Tal av republikens president Tarja Halonen vid Settlementförbundets 90-årsjubileum 11.10.2009

Samhörighet, ömsesidigt ansvar och sämja är de grundläggande principerna inom settlementrörelsen. Dessa i sig tidlösa teman var speciellt aktuella vid den tiden då settlementrörelsen uppstod i Finland – en tid då en nationell tragedi, inbördeskriget 1918, hade kastat sin skugga över vårt samhälle.

Efter inbördeskriget var landet splittrat på många sätt. Det behövdes mycket arbete och skicklighet för att återställa förtroendet mellan människorna.

Den delegation för evangelisation på industriorterna som föregick settlementrörelsen hade redan 1915 tack vare ett antal präster och aktiva lekmän inlett en samhällsfostrande gärning. Såsom ni alla vet fortsatte arbetet efter inbördeskrigets slut framför allt av Sigfrid Sirenius. I fråga om arbetsmetoderna tjänade den engelska settlementverksamheten som modell. Sirenius besökte fångläger och försökte se till att tillfångatagna fabriksarbetare skulle befrias. I de här försöken fick Sirenius stöd av både Kymmenebolaget och arbetarhemmen. Det här var ett konkret arbete inriktat på att lösa upp spänningar, lindra motsättningar och för att avhjälpa mänsklig nöd och bygga broar.

I år, då 90 år har förflutit sedan inbördeskriget, har man i minnet återkallat 1918 års händelser. Att vi äntligen så sanningsenligt som möjligt kan se på de gångna åren och skeendena visar att vi som självständig nation har uppnått en viss mognad.

Händelserna 1918 är – i likhet med bl.a. vissa händelser på 1930-talet, under krigsåren och under det kalla krigets dagar – sådana företeelser som vi både som nation och som privatpersoner har behandlat med försiktighet och ofta med tystnad. Man ska dock inte stelna i det förflutna, utan med omdöme och finkänslighet också öppet behandla de år man velat tala tyst om. En hållbar försoning bygger på sanning. Det är viktigt att finländarna känner sin egen historia och att vi tar lärdom av det förflutna; det som skett får aldrig upprepas.

* * *

Vi lever i dag i ett Finland och en värld som skiljer sig mycket från Finland och världen för nittio år sedan. Det självständiga Finland har under hela sin existens lyckats bevara demokratin, och vi har också utvecklats betydligt som rättsstat. Finland anses i dag höra till den respekterade nordiska familjen av välfärdsstater. Men saker och ting är inte lika väl på alla håll i världen.

Redan för 90 år sedan var andra länders ställningstaganden av betydelse för vårt land. I dag är det internationella samfundets stöd och kritik av långt större vikt. Vår egen historia har lärt oss att vi ska vara aktiva i det internationella samarbetet för en bättre värld. Settlementrörelsen har också bidragit till det globala ansvarstagandet, och rörelsen fortsätter på denna linje. I detta sammanhang vill jag också tacka den internationella settlementrörelsen och de internationella gäster som är närvarande här idag.

Det finska samhällets snabba utveckling till ett välfärdssamhälle fick oss som var med i settlementarbetet på 1980-talet att ifrågasätta om arbetet behövdes i vårt eget land. Den djupa recessionen på 1990-talet ledde dock till att alla blev smärtsamt medvetna om det nödläge som drabbat vårt eget samhälle. I Finland fick settlementrörelsen ett nytt uppsving genom det arbete som utfördes för att hjälpa nyfattiga, invandrare och människor som på annat sätt befann sig i en svår situation.

Också organisationen måste förnya sig. Settlementarbetet har utvecklats på ett positivt sätt och kunnat förutse kommande behov. Gamla verksamhetsidéer har tillämpats med nya och fräscha tag. Nya verksamhetsformer kan utvecklas på ett framgångsrikt sätt då man utnyttjar den yrkeskunskap som man skaffat sig i den tidigare verksamheten.

Ett exempel på reformandan och på settlementrörelsens förmåga att följa med sin tid är rörelsens vilja att betona den lokala verksamheten i vår allt mer globaliserade värld. Utvecklingen inom medborgarverksamheten och i fråga om människornas delaktighet och den regionala demokratin är, i likhet med de verksamhetsformer som stödjer detta, helt nödvändiga. Det har berättats mig att man inom ramen för den nya regionala fokuseringen i settlementarbetet strävar efter dels att som regioner identifiera t.ex. avfolkningsområdena på landsbygden, industriregionerna med vikande verksamhet, metropolområdena, de bostadsområden i tätorterna som präglas av social nöd och de mångkulturella samhällena, dels att utveckla arbetsformer som lämpar sig för dessa.

Jag tror att det finns behov av ett sådant tänkesätt och av insatser som baserar sig på det lokala perspektivet. Till situationen anpassade arbetsformer är nödvändiga och aktuella både inom de industriregioner som drabbats av vikande verksamhet och inom bl.a. metropolområdet i huvudstadsregionen.

Kulturell mångfald och integration är likaså ett tema som knappast kan framhävas för mycket i vårt moderna samhälle. Det gläder mig mycket att settlementrörelsen inte uppfattar integrationen som en angelägenhet enbart för de personer som har invandrarbakgrund, utan att rörelsen ser integrationen i ett större inklusionsperspektiv. Ökad insikt och förståelse och ömsesidig bekantskap kan vara till hjälp när olika vardagsproblem ska lösas. Det är mycket viktigt att vi har tillräcklig kunskap om både vår egen kultur och om andras kulturer. Det allra viktigast är dock att vår grundläggande attityd innebär att vi värdesätter människan uttryckligen som människa. Den här principen är central också inom settlementrörelsen, där ledstjärnan är att människovärdet ska respekteras i alla situationer.

I varje samhälle ska man också respektera alla skeden av livet, från barndom till ålderdom. Uppskattningen av olika åldersskeden syns också i settlementrörelsens arbete. Ungdomsarbetet har i alla tider haft hög prioritet. Som ett exempel på det kan jag nämna verksamheten i ’Flickornas hus’ – i tiden deltog jag gärna själv i den verksamheten. Den och många andra arbetsformer svarar mot de särskilda behov som dagens unga har. Efter det skottdrama som nyligen skedde i en skola bör vi exempelvis tänka igenom vad som borde göras för att barnen ska få växa upp i fred.

Specifika arbetsformer tillämpas också inom t.ex. äldrearbetet och alkohol- och drogarbetet samt inom medborgarinstitutarbetet, som ju har varit på settlementrörelsens agenda allt sedan starten. Ett exempel på boendeservice som tillhandahålls är de s.k. Ässähemmen, som erbjuder hyresbostäder till människor som råkat ut för förändringar och övergångsskeden i tillvaron. De summariska exemplen visar hur settlementrörelsen under årtiondenas lopp har utvecklat verksamhetsformer som svarar mot människornas behov. Dörrarna har stått öppna för alla som har velat fostra eller utbilda sig själva eller som har behövt hjälp i olika problemsituationer i livet.

* * *

Att bygga broar och att skapa kontakter mellan olika människor hör fortfarande till settlementrörelsens principer. Den bärande tanken är att utifrån den kristna tron agera med socialt ansvar, frivillighet och samarbete som ledstjärna. Dessa principer är i dag lika angelägna och aktuella som för 90 år sedan då settlementrörelsen uppstod i Finland.

Jag vill för egen del rikta ett varmt tack till settlementrörelsen för det arbete ni gjort för människornas väl, och samtidigt lyckönska Finlands Settlementförbund med anledning av 90-årsjubileet.