Republikens president Tarja Halonens tal vid invigningen av Finlands ambassad i Stockholm den 23 april 2002

(med reservation för ändringar)

Vägen till denna historiska händelse har varit lång och krokig. Uppförsbackarna har varit många, men nu äntligen står vi lyckliga här.

Bakom beslutet att bygga en ny modern ambassad i Stockholm finns många faktorer. En av dem är att markera våra speciella relationer. Mot den bakgrunden kan man säga att det verkligen var på tiden att denna byggnad restes. Denna byggnad står sig väl i konkurrensen med andra nya finländska ambassadbyggnader i världen. Vår fantastiska ambassad i Washington, som jag besökte senaste vecka i samband med mitt besök hos president Bush, har blivit ett turistmål. Liksom det nordiska ambassadkomplexet i Berlin.

Finland och Sverige har på många sätt och av flere orsaker speciella relationer. Vi är grannar och våra samhällen påminner om varandra. Vi värdesätter och värnar på samma sätt demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Precis som vi värdesätter högklassig hälso- och sjukvård liksom utbildning. Framför allt den högklassiga utbildningen är nyckeln till vår framgång. Allt detta för oss självklara saker, men som vi också måste försvara och utveckla.

Finland och Sverige har båda gått in för att starkt utnyttja ny teknologi. Vi har kombinerat "hårda" och "mjuka" målsättningar och vunnit stöd för detta. Med hjälp av den fria marknadsekonomins dynamik försöker vi uppnå en stark ekonomisk tillväxt, utan att ge avkall på att trygga jämställdheten och välfärden. Med den kombinationen har vi uppnått ett brett nationellt samförstånd om i vilken riktning vi bör gå.

Inget land klarar sig ändå ensamt i dagens globaliserade värld. Vi delar en gemensam värld och vi behöver alla varandra. Något som långt redan har konkretiserats i samarbetet mellan Finland och Sverige. Inte bara vad gäller utrikes- och säkerhetspolitik utan också inom den ekonomiska sektorn. Nordea, Stora-Enso och nu senast Sonera-Telia, samtliga exempel på ett samarbete på konkret plan där det slutliga målet varit fusion. Tänkvärt vore också ett samarbete på ett annat plan. Jag vill föra fram tanken på ett samarbete mellan Finland och Sverige, där vi gemensamt skulle vända oss utåt och till exempel dra en lans för vår industridesign separat och gemensamt ute i världen. Jag stöder tanken på den planerade finsk-svenska design-akademin.

Finland och Sverige blev medlemmar av EU samtidigt - år 1995. Detta i ett led att öka våra medborgares välfärd och säkerhet samt behovet att trygga vårt näringslivs jämlika konkurrensmöjligheter på våra viktigaste marknader. Samt sist, men inte minst en önskan att delta i beslutsfattandet om Europas framtid där besluten fattas. Vi visste - precis som man visste här i Sverige - att de beslut som fattas i EU påverkar oss oberoende av om vi är medlemmar eller inte.

Finland har i sitt samarbete med EU gått längre än Sverige. Vi införde euron när den infördes vid årsskiftet och övergången har gått smidigt. Något som säkert har noterats här i Sverige. Ni har valt en annan väg. Som jag sagt så många gånger tidigare till min förra kollega Lena Hjelm-Wallén; vi är inte tvillingar vi är bara syskon.

Finland och Sverige har i alla fall mycket liknande ekonomier. Stabila marknadsekonomier där människan är satt i centrum. Vi behöver ändå samförstånd om de metoder som gör globaliseringen mänskligare. Ett samförstånd som omfattar människors vardagliga bekymmer, såsom sysselsättning och de anställdas rättigheter, fattigdom, ekonomisk utveckling och social rättvisa. Globaliseringen skall grunda sig på gemensamma värderingar för att stödja hållbara lösningar för öppna samhällen och ekonomier.

Som ett svar på ett uppenbart behov inrättade Internationella Arbetsorganisationen - ILO - en världskommission för en social dimension av globaliseringen. Kommissionen leds tillsammans med mig av Tanzanias president Benjamin Mkapa. Kommissionens målsättning är att inom drygt ett år komma med förslag hur så många människor, folk och länder som möjligt skall kunna ta del av globaliseringens fördelar och så få som möjligt lida av dess nackdelar.

Det svenska i Finland och det finska i Sverige berikar växelverkan mellan våra länder. EU och Europarådet måste ses som förkämpar för de små språken och kulturerna i en värld där engelskan och andra stora språk dominerar både den kulturella och vetenskapliga världen. Vi behöver visserligen ett gemensamt språk, såsom man på medeltiden behövde latin. Vi måste ändå också skydda vår kulturella mångsidighet och rikedom.

Finland och Sverige har särintressen i varandra och våra ambassader bevakar och främjar detta intresse. Samtidigt symboliserar våra ambassader i respektive huvudstad samarbetet och samhörigheten mellan våra länder.

Härmed inviger jag Finlands ambassad här på Gärdet i Stockholm. Må detta arkitektoniska verk, ritat av arkitekt Kristian Gullichsen, bära namnet Finska Borgen.