Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president: Tal och intervjuer

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 1.1.2012

Republikens presidents nyårstal 1.1.2012

Medborgare,

Början på ett nytt år ger åt människorna ett hopp om något bättre. Den ekonomiska utvecklingen i Europa under det gångna året skapar ändå ett allvarligt utgångsläge, som också vi finländare blir tvungna att beakta i våra framtidsplaner.

Anslutningen till Europeiska unionen har skapat en gemensam trygghet i vardagen. Vi har också länge fått njuta av de fördelar som medlemskapet har fört med sig: Ökade exportmöjligheter som har skapat arbetstillfällen och mångsidigare studiemöjligheter för de unga. Räntorna på bostadslån har varit lägre än någonsin.

Vi vet att de ökade möjligheterna har haft en baksida i form av problem som vi varit och kommer att vara tvungna att lösa både tillsammans och på egen hand. Den allt mer globaliserade världen har gjort att vi i allt högre grad är beroende av varandra. Inget europeiskt land är så stort att det i längden kan klara sig ensamt när det gäller ekonomin - för att inte tala om miljön eller säkerheten eller andra mer omfattande helheter. Man bör alltså inte längta tillbaka till gångna tider utan det bästa är fortfarande att försöka lösa de problem som finns inom den europeiska gemenskapen.

* * *

Under de gångna tolv åren har jag upprepade gånger uttryckt min oro över att det traditionella gemensamma ansvaret, alltså solidariteten, håller på att försvagas. Det märks i många enskilda människors vardag, men vi ser det också i att samhällsstrukturerna har förändrats.

När vi bygger det nordiska välfärdssamhället skapar vi en stabil grund som ger varje människa en egen möjlighet att ta hand om sig och sin familj. Samtidigt skapar vi utrymme för vetenskap och konst, för företagande och innovationer.

Ansvaret för våra medmänniskor och kärleken till nästan bör synas både i vårt eget uppträdande och då vi bygger upp samhället.

Jämlikhet och solidaritet är centrala värden i vårt samhälle. Att värna om dem gör oss till en nation. Ekonomisk ojämlikhet sprider sitt inflytande obemärkt till livets alla områden. De ökade inkomstskillnaderna har också lett till ökade hälsoskillnader i Finland. Skillnaderna i förväntad livslängd hos olika inkomstgrupper har ökat snabbt. Mellan den högsta och lägsta inkomstklassen är skillnaden i förväntad livslängd redan nästan 13 år för män och sju år för kvinnor. Barnfattigdomen har ökat i oroväckande grad. Att ungdomar slås ut och utesluts får inte heller höra till vårt samhälle.

Ökad ojämlikhet är ingen naturkraft. Den kan bekämpas. Med hjälp av vårt välfärdssamhälle kan vi garantera att människor behandlas jämlikt och dessutom har framgång i den internationella konkurrensen. Det är alltså fråga om politisk vilja och skicklighet i genomförandet.

Att förverkliga sina egna eller gemensamma drömmar kräver mycket arbete och kan ta lång tid. Våld är inte ett svar på livets svårigheter - vare sig i det egna livet eller i samhället. Demokrati är en garanti för hållbar mänsklig utveckling, och att försvara demokratin hör till vår tids stora utmaningar.

* * *

Sådana här stora mål kan inte förverkligas genom våld eller genom befallningar. De kräver genuint samarbete och gemensamt ansvar såväl i hemlandet som mellan staterna. Finland har av tradition varit en ansvarsfull aktör i det internationella samarbetet och vi har all orsak att fortsätta på denna linje.

Under detta årtusende har globaliseringen intensifierats ytterligare, och det ömsesidiga beroendet har ökat och blivit mer komplext. Man har uppskattat att mer än 60 procent av den globala handeln utgörs av internationella bolags interna handel. Marknadskrafterna behöver politisk styrning.

Globaliseringen bör göras mer rättvis. Dess nackdelar och fördelar borde fördelas mer jämlikt såväl mellan länderna som inom länderna. Människorna vill i större utsträckning själva besluta om sina liv, och de behöver arbete.

För att förstärka en social rättvisa godkände Förenta nationernas medlemsländer enhälligt millenniemålen. Att avlägsna extrem fattigdom är dessutom tillsammans med de övriga millenniemålen en förutsättning för hållbar utveckling. Dessa mål kan inte nås utan demokratiska, starka och välfungerande stater där alla människor är jämlika. Sådana stater kan behärska den ekonomiska utvecklingen, skapa ett socialt skyddsnät för sina medborgare och ge utrymme för ett livskraftigt, mångfasetterat civilt samhälle. Så vill vi säkert också gärna se vårt eget land.

Finland har mycket att vinna. Vi är ett litet land som är beroende av export. Vi har mycket skapande kunnande bland annat på områdena för ren teknologi och grön ekonomi. Vårt samhälle bygger på principerna om demokrati och jämlikhet. I internationell jämförelse är vår förvaltning både effektiv och ärlig.

