Republikens president Tarja Halonens hälsning vid Förbundet för mödra- och skyddshems 60-årsfest 24.9.2005

Denna höst är det långt ifrån ovanligt att någon fyller 60 år. År 1945 föddes ju den första stora åldersklassen i vårt samhälle. Människorna njöt av att det var fred och många bildade familj. Landet återhämtade sig efter krigen och korrigerade snabbt den snedvridna befolkningsstrukturen. Den verksamhet som Förbundet för mödra- och skyddshem bedrivit i sex årtionden har sålunda löpt sida vid sida med de stora åldersklassernas levnadslopp.

Många företeelser i vårt samhälle har avancerat med stormsteg. Den materiella välmågan och välståndet är på en helt annan nivå än när förbundet grundades. Nivån på utbildning och kunskaper har stigit, och toleransen människorna emellan har ökat. Men det finns saker i de efterkrigstida värderingarna som vi borde återupptäcka: vi borde i vårt dagliga liv lära oss vad gemensamt ansvarstagande och tålamod är.

Den allt hårdare ekonomiska konkurrensen på det internationella planet har lett till att samhällets funktioner i allt högre grad bedöms enligt ekonomiska kriterier, vilket haft som följd att värderingarna blivit hårdare i många avseenden. Detta har haft en negativ inverkan på barnens och familjernas liv. Även om en stor del av barnen och deras familjer mår bättre än förut, finns det också anledning till oro.

Under de senaste tio åren har ojämlikheten bland barnfamiljerna ökat. Det stöd som barnfamiljerna får från samhällets sida är stort i Finland, men det kan också konstateras att de familjepolitiska inkomstöverföringarna har minskat i genomsnitt. Det här har försvagat utkomsten för framför allt barnfamiljer med små inkomster. För majoriteten av barnfamiljerna har inkomstutvecklingen varit tämligen bra. När det gäller stora barnfamiljer, ensamförsörjare och småbarnsfamiljer har inkomstutvecklingen däremot varit svagare.

I fråga om inkomstfördelningen i samhället måste man alltid bära kollektivt ansvar och sörja för de barn, familjer och individer vilkas egna resurser inte räcker till. Vi har ett högklassigt offentligt servicenät, som organisationerna och frivilligverksamheten kompletterar på ett förtjänstfullt sätt. Inkomstöverföringarna och servicen i samhället utgör hörnstenar i barnens och kvinnornas utveckling mot ökad jämlikhet. Det är särskilt viktigt att vi satsar på den service som stöder barnens och familjernas möjligheter att klara sig.

Ur barnens och de ungas perspektiv förutsätter påbörjandet av tillräckligt tidiga insatser i problemsituationer att den förebyggande servicen inom social- och hälsovården stärks. I fråga om unga personer börjar en utslagningsprocess ofta redan under den tidiga barndomen. Ur samhällets och den enskilda individens synvinkel är det effektivast att hejda utslagningen så tidigt som möjligt, vilket det initiativ som Hilja Pärssinen och åtta andra kvinnliga lantdagsledamöter tog redan år 1907 tydligt visar. I det arbetet har – vid sidan av rådgivningsbyråerna och dagvården – undervisningsväsendet, skolhälsovården, skolgångsbiträdena och skolkuratorverksamheten varit i nyckelställning.

Förbundet för mödra- och skyddshem är med sin verksamhet ett utmärkt exempel på vilken betydelse, standard och effekt organisationsarbetet har i Finland. Förbundet har redan länge varit en viktig aktör när det gäller att förbättra barnens, kvinnornas och familjernas ställning i vårt samhälle. Den tredje sektorn kompletterar på ett förtjänstfullt sätt den offentliga sektorns serviceutbud. Tredje sektorn har också på ett fördomsfritt sätt skapat nya verksamhetsmodeller som senare har börjat tillämpas i större omfattning. Min förhoppning är att det 60-åriga förbundet fortsätter med samma fördomsfria arbete som det har utfört hittills genom att t.ex. i offentligheten ta upp frågor kring våld som riktas mot kvinnor och åldringar samt våld som förövas av kvinnor.

Ett tema som nyligen åter aktualiserats i debatterna är förhållandet mellan företagsverksamheten och den tredje sektorn. Frågan borde granskas ur hela välfärdssamhällets perspektiv. För både samhället och klienten är det viktigt att servicen är högklassig och prismässigt förmånlig. Människornas vilja att vara sina medmänniskor till hjälp är en värdefull resurs. Men att kombinera denna vilja med vinstbringande verksamhet är en svår uppgift. Europeiska unionens bestämmelser om konkurrensutsättning är på sätt och vis vettiga, men också inom EU borde det i dessa sammanhang finnas en balans som svarar mot Lissabonstrategins anda.

Förbundet för mödra- och skyddshem har vid sidan av den traditionella mödra- och skyddshemsverksamheten utfört ett banbrytande arbete när det gällt att bedöma olika stödformer som barn och familjer är i behov av och att ta upp familjerelaterade frågor i den offentliga debatten. Förbundet medverkar dessutom i många utvecklingsprojekt.

Syftet med Förbundet för mödra- och skyddshem är att trygga barnens rätt till gynnsamma uppväxtförhållanden och en trygg utveckling samt att stöda föräldraskap och familjer och att förebygga familjevåld i alla dess former. Det samhälle som dagens barn och familjer lever i är mer mångfasetterat än förut. För att familjerna skall kunna stödas behöver vi aktörer med allt mångsidigare erfarenhet.

I detta arbete har Förbundet för mödra- och skyddshem en förtjänstfull historia. Jag tackar förbundet och de personer som deltagit i dess verksamhet för fördomsfria och djärva insatser i sex årtionden, och vill samtidigt önska de olika aktörerna all tänkbar framgång och kraft att arbeta vidare i denna vår snabbt föränderliga värld.