Tal av republikens president Tarja Halonen vid Übersee-club i Hamburg 8.5.2008

Unsere gemeinsame ostseeraum – was bringt die zukunft? Our common baltic sea region – the future challenges

Hamburg har alltid varit ett viktigt centrum för länderna i Östersjöregionen och således har förbindelserna mellan Finland och fri- och hansestaden Hamburg alltid varit täta. Jag är därför mycket glad över att få hålla tal här i kväll vid denna festmiddag på traditionsrika Übersee-Club. Übersee-Club har under de gångna decennierna blivit en viktig institution i Hamburg och den är vida känd och uppskattad också utanför Tysklands gränser. Man kan gott säga att också Finland har en Übersee-Club-tradition eftersom jag redan är den tredje finländska president som håller tal vid er klubb. De tidigare talarna var president Urho Kekkonen år 1979 och president Martti Ahtisaari år 1998.

Vi sätter värde på att Finland får vara partnerland vid den 819:e hamnfestivalen i Hamburg som öppnas i morgon. Tillväxtsiffrorna för hamnen i Hamburg är imponerande och den positiva utvecklingen fortsätter alltjämt i och med ökningen av världshandeln. Finland är den fjärde största kunden i containerhamnen i Hamburg. Därför är det klart att utvecklingen av hamnen i Hamburg är viktig för oss finländare. Ett gott exempel på detta är det finsk-tyska forum för hamnlogistik som ordnades här i denna sal i dag och vid vilket ett trettiotal finländska hamnar och företag presenterade sig.

Under de närmaste dagarna kan ni se och uppleva intressanta finländska evenemang på olika håll i Hamburg. Den årliga hamnfestivalen i Hamburg är en fin tradition. Jag tror att den kan bidra till att öka samförståndet och samarbetet i vår Östersjöregion.

Till årets pressbild i Finland valdes en bild av en ensam segelbåt som plöjer genom gröna mattor av blågrönalger i Östersjön och lämnar efter sig en klart urskiljbar blå strimma – en sorglig påminnelse om den oroande situationen i Östersjön.

Vårt gemensamma hav är en nästan sluten, grund och kall brackvattenbassäng. Östersjön påverkas av förändringar i avrinningsområdet och framför allt av människans aktiviteter. Havet har eutrofierats och förorenats under de senaste femtio åren till följd av att utsläppsbelastningen har mångdubblats.

Eutrofieringen kan påverkas genom att man effektivt minskar näringsbelastningen från samhälle, lantbruk, trafik och industri. Betydande resultat har nåtts när det gäller minskningen av näringsbelastningen, men i havet märks förändringarna till det bättre med en fördröjning. I Östersjön är halterna av miljögifter mångdubbla jämfört med halterna i världshaven, trots många skyddsåtgärder.

Det handlingsprogram som Östersjöns skyddskommission, HELCOM, antog i fjol i Kraków är ett bra exempel på ländernas vilja att rädda Östersjön. Vi bör på alla sätt stödja genomförandet av handlingsprogrammet. Jag föreslår att genomförandet rentav försnabbas, eftersom naturen inte kan vänta! Ju längre vi skjuter upp skyddsåtgärderna, desto svårare och dyrare blir de att genomföra. Positiva tecken kan redan skönjas och det är uppmuntrande att se de framsteg som redan gjorts i bl.a. S:t Petersburg och Polen.

Havet förenar länder och folk. En väsentlig del av detta samarbete är en säker och välfungerande sjöfart. Mer än 80 procent av Finlands utrikeshandel sker via Österjön. Också för Ryssland, som nu utvidgar sina hamnar i Finska viken, har Östersjöns betydelse som transportled ökat. En betydande del av Rysslands utrikeshandel går via Östersjön.

Ökningen av Rysslands utrikeshandel är speciellt stor när det gäller olja och produkter från den kemiska industrin. År 1995 transporterades ca 20 miljoner ton olja via Finska viken. År 2006 var mängden redan uppe i 140 miljoner ton, och det har uppskattats att oljetransporterna år 2015 kan uppgå till hela 240 miljoner ton.

I Hamburg är ni väl medvetna om Östersjöns betydelse som viktig transportled. I och med den växande trafiken ökar risken för olyckor. Det ligger i alla länders intresse att förbättra sjösäkerheten.

För att förbättra sjösäkerheten krävs effektivare åtgärder och gemensamma ansträngningar. Ett bra medel vore bl.a. att skapa en lägesbild av hela Östersjön. Då skulle myndigheterna i alla kuststater få information om sjötrafiken på hela Östersjön och fartygens rörelser kunde styras och övervakas hela tiden. En möjlighet är att göra lotsningen av olje- och kemikalietankfartyg obligatorisk på hela Östersjöområdet. Dessutom kan man kräva att fartygen ska uppfylla vissa tekniska standarder och ställa villkor för fartygsbesättningens kompetens. Det är också alltid aktuellt att utveckla sjökort och navigationssystem.

