Det är mig en stor glädje att få önska Er, herr president och Er hustru, hjärtligt välkomna på statsbesök till Finland. Finland och Polen har genom tiderna haft mycket kontakter. Vi har i dag mycket nära relationer och jag tror att relationerna kommer att stärkas ytterligare i framtiden.
Både Finland och Polen upplevde i mitten av 1800-talet ett nationellt uppvaknande som senare ledde till självständighet och till att vi som fria folk kunde ansluta oss till de fria nationerna. Det nationella uppvaknandet skapade under dessa svåra tider en blomstrande kultur i våra länder, som manifesterade sig inom såväl målarkonsten och musiken som litteraturen. Frédéric Chopin gestaltade polackernas ideal i sin ”Revolutionsetyd” och på ett lika starkt sätt tolkade Jean Sibelius senare finländarnas frihetslängtan i sin symfoniska dikt ”Finlandia”.
Herr President, också på grund av Er släktbakgrund är det intressant för Er att besöka vårt land. Vi känner till att både Er farfar och morfar tillbringade en tid i Finland i slutet av 1800-talet. Er farfar Aleksander Kaczyński verkade som högt uppsatt järnvägstjänsteman och Er morfar Aleksander Jasiewicz besökte för sin del det tsartida Finland i egenskap av byggnadsingenjör. Under Ert besök här i Finland går Ni alltså bokstavligen i Era förfäders fotspår.
Vi sätter stort värde på att Ni avlägger statsbesök i vårt land. Vi två har dock redan tidigare i olika sammanhang haft möjlighet att utbyta tankar, men detta statsbesök erbjuder utomordentliga ramar för såväl närmare diskussioner som för att stärka samarbetet mellan våra länder och den grund som vi har i egenskap av grannar, Östersjöländer och EU-medlemsstater.
Finland och Polen har varit aktiva handelspartner i årtionden. Under en lång tid bytte vi träd och papper mot kol - för att förenkla verkligheten något. Numera har handeln blivit mångsidigare och ökat snabbt, och tillväxten har redan i åratal kunnat noteras i tvåsiffriga tal.
Samtidigt har våra ekonomiska relationer fördjupats. Finländarna har upptäckt Polen som ett investeringsobjekt och allt fler finländska företag är placerade i Polen. Investeringarna överskrider redan en halv miljard euro och finländska företag sysselsätter redan tiotusentals personer i Polen. På motsvarande sätt har det år för år kommit allt fler polska arbetstagare till Finland och Era företag är likaså välkomna hos oss.
Den fria rörligheten för människor har fört våra länder närmare varandra också på många andra sätt. Det går flyg från Helsingfors till Warszawa fem gånger per dag och lika ofta från Warszawa till Helsingfors. Dessutom finns flygförbindelser från Finland till Gdańsk och Kraków. Strömmarna av resenärer är i dag större än någonsin tidigare. För en dryg vecka sedan trädde Schengenreglerna i kraft också på flygstationerna i de nya medlemsländerna och man kan nu obehindrat resa inom hela området.
Mycket annat har också hänt. Våra studerande har redan länge kunnat utnyttja Europeiska unionens utbytesprogram. I vår världsdel har det uppstått en hel Erasmusgeneration. Detta har lett till en naturlig europeiskhet. Den ökade rörligheten för kunskap och det ökade samarbetet mellan forskare och professorer sätter ny fart även på utvecklingen av innovationer.
Herr President, Östersjön är efter EU:s utvidgning ett verkligt ”Mare Nostrum”. Östersjön, de viktiga handelsvägarnas hav, har utgjort ett starkt band mellan våra länder och gett levebröd för människorna längs dess kuster. Havet har varit en plats för avkoppling för människor som sökt rekreation och en inspirationskälla för konstnärer. Under svåra tider har Östersjön också varit en krigsskådeplats. Likväl har Östersjön under årens lopp snarare förenat än delat folk i området.
Östersjön mår dåligt i dag. Dess tidigare så rika vatten ger allt mindre fångst. Östersjön som rekreationskälla för en hård kamp mot de allt större massorna av blågröna alger. En segelbåt som plöjer genom blågröna alger var i år "årets bild" i Finland.
Vi kan fortfarande rädda Östersjön. Vi måste agera utan dröjsmål och i gott samarbete för att genomföra den handlingsplan för att rädda Östersjön som vi tillsammans godkänt inom HELCOM. Vi söker inte skyldiga utan lösningar för att rädda havet. I detta arbete måste vi utnyttja alla möjligheter, alla städer, alla regioner, alla länder samt alla medel som Europeiska unionen erbjuder. För detta arbete behöver vi hjälp av regeringar, medborgarorganisationer och andra aktörer. Jag har med glädje lagt märke till att Europeiska unionens Östersjöstrategi har börjat ta form. Samarbetet för att stoppa övergödningen har stärkts.
Finland och Polen är medlemmar i Europeiska unionen. Den så kallade stora utvidgningen av EU för fyra år sedan förenade det som kriget för över 60 år sedan skilde åt. Vi finländare gläder oss över att vi hör till samma union som ni.
Unionen är dock inte detsamma som Europa. Vi måste fortsätta våra ansträngningar via olika europeiska samarbetsorganisationer för att stärka demokratin och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, och för att etablera rättsstaten i alla delar av vår världsdel. I egenskap av ordförandeland för OSSE kommer Finland att göra sitt bästa för att genomföra dessa principer.
Herr President, relationerna mellan våra länder är utmärkta, och vårt samarbete utvidgas hela tiden samtidigt som det blir allt mångsidigare. Till stöd för de statliga relationerna har vi medborgaraktivitet på olika nivåer i samhället. Denna verksamhet i städer, kommuner och vänskapsföreningar har genom åren och under olika förhållanden visat sin styrka.
I fjol firade Finland 90 år som självständig nation. I år uppnår Polens återvunna självständighet samma milstolpe. Både Finland och Polen fick sin självständighet till ett dyrt pris i ett oroligt Europa och båda länderna var tvungna att försvara självständigheten senare genom stora uppoffringar. Vi värdesätter i dag vår självständighet lika högt som våra förfäder för 90 år sedan.
Herr President, jag föreslår en skål för Er och Er maka, Polens välgång samt ett blomstrande samarbete mellan Finland och Polen!