Anförande hållet av Republikens President vid den allmänna sessionen under FN:s barntoppmöte 8.5.2002

De mänskliga rättigheterna omfattar alla. Barnens rättigheter är inkluderade i FN:s konvention om barnets rättigheter. För att kunna tillfredsställa barnens specialbehov antog vi för 12 år sedan världsdeklarationen om och handlingsprogrammet för barnens överlevnad, skydd och utveckling.

Innehållet i deklarationen håller fortfarande streck, men tyvärr har det inte till fullo blivit omsatt i praktiken. Vi måste nå bättre resultat. Vuxna och barn lever i samma värld. Krig, fattigdom, miljöhot och brott samt många andra hinder för ett gott liv inverkar på det liv barnet lever, antingen direkt eller genom de vuxna. Vi ser fortfarande barn som soldater eller krigsoffer i väpnade konflikter. Det finns barn som alltjämt lever på gatan i extrem fattigdom och som är utsatta för barnhandel, brott och sjukdomar. Miljontals barn är fortfarande tvungna att med hårt arbete förtjäna sitt och sin familjs levebröd i stället för att gå i skola eller leka. Alldeles för ofta ser vi hur brottslighet och terrorism bryter ut ur den förtvivlan unga människor känner.

Barnen måste ha rätt till en trygg barndom. Kärlek och engagemang hör till de viktigaste faktorerna i sammanhanget. Alla barn, såväl flickor som pojkar, bör få njuta av sin barndom. Barnen skall ha rätt att få undervisning, information och tillägna sig kunskaper som behövs i vuxenlivet. Jag vill speciellt betona utbildningsmöjligheterna för flickor, vilka ofta tenderar att hamna i skuggan av pojkarnas utbildning eller försummas på grund av hushållsarbete eller andra förpliktelser.

Flickor och pojkar har rätt till en sund och trygg miljö. Den värsta epidemin i vår tid, hiv/aids, berör i allt högre grad barnen direkt eller indirekt genom att göra dem föräldralösa. Barn har rätt att leva i välfärd. De har rätt att leva fria från alla former av utnyttjande och våld. Barn har också rätt att besparas från konflikter som förstör deras hem och gör dem till flyktingar. Stödjandet av demokratin, de mänskliga rättigheterna och legalitetsprincipen främjar barnens intressen och rättigheter.

Finland har inför detta möte förberett sig noggrant och beaktat olika instansers, inklusive medborgarorganisationernas, ståndpunkter. Vår nationella rapport redogör för de framsteg som hittills gjorts när det gäller förbättrandet av barnens ställning. Rapporten tar också upp aktuella problem och bekymmer. För att förhindra utslagning bland barn krävs det att familjer, skolor och myndigheter samarbetar. Vi behöver också öppet visa att vi bryr oss om andra människor.

Vi är oroade över att den ekonomiska konkurrensen ökar och arbetstempot stiger i så hög grad i den globaliserande världen att alla föräldrar inte längre kan ge sina barn den omsorg och tid de behöver. ILO:s verksamhet och det nationella samarbetet mellan myndigheterna och arbetsmarknadsorganisationerna borde främja balansen mellan arbets- och familjeliv.

Den iver som fick sin början på millenniemötet och som präglade WTO:s möte i Doha och FN:s utvecklingskonferens i Monterrey finns här i dag. De dokument vi tillsammans godkänner berättar vad vi måste göra. Jag ber att få påminna att goda principbeslut inte i sig förändrar världen, det krävs att vi verkställer dem.

Vi kan skapa en lyckligare framtid för barnen. Vi måste sätta barnen på första plats. De kan själva argumentera för sin sak, såsom de har gjort på barnforumet. Vi måste lyhört och uppmärksamt lyssna på dem och inte svika deras förväntningar. Barnen måste ges möjlighet att utgående från deras ålder och utvecklingsnivå delta i beslutsfattande som rör dem själva. Barnen är en del av lösningen, inte ett problem. Må denna specialsession vara ett uttryck för vårt gemensamma engagemang för våra barns bästa.