Republikens president Tarja Halonens tal vid Finlands Gymnasistförbunds seminarium 8.4.2010

Utbildningen har varit en central faktor i vårt lands utveckling. Finland, som i tiderna var ett fattigt och avlägset land, räknas idag till ett av världens mest välbärgade länder. Välståndet har förutsatt betydande satsningar på att höja utbildningsnivån och är ett centralt bidrag till vårt lands ekonomiska framgång

Den höjda utbildningsnivån har svarat mot de nya kompetenskrav som den ekonomiska utvecklingen och samh
ället ställt. Utbildning förbättrar också för övrigt människornas möjligheter att styra sitt eget liv. Utbildningen utgjorde åtminstone tidigare en plattform till en social upphöjning. Också i dag garanterar utbildning ett visst kretslopp.

Ett litet barn lär sig dynamiskt. Vi måste värna om att barnets glädje att lära sig bibehålls och förstärks.

Vår grundläggande utbildning har internationellt ett gott anseende. Den avgiftsfria grundutbildningen av hög kvalitet ger barn och unga en jämlik bas oberoende av social ställning, bostadsort och kön. Grundskolan har på ett anmärkningsvärt sätt jämnat ut sociala skillnader varigenom de mänskliga resurserna kommit till gemensamt bruk.

Ett grundskolesystem som leder till goda resultat skapar en plattform för gymnasie- och yrkesinriktad utbildning. Alla dessa garanterar för sin del en god grund för studier på universitets- och högskolenivå. Utbildningssystemet är en helhet, där alla delar måste fungera och stödja gemensamma mål.

I Finland erbjuds goda möjligheter till studier för den som har genomgått gymnasiet eller en yrkesläroanstalt. Eftersom dessa studier är avgiftsfria är tröskeln för att påbörja utbildningen låg. Principen om avgiftsfri utbildning har hos oss förknippats med jämlikhet i fråga om utbildningsmöjligheter

Det har ofta diskuterats om högskoleutbildningen borde vara avgiftsbelagd. Den senaste arbetsgruppen som behandlat frågan i detalj överlämnade sitt betänkande i mars. Arbetsgruppens förslag går ut på att vi inte bör avstå från den avgiftsfria utbildningen. Jag anser att denna riktlinje är bra, inte minst med tanke på social rättvisa.

Ett annat förslag som samma arbetsgrupp lagt fram och som senaste tid har väckt diskussion, går ut på att valet av studerande till största delen bör baseras på elevernas poäng i student- eller yrkesexamen. Eleverna skulle då snabbare få en studieplats, och de skulle vara yngre när de sedan kommer ut i arbetslivet.

Att avstå från inträdesproven är dock en mångfasetterad fråga som kräver noggrant övervägande. Vi har två olika slag av inlärning: långsiktig och sporadisk. Det är viktigt att båda alternativ beaktas i samband med inträdesproven.

I och med det kursbaserade gymnasiet har valet av kurser, och också valet av gymnasium, blivit allt viktigare. Den föreslagna reformen skulle leda till att valet borde göras redan i ett tidigt skede.

Slopandet av inträdesproven har motiverats med att man inte längre skulle behöva dyra preppkurser. Jag tror dock inte att preppkurserna helt skulle slopas, utan de förberedande kurserna skulle inriktas på studentexamen.

Jag anser att människorna bör ges en ny möjlighet i fråga om val av studier. En livslång inlärning förutsätter också detta. Det bör finnas tid att växa som människa.

***

Gymnasiet har traditionellt givit en allmänbildning.
Vid sidan av kunskap ur böcker behövs det också färdigheter: till exempel social förmåga, tillämpningsförmåga, och varför inte skaparförmåga och förmåga att vara mottaglig för olika konstupplevelser. Kreativitet behövs ständigt i det dagliga livet. Kreativitet är ett bra redskap att klara av snabba förändringar och möta nya utmaningar. Studierna borde stöda kreativiteten, inte förkväva den.

Allmänbildning är också en viss attityd: öppenhet för förändringar och nya fenomen och öppenhet gentemot olika kulturer. Att bekanta sig med nya kulturer innebär nya svindlande perspektiv på världen och förändrade attityder.

Globaliseringen förutsätter att människorna är vidsynta. Allmänbildning är ett hjälpmedel att bli vidsynt. En vidsynt människa har förutsättningar att anpassa sig till förändringar. Förändringarna kan kanske inte undvikas, men det kan finnas olika alternativ till hur man hanterar förändringarna. Allmänbildningen kan också ge verktyg för att i globaliseringen se också annat än de ekonomiska aspekter man kanske först tänker på – ekonomisk tillväxt, förbättrad konkurrenskraft, fri handel. Också i fråga om globaliseringen handlar det i sista hand om människorna och deras val, förhoppningar och möjligheter men också om hur andra människor och naturen påverkas.

Globaliseringen kan genomföras på många sätt. Den kan innebära en förändring som ger majoriteten i världen trygghet och välmåga, som är etiskt rättvis och som är hållbar med tanke på samhället och miljön. Men den kan också genomföras på ett sätt som leder till politisk instabilitet, konflikter och krig.

Jag har också i tidigare sammanhang talat om globaliseringens två ansikten: å ena sidan en globalisering som styrs enbart av konkurrenslogik och där till exempel företagen flyttar från ett land till ett annat, beroende på var det finns billig arbetskraft, råvaror eller marknader. Å andra sidan en hållbar globalisering som också beaktar den sociala dimensionen. Inom den rättvisa globaliseringen tryggas skäligt arbete i olika länder, garanteras ett socialt skyddsnät och en facklig organisering. Allt detta medför hälsa, trygghet och utbildning. Hörnstenar i en rättvis globalisering är demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciper. Sett ur människornas, samhällets och miljöns synvinkel förutsätter en hållbar utveckling att globaliseringen genomförs på ett rättvist sätt.

Globaliseringen har åstadkommits av människorna, den är ingen naturlag men den påverkar naturen. Globaliseringen är också något som människorna kan kontrollera. Vi får inte blunda för de följder som kommer i dagen om globaliseringen glömmer individerna. Allmänbildningen skapar tolerans och ger oss förmåga att se varje människas individuella värde – ingen får ses som enbart en del av marknadsmaskineriet.

***

Den globala förändringen innebär ständiga utmaningar såväl för den äldre som för den yngre generationen. De yngre måste i sinom tid klara av utmaningarna. Jag är övertygad om att de unga har goda förutsättningar att göra det. De äldre generationerna hjälper dem i denna uppgift.

22. En central instans som representerar de unga är Finlands Gymnasistförbund som i år firar sitt 25-årsjubileum. Jag gratulerar förbundet och ösnkar hjärtligt er aktiva verksamhet en framgångsrik fortsättning.