som ett led i projektet har utbildning i människorättsfrågor för mayakvinnor understötts genom att man ordnat veckoslutskurser för kvinnliga ledare i bergstrakterna.

Det projekt för tvåspråkighetsutbildning som startade i april syftar till att ge ursprungsbefolkningen större möjligheter till högskoleutbildning. Detta skulle ge mayabefolkningen bättre möjligheter än tidigare att på alla nivåer delta i byggandet av det guatemalanska samhället.

Ett annat nytt gemensamt projekt syftar till att stärka Guatemalas ombudsmannainstitution för mänskliga rättigheter. Inom ramen för detta projekt, som ännu är i sitt inledande skede, besöker en ambulerande ombudsmannabyrå för mänskliga rättigheter bergsbyarna i Huehuetenango, och personalen ger ut information och tar emot klagomål. På grundval av erfarenheterna från detta skede beslutas sedan om huruvida projektet skall fortskrida. Jag hoppas av hela mitt hjärta att erfarenheterna skall vara positiva, eftersom vi gärna stöder ombudsmannen i hans arbete för sina medborgare.

* * *

Under de senaste årtiondena har den parlamentariska justitieombudsmannainstitutionen på olika håll i världen kommit att bli en symbol för demokrati och kännetecknande för laglydiga samhällen som respekterar de mänskliga rättigheterna.

JO-ämbetet inrättades i Sverige i början av 1800-talet. Finland införde systemet i början av 1900-talet som det andra landet i världen. Till en början var ämbetsverket främst inriktat på att övervaka iakttagandet av de av lagar som riksdagen stiftade, framför allt med utgångspunkt i klagomål från medborgarnas sida. Från och med 1960-talet började detta konstitutionella projekt sprida sig från Europa till hela världen. Samtidigt förnyades och utvecklades det.

I dag tillämpas systemet med justitieombudsmän i olika former på samtliga kontinenter och i sammanlagt över hundra länder. Så vitt jag vet var Guatemala det första latinamerikanska landet som inrättade ett sådant ämbete. Detta skedde redan i början av 1980-talet. Nästan alla länder i Latinamerika har följt detta goda exempel. På denna kontinent har JO ofta inriktat sig på att främja de mänskliga rättigheterna och övervaka att de iakttas.

Ett annat drag som är utmärkande för Europa är att det i ett välfungerande samhälle förutom en fri marknadsekonomi måste finnas en fungerande offentlig förvaltning som garanterar att medborgarna får grundläggande utbildning samt möjlighet till universitetsundervisning samt tillgång till social- och hälsovårdstjänster samt att samhället fungerar enligt gällande lagar och är tryggt. På så sätt främjar den offentliga förvaltningen viktiga mänskliga rättigheter i praktiken.

Under de senaste årtiondena har den offentliga förvaltningen i Europa tidvis fått möta hård kritik, då den anses vara alltför stor och kostnadskrävande och uppfattas som byråkratisk och trög. Som ett resultat av denna debatt har den offentliga förvaltningen omorganiserats och utvecklats. Uppgiftsfältet har preciserats och man har förenklat de administrativa förfarandena. Man har också skapat större flexibilitet i verksamheten. Den offentliga förvaltningens primära uppgift – att tillhandahålla samhällelig service – har dock inte förändrats. Framför allt har man strävat efter att uppnå en balans mellan den privata och den offentliga sektorn som säkerställer ett både i ekonomiskt och socialt hänseende välfungerande samhälle.

Praktiskt taget alla europeiska länder, inklusive Ryssland, är medlemmar i Europarådet, en organisation som sannolikt inte är lika bekant för er som Europeiska unionen. Europarådet upprätthåller en människorättsdomstol som behandlar bl.a. medborgarklagomål gällande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Rådet har också en egen kommissionär för mänskliga rättigheter, som följer utvecklingen i medlemsländerna.

I Maastrichtfördraget 1992 om Europeiska unionen fastställdes att Europeiska unionen skulle främja uppkomsten av ett medborgarnas Europa. Senare har kraven på att utveckla EU:s egen förvaltning mot större öppenhet och bättre serviceförmåga ökat.

