Republikens presidents tal vid Karelska Förbundets jubileumsseminarium 20.4.2010

Vi har i vår många gånger dragit oss till minnes händelserna för 70 år sedan. För drygt en månad sedan hölls flera olika högtidligheter till minnet av vinterkrigets slut.

Karelska Förbundet grundades endast fem veckor efter vinterkrigets slut, för exakt 70 år sedan. I situationen efter kriget hade förbundet en viktig intressebevakningsuppgift att sköta. Hundratusentals karelare hade blivit tvungna att lämna sina hemtrakter. De skulle erbjudas en möjlighet att börja om på nytt. Karelska Förbundet kunde påverka de evakuerade karelarnas möjligheter att förvärva mark och i frågor gällande bosättning och ersättningar. Att förbundet verkade på bred bas bidrog till att det lyckades i sin uppgift.

Med tanke på Finlands dåvarande resurser var de två evakueringarna av befolkningen från Karelen och från övriga förlorade områden en enorm och internationellt sett exceptionell kraftansträngning. Trots detta genomfördes de ändå i sin helhet snabbt och med tanke på omständigheterna väl.

Tiden efter krigen prövade vårt folks uthållighet. Samtidigt som landet skulle återuppbyggas skulle krigsskadestånden betalas. Vår utrikespolitiska ställning var också osäker länge. Framtidstron började dock segra.

Krigets verklighet visade sig på ett mycket konkret sätt för de evakuerade karelarna. Händelserna stannade länge kvar i minnet, och har verkningar ännu i dag. Numera har vi emellertid flera olika perspektiv på minnena från krigstiden. Man erinrar sig allt oftare att kriget påverkade både dem som var vid fronten och civilbefolkningen. Kvinnornas och även barnens erfarenheter av krigstiden har nu äntligen lyfts fram.

När vi minns kriget ställs vi också inför frågan varför. Tiden efter kriget och krigsansvarighetsprocessen var tung för hela folket, även om den konkret berörde bara ett fåtal personer. Krigsansvarighetsprocessen har under de senaste veckorna på nytt blivit föremål för diskussion. För egen del kan jag säga att för majoriteten av finländarna har det alltid varit klart att krigsansvarighetsprocessen var en politisk, inte en rättslig process. Den fyllde inte de kriterier som kännetecknar en rättsstat, men detta kunde vi inte inverka på.

***

Karelska Förbundet har bidragit till att hålla de karelska traditionerna livskraftiga. Människorna som evakuerades från Karelen placerades på olika håll i landet. De har fört med sig egna traditioner och berikat vårt lands kultur. Traditionerna och kulturen har förmedlats också till de unga.

Enbart antalet personer som evakuerades från Karelen uppgick till över 400 000, då folkmängden i Finland var 3 695 600 år 1940. Man har beräknat att de som evakuerades och deras ättlingar är cirka en miljon till antalet. Inte undra på att många känner att de har sina rötter i det överlåtna Karelen. De evakuerades historia är en del av hela Finlands gemensamma historia.

Som ett gränsfolk har karelarna under olika perioder stått under inflytande från två håll både vad gäller religion, kultur och även livsåskådningssätt. Folket i gränstrakterna har fått uppleva glädje och sorg intensivare än andra. De har fått utstå krig, men under fredstid har de haft livliga kontakter med olika kulturer. Det här är säkert en orsak till att de evakuerade klarade sig bra även under nya förhållanden.

Den karelska identiteten inbegriper dock även annat än sådant som är förknippat med det evakuerade Karelen. Det bor, och har alltid bott, karelare både i Finland och Ryssland. Finland kan för sin del främja dialogen mellan våra länder och den regionala utvecklingen. Närområdessamarbetet stöder kontakterna mellan det finska och ryska Karelen. Många karelska projekt har understötts med närområdesmedel, och samarbete behövs fortfarande också inom kulturen, till exempel i fråga om renoveringen av biblioteket i Viborg.

***

Minoritetskulturerna och minoritetsspråken är en rikedom för vårt land. Det är viktigt att ge dem stöd och skydd.

Karelskan, även om det är det språk som är närmast besläktat med finskan, har länge varit tämligen okänd hos oss. Ändå finns det flera tusen i vårt land som talar språket.

I Europarådet har en europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk utarbetats. I november förra året utfärdade jag en förordning där karelskans ställning erkänns i enlighet med konventionen som ett territoriellt obundet språk. Jag hoppas att detta ska främja kännedomen om, intresset för och användningen av det karelska språket.

***

Karelska Förbundet har redan i 70 års tid varit en förbindelselänk mellan karelarna. Förbundet har värnat den karelska kulturen och spritt information om Karelen. Denna uppgift har man skött mycket bra, och förbundet kommer säkert att ha många uppgifter också i framtiden. Samtidigt som jag lyckönskar det 70-åriga Karelska Förbundet vill jag framföra mitt varmaste tack för det arbete ni gjort och önska er alla en glad festdag.