Republikens president Tarja Halonens hälsning vid evenemanget BSAG BaseCamp 2010 i Huvudstaben den 30 september 2010

(med reservation för ändringar)

Jag tackar Baltic Sea Action Group och stiftelsens styrelseordförande Ilkka Herlin och alla medhjälpare för ordnandet av detta evenemang. Stiftelsen BSAG fortsätter sitt aktiva arbete och har verkligen inte vilat på sina lagrar efter de lyckade Östersjöevenemangen i år. Detta är just vad vi ville vid Östersjötoppmötet, att det konkreta arbetet för att förbättra tillståndet i vårt gemensamma hav fortsätter.

För några veckor sedan fick vi färsk information om Östersjöns tillstånd, då Finlands miljöcentrals havsforskningsfartyg Aranda och Muikku återvände från sina expeditioner. Stora förbättringar kunde inte konstateras. Havsbottnen och djupgravarna är fortfarande i dåligt skick både i Östersjöns huvudbassäng och i Finska viken. Syresituationen i egentliga Östersjön är svag och tyvärr har också kustvattnets tillstånd i Finska viken blivit sämre. Men man gjorde också en positiv upptäckt: algmängderna har minskat i Finska vikens yttre skärgård under de senaste åren. Minskningen har varit tydligast i öster. Kanske det här är ett tecken på att arbetet för att rena S:t Petersburgs avloppsvatten inte har gått till spillo. Ett motsvarande samarbete håller nu, som ett resultat av stiftelsen John Nurminens arbete, också på att breda ut sig till Viborg.

Levnadsstandarden inom Östersjöområdet stiger hela tiden och miljön hotas därför att belastas allt mer. Vi vill inte och kan inte hindra människorna och länderna i området att sträva efter en bättre levnadsstandard, men jag hoppas att vi kan sörja för att utvecklingen är socialt rättvis och ekologiskt hållbar.

Att främja hållbar utveckling inom vårt eget område främjar också genomförandet av globala mål. Som bäst har jag tillfälle att dryfta dessa frågor också på internationell nivå, då jag inlett mitt uppdrag som medordförande i panelen för global hållbarhet, som tillsatts av FN:s generalsekreterare. Panelen inledde sitt arbete förra veckan i New York, och stämningen präglades av beslutsamhet, även om tidsplanen är skrämmande stram.

Skyddet av Östersjön måste fortskrida på många fronter. En effektiv rening av det kommunala avloppsvattnet är en central uppgift. Även näringsbelastningen från jordbruket bör minskas avsevärt.

De senaste dagarna har vi i Finland haft en livlig debatt om hanteringen av avloppsvattnet i de glesbygdsområden som inte omfattas av avloppsnätet. Jag tänker inte ta ställning till hur och med vilken tidtabell ärendet ska skötas. Regeringen och riksdagen behandlar dessa frågor. Men jag har lagt märke till att man i debatten har hänvisat till den ringa betydelse ett enskilt hushålls avloppsvatten har och dryftat de extra kostnader som dessa krav på avloppsrening kommer att tillföra hushållen.

Inga avgöranden får leda till oskäligheter och man bör hålla fast vid social rättvisa. Vattenreningen kräver emellertid allas ansträngningar. Också enskilda lösningar hör till vattenvården som helhet, och dessa kan medföra kostnader för oss alla.

* * *
Den ökade trafiken på Östersjön kräver en säkrare sjöfart. Det här är något vi diskuterade en vacker och solig dag i juli vid havsstranden i Luvia. En storskalig oljekatastrof är det största tänkbara hotet för Östersjöns natur och människorna som lever längs dess kuster. Vi måste göra allt vi kan för att förebygga en sådan olycka. Samtidigt måste vi förbereda oss på effektiva åtgärder, om en oljekatastrof trots allt inträffar. Händelserna i Mexikanska golfen i år har varit en oroväckande påminnelse för hela världen.

Internationellt samarbete är en nödvändig förutsättning för räddandet av Östersjön. Eftersom samarbetet inom Östersjöområdet är livligt finns det goda förutsättningar för detta. Med fog kan det också sägas att Östersjön förenar, inte separerar. Av Östersjöns egentliga kuststater är åtta medlemmar i Europeiska unionen och den nionde, dvs. Ryssland, är ett grannland och en strategisk partner till unionen.

För Finland är det speciellt viktigt att även Ryssland är med i Östersjösamarbetet. Premiärminister Putin deltog i Östersjötoppmötet i februari, och när jag träffade president Dmitri Medvedev på sommaren var Östersjöns tillstånd ett centralt tema både i våra diskussioner och i besöksprogrammet. Vi besökte bl.a. Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo Universitet på Själö.

Jag hoppas att vi i fortsättningen får med förutom kuststaterna också de länder som hör till Östersjöns avrinningsområde i vårt samarbete. Speciellt viktigt skulle en intensifiering av samarbetet med Vitryssland vara.

Östersjötoppmötet i februari, Baltic Sea Action Summit, lyckades utmärkt. Mötet var ett bra exempel på hur såväl offentliga instanser som intresseorganisationer trots olika utgångspunkter – eller just på grund av dem – med framgång kan verka för ett gemensamt mål. Regeringar, offentliga samfund, företag och organisationer förband sig till över 150 åtaganden för att rädda Östersjön. Ett sådant ’public-private’ –arbetssätt har väckt också internationellt intresse. Jag berömde också våra framgångar för panelen för Clinton Global Initiative vid dess första session.

Nu är det viktigt att vi följer upp förverkligandet av dessa åtaganden – också till den del de riskerar att inte genomföras. Denna höst såg det redan ut som om det inte skulle finnas resurser för att förverkliga Finlands regerings åtagande om en effektivisering av åtgärderna för att förbättra Östersjöns tillstånd, som statsministern tillkännagav vid toppmötet. Till all lycka kunde man till sist utverka anslag för detta.

* * *
Det återstår således mycket arbete innan vi kan dra en suck av lättnad över Östersjöns tillstånd. För närvarande finns ett stort intresse att ta itu med arbetet, och ett flertal aktörer att utföra detta arbete. Vi alla har möjligheter att göra något för Östersjön. I egenskap av överbefälhavare är jag särskilt glad över att också försvarsmaktens kommendör Puheloinen är närvarande här i dag.
Pekka Haavisto har varit på Balkan och senare i Asien och undersökt krigets förödelser med tanke på miljön. Finland befinner sig inte krig, men vi deltar i fredsbevarande verksamhet. Också i denna verksamhet behövs information om miljökonsekvenser. De militära myndigheterna är viktiga samarbetspartner till de civila myndigheterna även här i hemlandet. Som exempel kan nämnas de två stora oljebekämpningsfartygen, Halli och Hylje, som även om de har finansierats av Finlands miljöcentral används av marinen och besättningen är marinens. Marinens nya kombinationsfartyg kommer att ersätta Hylje år 2011. Gränsbevakningsväsendets sjöbevakningssektioner är också viktiga samarbetspartner.

Jag önskar alla ett lyckat evenemang och hoppas att mötet ska alstra nya idéer och ny vilja att rädda Östersjön.