Sedan mitt eget land, Finland, blev medlem år 1995, har vi i EU särskilt verkat för att främja öppen förvaltning och god förvaltningspraxis. Finland har dessutom krävt att Europeiska unionen ansluter sig till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, såsom unionens samtliga medlemsländer har gjort.

Jag har i många olika sammanhang tagit initiativ till lösningar på europeiska minoritetsfrågor. En av de mest akuta människorättsfrågorna är den romska befolkningens ställning i de medlemsländer som nyligen anslöt sig till Europeiska unionen. Lösningar på detta problem utarbetas nu i synnerhet inom Europarådet.

Vi har gjort framsteg i fråga om Europeiska unionens förvaltning. Ifall EU:s konstitutionella fördrag, som fortfarande är föremål för förhandlingar, antas, innebär det en fortsatt positiv utveckling. Europeiska unionens förvaltning blir då öppnare. Unionen kan äntligen ansluta sig till Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och därmed också underställa sig övervakning från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Dessutom blir Europeiska unionens egen stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs i Nice i december 2000, rättsligt bindande vid tillämpningen av Europa-rätten.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna omfattar en ny rättighet: medborgarnas rätt till god förvaltning. Denna rättighet innebär att förvaltningen måste behandla medborgarnas ärenden på ett opartiskt och rättvist sätt, inom skälig tid och med iakttagande av ett korrekt förvaltningsförfarande. Denna bestämmelse, som finländarna kraftigt understödde redan i det förberedande skedet, ger Europeiska unionen möjlighet att stifta en lag om god förvaltning som skall tillämpas på unionen. EU-medlemsländerna har i allmänhet själva stiftat motsvarande lagar gällande den nationella förvaltningen.

* * *

Många av er undrar kanske vad öppen eller god förvaltning innebär och varför det är en så viktig fråga. Jacob Söderman, som ingår i min delegation här i Guatemala och som åren 1995-2003 var Europeiska unionens första justitieombudsman, sade en gång efter att talrika gånger ha besökt unionens medlemsländer:

"Olika länder har olika förvaltningstraditioner, och förvaltningssystemen kan vara mycket olika, men medborgarna i medlemsländerna är alltid eniga om en sak. De vill ha en öppen och ärlig offentlig förvaltning som axlar sitt ansvar och kan ge den service som krävs."

Vad innebär då öppen förvaltning? Enligt min mening innebär det att medborgarna vet vilka åtgärder förvaltningen planerar, vad den föreslår eller beslutar om, och varför. I en sådan förvaltning skall medborgarna dessutom ha allmän rätt att ta del av handlingar i den offentliga förvaltningen, ifall inte i lag har föreskrivits om undantag som gäller exempelvis affärshemligheter, samhällets säkerhet eller integritetsskydd. På så sätt kan medborgarna själva övervaka förvaltningen. Denna övervakningsmöjlighet har bidragit till att Finland i Transparency International-organisationens utredningar har konstaterats vara ett av världens minst korrumperade länder.

Den offentliga förvaltningen kan inte fylla sin uppgift på rätt sätt om den inte har medborgarnas förtroende och stöd. I Europa har vi erfarit att detta går att uppnå ifall förvaltningen hela tiden och så långt det är möjligt strävar efter att finna mer genomskinliga och ändamålsenliga förvaltningssätt.

På den tid Finland ännu lydde under Sverige deltog den finländske prästen Anders Chydenius i ständernas, det lagstiftande organets, möten i Stockholm och bidrog i avgörande grad genom sitt trägna arbete till att ständerna år 1766 gav den gällande förordningen om tryckfrihet grundlagsstatus. Genom förordningen avskaffades censuren och bestämdes det att ständernas och de offentliga myndigheternas handlingar enligt huvudregeln skulle vara offentliga. Härmed fick medborgarna en på lag baserad rätt att ta del av handlingar. Denna förordning utgör fortfarande grunden för öppenheten i det nordiska samhället.

Chydenius var en mångsidig och aktiv statsman, som förespråkade fri handel och marknadsekonomi. Dessutom ville han främja respekten för människans naturliga rättigheter. Framför allt trodde han på yttrandefrihet, eftersom han ansåg att medborgarna då bäst kunde få kunskap om sina rättigheter och skyldigheter.

Så här skrev han år 1762:

"Ett sällt Rikes frihet består ingalunda däruti att en eller annan av Medborgarna äger några särskilda förmåner, då andra arbeta under någon slags träldom; men när den ringaste undersåte i ett samhälle får under en säll regering med lika fria händer som den ypperste jämte det Allmännas söka sitt eget väl, då bör det först heta frihet. Och som en sådan medborgarnas gemensamma frihet är våra helgade Grundlagars huvud ögonmärke, bör allt det som stöter däremot anses såsom ett inbrott uti själva Grundlagen."

Där har vi finländare haft en dröm och en vision att sträva till under århundradenas lopp!

* * *

Det fredsavtal som slöts år 1996 skapade en grund för förbättrandet av människorättssituationen och för utvecklandet av god förvaltning samt för en eliminering av korruptionen i Guatemala. Förändringsprocessen är lång. För att resultat skall kunna uppnås förutsätts att den politiska ledningen, regeringen, kongressen och tjänstemännen engagerar sig i genomförandet av reformerna. Resultat uppnås inte enbart genom att man utfärdar order eller stiftar lagar. Lika viktigt är att medborgarna själva är aktiva och att man noggrant följer med vad som sker i förvaltningen.

Våra erfarenheter i Finland visar att man genom att se till att alla pojkar och flickor får utbildning samt genom att garantera en rättvis inkomstfördelning främjar välfärd, social sammanhållning och ekonomisk tillväxt. Samhällstjänsterna kan utvecklas bara om företagen och medborgarna deltar i skattebetalandet på en tillräckligt hög nivå. För att skatterna skall upplevas som acceptabla är det dock viktigt att skattebetalarna vet hur de gemensamma medlen används och att de genom valdeltagande kan påverka användningen av skattemedlen. Viktigt är självfallet att de som handhar medlen ser det som en ära att vara hederliga.

* * *

Att länder som är belägna långt ifrån varandra utvecklar goda relationer är ett gott exempel på globaliseringens fördelar. Via Internet når vi fram till nästan alla världens hörn. Det är allt lättare för oss att träffas och med andra människor utbyta information och erfarenheter, exempelvis erfarenheter av god förvaltning. Inget land har ju monopol ens i fråga om detta, utan vi har alla ännu mycket att lära och många områden som kräver utveckling.

Jag hade den stora äran att tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa leda den av Internationella arbetsorganisationen ILO tillsatta Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension, som gav ut sin rapport i februari. I rapporten konstateras bl.a. att globaliseringen främjar öppenhet i samhällena, friare handel samt fritt utbyte av tankar och information. Det är också globaliseringens förtjänst att vi ser ett nytt globalt samvete växa fram, med större medvetenhet om fattigdom och bristande jämlikhet, diskriminering av kvinnor, utnyttjande av barnarbete samt miljöförstöring.

Å andra sidan noteras i rapporten också att den djupa och svåråtkomliga ojämlikhet som kännetecknar globaliseringen i dess nuvarande form varken är etiskt godtagbar eller politiskt hållbar. En överväldigande majoritet av världens folk har kunnat konstatera att globaliseringen inte uppfyllt deras berättigade förväntningar om ett hederligt arbete och en bättre framtid för deras barn. Alltför många går helt miste om globaliseringens fördelar och upplever bara dess negativa verkningar.

De förändringar genom vilka globaliseringen kan göras rättvis och fås att omfatta alla utgår från själva nationalstaten. En grundläggande förutsättning är att nationalstaten är demokratisk, respekterar de mänskliga rättigheterna och iakttar rättsstatsprincipen.

Givetvis behöver vi också ett bättre och mer rättvist internationellt system, där utvecklingsländernas röst hörs bättre och där man i större utsträckning beaktar ländernas olika grad av utveckling.

Mina damer och herrar, jag tackar för ert intresse och önskar er beslutsamhet och uthållighet i ert arbete för att skapa en bättre framtid för hela det guatemalanska folket!