Republikens President Tarja Halonens inlägg vid öppnandet av IFWEA:s (International Federation of Workers´ Educational Association) förbundsmöte i Arbetarakademin 23.8.2000

Folkbildningsarbetet går traditionellt ut på att öka människans medvetenhet i angelägenheter som gäller henne själv och hennes omgivning. Att lära sig läsa och skriva eller att få undervisning i matematikens grunder är något som miljontals människor ännu i dag bara kan drömma om. Samtidigt förutsätter behärskandet av den omgivande verkligheten en mängd nya färdigheter: kunskaperna skall omspänna det mesta från modern datateknik och samhällsekonomi till främmande språk och kännedom om främmande kulturer.

Även om globaliseringen i dag är ett faktum, så lever och verkar största delen av världens människor endast lokalt. Vår stora utmaning går uttryckligen ut på att kunna kombinera globaliseringen och det lokala perspektivet på rätt sätt. Ekonomisk välfärd är i och för sig ett acceptabelt mål, men det målet får inte ges högre prioritet än andra värden. Respekterandet av demokratin, de mänskliga rättigheterna - även rättigheterna för minoriteter – och utvecklandet av rättsstaten är alltjämt viktigt. Parallellt med högaktandet av mänskligheten, inser vi också hur beroende vi är av att naturen mår bra.

Globaliseringen inom ekonomin är ingen ny företeelse. Det nya ligger snarast däri att allting sker oerhört snabbt i takt med den nya teknologin. Globaliseringen är idag en viktig faktor i beslutsfattandet: den kan inte förbigås, och allra minst kan klockan vridas tillbaka. Alla nationer är beroende av globalekonomin och av den nytta som den genererar. Men fördelarna och nackdelarna av globaliseringen är ingalunda jämnt fördelade. Hur skall man då hålla styr på denna utveckling? Enligt min uppfattning är samarbetet mellan nationalstaterna fortfarande den viktigaste styrningsmetoden. Med hjälp av nationalstaterna kan man, antingen direkt eller via de internationella organisationerna, skapa de nödvändiga handlingsreglerna.

Vid sidan av nationalstaterna har medborgarsamhället trätt in på arenan. Globaliseringen kan inte behärskas utan insatser från medborgarsamhällets sida. Medborgarna måste ha rätt att utöva inflytande på alla nivåer från byalag till kommunfullmäktige, från nationella parlament till EU-parlamentet, Världshandelsorganisationen eller Förenta Nationerna. Men vid sidan av dessa organisationer har också en mängd globala medborgarnätverk bildats. Dessa nätverk kan i framtiden komma att spela en central roll, eftersom de är både snabba och flexibla. Jag hoppas att alla de här organisationerna, som på ett uppriktigt sätt företräder människorna, skall kunna arbeta tillsammans i stället för att bekämpa varandra. Prov på det sistnämnda visades i exempelvis Seattle.

Vi bör dock minnas att de metoder som det nya informationssamhället erbjuder kan utnyttjas bara av dem som behärskar metoderna, dvs. av dem som har den läs- och skrivkunnighet som gäller i detta vårt nya samhälle. Mycket återstår att göra innan vi kan säga att vi agerar i ett globalt medborgarsamhälle, ett samhälle där medborgarna från olika länder oberoende av individernas social status, bakgrund eller förmögenhet har samma möjligheter och beredskap att delta i det världsomspännande samfundets verksamhet.

Organisationerna inom det fria bildningsarbetet har således en mångfasetterad och mångdubbel uppgift när det gäller att i vår snabbt föränderliga värld arbeta för en jämnare fördelning av bildning och demokrati. Globaliseringen har ställt organisationerna inom det fria bildningsarbetet inför en ny och synnerligen krävande uppgift. Förr räckte det att människorna förmådde inverka på och bära ansvar för lokala, regionala och globala frågor. I dag skall man dessutom ha förmågan att agera globalt. Tillåt mig att i detta sammanhang ytterligare påminna om att vi också har en hel del att göra när det gäller skapandet av en demokratisk basstruktur.

Ärade åhörare, jag ser trots allt optimistiskt på situationen. Antalet medborgarorganisationer har ökat kraftigt sedan 1970-talet. År 1970 fanns det ca 2000 internationella medborgarorganisationer och i dag är antalet uppe i drygt 6000. Största delen av organisationerna arbetar för att främja och försvara frågor som gäller miljön och de mänskliga rättigheterna. Organisationerna erbjuder en ny möjlighet för stärkandet av solidariteten. Deras popularitet visar också att människorna inte vill att den starkes rätt skall vara rådande. Allt fler tror på den enskilda individens värde.

Samfundets intressen förverkligas bara om lösningarna utgår ifrån att varje enskild medlem av hela samfundet klarar sig väl nu och i framtiden. Denna tes gäller på alla samfundsnivåer – i familjen, byn, landskapet, riket och hela världen. Inflytande på global nivå förutsätter inflytande på lokal nivå. Vi bör se hela världen och alla världens nationer såsom vårt eget samfund. Den faktiska välfärden grundar sig inte på exploatering av medmänniskorna utan på omtanke om dem.

Jag önskar er lycka och framgång i ert värdefulla arbete för jämlikhet inom bildningssektorn i hela världen.

Tack.