Det är sådana starka sidor som skapar partnerskap. De kommer att ha en växande efterfrågan när det internationella samfundet ännu starkare går in för hållbar utveckling.

Hoppet om en bättre framtid är alltjämt kopplat till en stark tro på en allsmäktig ekonomisk tillväxt trots att vi gång på gång varit tvungna att inse att enbart tillväxt utan social rättvisa inte ökar välfärden. Det behövs ”en ny treenighet”: en socialt rättvist fördelad ekonomisk tillväxt som beaktar de begränsningar som miljön ställer.

Jag kommer också själv att göra mitt bästa för att vi efter FN:s millenniemål från och med 2015 ska få ett gemensamt åtgärdsprogram ”Mål för en hållbar utveckling” som syftar till att säkerställa såväl människans som naturens välfärd.

Tusentals finländare håller på att återhämta sig från den senaste vinterstormen. Ovanliga variationer i årstiderna, olika stormar och andra naturfenomen vållar oss alla med anledning bekymmer. Man måste beslutsamt skrida till åtgärder för att garantera tryggheten i vardagen.

Också positiva saker har inträffat. Vattendragen skyddas i allt större utsträckning och antalet naturskyddsområden har ökat. Jag kunde nämna många andra exempel om hur hållbar utveckling har blivit en del av vår vardag. Det är utmärkt att vi tar ett sådant här ansvar.

Vårt lands internationella verksamhet får trovärdighet just av att vi följer samma principer också i vårt eget land och i dess närmaste omgivning. Jag vill rikta ett offentligt tack till de oräkneliga människor som inom olika organisationer har genomfört principerna för hållbar utveckling i praktiken. Vi finländare har också ofta uppmuntrat våra grannländer och inbjudit dem till samarbete på detta område. Jag tror att också Östersjön i framtiden tack vare detta samarbete kommer att vara ett renare hav.

* * *

Finland har goda relationer till sina grannar. Vårt samarbete med alla de nordiska länderna sträcker sig långt tillbaka i tiden. De största förändringarna jämfört med år 2000 har skett i våra södra grannländer. Estlands anslutning till Europeiska unionen och sedermera till euron har närmat oss.

Våra relationer till Ryssland har fördjupats och blivit mångsidigare. Också i denna utveckling har EU haft en roll. Den ekonomiska växelverkan och växelverkan mellan våra civila samhällen har ökat kraftigt.

För min egen del har jag strävat efter att skapa en stabil politisk grund för umgänget med alla våra grannländer, och jag hoppas att detta också kommer att hjälpa min efterträdare.

Finlands utrikes- och säkerhetspolitik syftar i första hand till att främja vår egen säkerhet. Det bästa vore givetvis att förebygga eventuella politiska, militära och andra hot och risker.

I vårt globaliserade tidevarv återspeglar sig kriser och konflikter samt andra, nya hot i fjärran länder på Finland. De har ofta sitt ursprung i fattigdom, ojämlikhet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För att garantera finländarnas säkerhet behöver vi vid sidan av det traditionella försvaret ett omfattande säkerhetsarbete.

Vi måste försvara de mänskliga rättigheterna och demokratin. Samtidigt förstärks säkerheten - både här hemma och på annat håll. Detta arbete kräver långsiktighet: ett land kan nog snabbt frigöra sig från en diktatur, men att bygga upp ett nytt, demokratiskt samhälle tar lång tid.

Fredsbevarande verksamhet, civil krishantering och fredsförmedling är bra sätt att påverka den finländska säkerheten och säkerheten ute i världen. Vårt land har lång erfarenhet av fredsbevarande verksamhet uttryckligen inom FN. De fredsbevarande insatserna i FN:s regi bör ökas ytterligare. Beslutet att efter ett avbrott åter sända finska fredsbevarare till Libanon är ett steg i rätt riktning.

Finlands strävan efter att bli invald som icke permanent medlem av FN:s säkerhetsråd är en naturlig följd av att vi hellre vill agera än vara åskådare.

Medborgare, bästa finländare,

Detta är sista gången som jag i egenskap av republikens president har möjlighet att framföra min nyårshälsning till er. I mitt uppdrag som president har jag strävat efter att följa de förpliktelser om att följa lag och främja folkets välfärd som den försäkran jag gav förutsätter.

I arbetet med att värna om Finlands och dess folks gemensamma intressen behövs allas insats. Vi behöver tolerans för att förstå varandra, och samarbete för att övervinna svårigheter. Många positiva saker har också skett – till exempel i fråga om jämställdheten mellan könen och minoriteternas rättigheter.

Jag hoppas att människorna kommer igen att delta och rösta i det kommande presidentvalet och i höstens kommunalval.

På mina egna och min makes vägnar vill jag tacka alla dem som kontaktat oss och gett oss sitt varma stöd under dessa tolv år. Ert intresse för skötseln av våra gemensamma ärenden har betytt oerhört mycket.

Jag önskar Er alla ett gott nytt år 2012.
 

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 30.12.2011

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi