Republikens presidents hälsning vid Advokatförbundets 90-årsfest 16.10.2009

Finlands Advokatförbund, som är nästan lika gammalt som vår självständighet, har en medlemskår som i sitt arbete på nära håll har upplevt förändringarna i vårt samhälle och i vår rättsordning.

Grundandet av förbundet år 1919, kort efter inbördeskrigets slut, kan ses som en symbolisk strävan att stärka betydelsen av lag och rätt i samband med lösande av konflikter och utvecklande av samhället. Kriget och dess efterspel innebar dels mänskligt lidande och materiell förstörelse, dels också att rättsstatens centrala värderingar och förfaringssätt åsidosätts.

I internationellt perspektiv grundades Finlands Advokatförbund överraskande sent. Visserligen hade advokatkåren i Finland utvecklats småningom på 1800-talet, i och med att det moderna samhället började ta form. Den dåtida juristeliten var med och grundade Advokatförbundet. I det konstituerande mötet i Åbo deltog också två ansedda och kända jurister som senare blev presidenter i vårt land, K.J. Ståhlberg och P.E. Svinhufvud. Trots det ambitiösa inledningsskedet har förbundets historia och yrkeskårens utveckling varit intrikat och utmanande.

Låt oss nu ta ett kliv några decennier framåt i historien och förflytta oss till nuläget – i vilken omvärld agerar advokaterna i dag, och vilken roll har de inom rättsordningen?

Slutet av det förra årtusendet präglades av förändringar. Den djupa recessionen, den europeiska integrationen, globaliseringen och förändringarna i en del stater i vår närmiljö innebar en stor brytning. Advokatkårens arbete påverkades dels av förändringarna i samhället, dels också av stora lagstiftningsreformer som då var aktuella.

Den allmänna uppfattningen om advokatens arbete torde basera sig på den bild som medierna förmedlar. Nyhetsförmedlingen om brott, tvister och rättegångar ger publicitet åt advokatens arbete som rättegångsombud och rättegångsbiträde. Allmänhetens föreställning om advokatens arbete baserar sig i hög grad på amerikanska filmer och teveserier. Den bilden stämmer inte nödvändigtvis överens med verkligheten ens i USA, och den är knappast smickrande. Förhållandena i Finland återspeglar den bilden åtminstone inte.
Betydligt mindre publicitet får den som inom t.ex. affärsjuridiken fungerar som juridiskt biträde eller sakkunnig utanför rättegångarna. Jag anser att denna specialisering och differentiering bland advokatbyråerna och inom yrkeskåren är ett tecken på en viktig utveckling, som antagligen inverkar på yrkesetiken och på förväntningarna i fråga om det gemensamma förbundets uppgifter. I och för sig torde det vara självklart för oss alla att rättsstaten ska ha inte bara en professionell, utan också en yrkesetiskt högkvalitativ advokatkår.

Rättsskyddet är en sådan grundläggande rättighet som tryggas medborgarna enligt grundlagen och som Finland har förbundet sig att följa också internationellt. Utan rättsskydd skulle tillgodoseendet av rättigheterna vara slumpmässigt eller baserat på den starkes rätt.

Enligt grundlagen har var och en rätt att få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet. När det gäller att genomföra en rättvis rättegång och att tillgodose annat rättsskydd är det av central betydelse att alla har faktiska möjligheter att lägga fram sina egna synpunkter och argument. För att detta ska vara möjligt är det i dagsläget mycket sannolikt att personen i fråga behöver hjälp av en expert.

Samarbetet resulterar i en rättvis rättegång som kännetecknas av ett felfritt slutresultat. Detta går inte att genomföra enbart på åtgärd av domstolen och de andra myndigheter som deltar i förberedelsen och behandlingen av ärendet. För den som saken gäller och den som företräder eller biträder parten i fråga har – i och med de reformer som på 1990-talet gjordes i fråga om civil- och straffprocessen – både rollen och betydelsen förändrats och blivit allt mer central.

Utgångspunkten för det nya rättegångsförfarandet är att parterna är aktiva och har tillräcklig kännedom om den materiella och processuella lagstiftningen. Partens rättegångsombud eller rättegångsbiträde är i dag ett allt viktigare element i samhällets rättsskyddsmaskineri.

Medborgarnas förtroende för domstolarna är starkt i Finland och stabilare än i de flesta andra europeiska länder. Det betyder dock inte att det inte skulle finnas plats för förbättringar. Ett av de allvarligaste problemen är att rättegångarna drar för mycket ut på tiden. Detta borde snabbt avhjälpas.

En reform av rättegångsförfarandet innebär ökade kostnader för staten och parterna. Enligt beräkning har rättegångskostnaderna fördubblats under de senaste drygt tio åren. Genom de rättegångsreformer som har genomförts på 2000-talet har man försökt effektivisera rättegången och skära ner kostnaderna. De höga kostnaderna förhindrar också att rättsskyddet tillgodoses. Om medborgarna inte har möjlighet att med egna eller offentliga medel få rättshjälp, eller om de inte har råd med en rättegång, blir rättsskyddet – utifrån perspektivet att det är en grundläggande rättighet för medborgarna – en rätt för bara de förmögnaste i samhället.

Advokatverksamheten regleras genom en lag som stiftades 1958 och som har reformerats under årens lopp. En principiellt viktig reform genomfördes 1992, under den period när jag själv var justitieminister. Det blev då möjligt att med advokatförbundets tillstånd bedriva advokatverksamhet i ett aktiebolag.

* * *

Samtidigt reformerades också övervakningen av advokater, eftersom man ville stärka det allmänna förtroendet för dem. Trovärdigheten i fråga om övervakningen av yrkesverksamheten stärktes genom att tillsynsorganets oberoende ställning utökades och aktörer utanför advokatkåren involverades i verksamheten.

I dag finns det i Finland många stora advokatbyråer i aktiebolagsform som erbjuder sina klienter heltäckande juridiska tjänster. Jag hoppas att reformens andra mål – att stärka det allmänna förtroendet för advokaterna – också har uppnåtts.

Finlands Advokatförbund, dagens jubilar, är ett offentligrättsligt samfund som har hand om betydelsefulla uppgifter. Advokatförbundet främjar tillgängligheten av oavhängiga, yrkesskickliga och etiskt klanderfria juridiska tjänster till alla, oberoende av ekonomisk situation. Rättsstaten utvecklas och medborgarnas rättsskydd tillgodoses genom samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn. Advokaterna är en viktig och traditionsrik aktör i detta samarbetsnätverk.

Jag vill med dessa ord önska Finlands Advokatförbund, dess medlemmar och alla som arbetar inom förbundet lycka och välgång.