Med tanke på eventuella olyckor bör räddningssamarbetet utvecklas i Östersjöområdet. Inom hela Östersjöregionen råder det t.ex. skriande brist på oljebekämpningsfartyg och materiel.

Länderna i regionen ska också allvarligt och fördomsfritt överväga att ta i bruk alternativa transportrutter och transportsätt. Dessa alternativ är naturligtvis också förknippade med logistiska utmaningar och negativa miljökonsekvenser. Det finns inga enkla lösningar.

Alla de åtgärder som jag tidigare nämnt kräver att samtliga länder i regionen samarbetar, men det är inte alltid lätt att nå samförstånd. Vi har ändå en god grund att bygga på. Men Östersjön kan inte vänta, åtgärder måste vidtas genast.

Vi har också nått resultat. På Finska viken har man sedan 2004 använt sig av ett rapporteringssystem för fartygstrafik (Gulf of Finland Reporting System, GOFREP) som är gemensamt för Finland, Ryssland och Estland. Man har goda erfarenheter av systemet och utvecklandet av det fortsätter. Systemet går ut på att fartyg som kommer in i Finska viken anmäler sig till systemet och får information om fartygstrafiken i området. Om systemet kunde utvidgas till att omfatta hela Östersjön skulle sjöfarten bli säkrare.

Östersjön omfattas av Internationella sjöfartsorganisationens, IMO:s, världsomfattande bestämmelser. På Östersjöländernas initiativ har IMO beviljat Östersjön officiell status som särskilt känsligt havsområde. Detta måste utnyttjas för Östersjöns bästa. Som ett resultat av ansträngningarna får endast tankfartyg med dubbla skrov vara i trafik på Finska viken. Fartyg med enkla skrov får inte vara i trafik i området efter 2009.

Gasledningen Nord Stream som byggs mellan Ryssland och Greifswald i Tyskland har väckt mycket diskussion i kuststaterna kring Östersjön. I Finland ser vi projektet som ett medel att förbättra energisäkerheten i Europa. Ledningen är ett säkert sätt att transportera gas på, men vi vill – och finsk lag förutsätter - att projektets miljöfaktorer utreds noggrant. När Finland i sinom tid beslutar om huruvida tillstånd att utnyttja landets maritima ekonomiområde beviljas, görs detta utifrån miljösynpunkter.

Kuststaterna kring Östersjön förenas av havet och har samarbetat i alla tider. Vi känner varandra och vi har lärt oss hur vi tillsammans kan behandla frågor och finna lösningar på problem. Vi är också systematiska och det är säkert en bidragande orsak till att det i Östersjöregionen med tiden har bildats en stor grupp aktörer som består av allt från mellanstatliga och officiella aktörer till organisationer, stiftelser och föreningar som grundats av städer, regioner och enskilda. För att rädda Östersjön krävs framför allt koherent verksamhet.

Europeiska unionen bereder för tillfället en egen Östersjöstrategi. Avsikten är att strategin ska vara färdig 2009 då Sverige är ordförandeland i EU. I Finland har vi klarlagt våra egna synpunkter och behov också med tanke på EU:s Östersjöstrategi. Vårt mål är dels ett rent Östersjön, dels en ekonomiskt stark och framgångsrik Östersjöregion.

EU:s Östersjöstrategi är främst en intern strategi för unionen, men för att kunna nå konkreta resultat måste länderna utanför EU också vara delaktiga i verksamheten.

Detta gäller särskilt Ryssland. Ryssland är en central aktör i Östersjöregionen och vi kan inte tala om ett verkligt samarbete utan Rysslands medverkan. I detta samarbete väntar vi oss förstås en positiv insats från Ryssland. När det gäller samarbetet i Östersjöregionen ska också Norge och andra länder som hör till Östersjöns avrinningsområde, såsom Vitryssland, beaktas.

Finland anser att Europeiska unionens politik för den nordliga dimensionen erbjuder en fungerande ram för samarbetet inom Östersjöregionen. Särskilt har partnerskapen inom den nordliga dimensionen lett till goda resultat och dessa bör utvecklas och utnyttjas även i framtiden. Vid sidan av det framgångsrika miljöpartnerskapet och social- och hälsovårdspartnerskapet planeras nu bl.a. ett nytt trafik- och logistikpartnerskap.

Både Finland och Tyskland har en Östersjöidentitet. Här i Hamburg är ni väl medvetna om att Tysklands bidrag till Östersjösamarbetet är mycket viktigt. Jag hoppas för min del att de nordliga delstaterna kan övertyga förbundsregeringen om vikten av att trygga Östersjöns framtid.

Finland och Tyskland är nära partner som har ett brett och intensivt samarbete inom alla sektorer. Jag hoppas att vi ytterligare kan intensifiera samarbetet i vårt gemensamma arbete för Östersjöns bästa.