Tal av republikens president Tarja Halonen vid en festmiddag för diplomatkåren i Presidentens slott 14.4.2005

Våren är åter här, och i och med dess ankomst har min make och jag den stora glädjen att redan för sjätte gången få hälsa både de chefer för diplomatiska beskickningar som ackrediterats i Finland jämte makar och finländska gäster välkomna till den traditionella festmiddagen.

Stärkandet av det internationella samarbetet och utvecklandet av det multilaterala systemet med hänsyn till den globaliserade världen är frågor som är aktuella i förberedelserna inför Förenta Nationernas toppmöte i september.

Den rapport som generalsekreterare Kofi Annan lagt fram inför generalförsamlingen skapar en god och ambitiös grund för förberedelserna. Vi kan lyckas i höstens toppmöte. Detta förutsätter att alla medlemsländer uppvisar en stark politisk vilja - och är villiga att kompromissa. Vi får inte låta det här tillfället gå oss ur händerna. I denna process måste Europeiska unionen visa att den är en trovärdig och ansvarsfull internationell aktör. Finland ger sitt fulla stöd till FN:s generalsekreterare och vi önskar att han skall ha en stark roll i förberedelserna inför toppmötet i september.

Finland stöder till stora delar de förslag som generalsekreteraren lägger fram i sin rapport. Vi har dock inte ännu tagit någon slutlig detaljerad ställning till förslagen i rapporten, och det har knappast andra länder heller hunnit göra. Finland vill att medborgarorganisationerna aktivt deltar i beredningsprocessen. För att de mål som ställts upp för toppmötet skall nås och reformerna kunna genomföras krävs inte bara statligt engagemang, utan också ett aktivt medborgarsamhälle och aktiv verksamhet på ”gräsrotsnivå”. Med Helsingforsprocessen i tankarna hoppas jag att detta samarbete också skall engagera företagsvärlden, som borde ha mod nog att leta efter nya placeringsobjekt också i Afrika.

Ett genomgående tema i generalsekreterarens rapport är treenigheten utveckling, säkerhet och mänskliga rättigheter. Finland stöder detta vida säkerhetsbegrepp. Det betonar vikten av fred, grundläggande fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter och demokrati samt rättsstatens och en god förvaltnings betydelse. Frågorna måste ses som en helhet. När det sker framsteg inom något av dessa områden tar den positiva utvecklingen fart också på andra områden. Målet bör vara en positiv utvecklingsspiral.

På grund av de utmaningar som globaliseringen medför, och de nya säkerhetshoten kan inte en enda stat ensam upprätthålla eller utveckla sin och sina medborgares säkerhet, välfärd och välstånd. Vi lever i samma värld, och i denna värld finns ett klart ömsesidigt beroende mellan säkerhet och ekonomi.

Vad beträffar FN:s utvecklingsagenda har Finland poängterat vikten av ett helhetsbetonat tillvägagångssätt i verkställandet av millenniedeklarationen. Utvecklingsmålen för millenniet är mål som har antagits som brådskande tyngdpunktsområden. Till prioriteterna hör en radikal minskning av fattigdomen och förbättrande av kvinnors och barns ställning. Utvecklingsländerna måste själva vara aktiva och visa ihärdighet i strävan efter målen. Men de klarar sig inte ensamma - de utvecklade industriländerna måste vara solidariska när det gäller biståndet, i både kvalitativt och kvantitativt hänseende.

Utvecklingsmålen måste också betraktas som en del av en större utvecklingsagenda. Åtgärder som syftar till en dynamisk och hållbar tillväxt, ökad sysselsättning, större social rättvisa och främjande av en hållbar utveckling stöder säkerheten på ett vidare plan. De rekommendationer som världskommissionen för globaliseringens sociala dimension lägger fram i sin rapport - däribland rekommendationer i fråga om människors gränsöverskridande rörlighet och att människor skall kunna garanteras ett anständigt arbete - och förverkligandet av dessa rekommendationer stöder denna utveckling.

Generalsekreteraren lyfter, helt berättigat, fram miljöfrågan i sin rapport. För att vi skall kunna stärka målsättningarna i fråga om en hållbar utveckling måste miljöaspekten behandlas med eftertryck också i höstens slutdokument. Vi måste ta vårt ansvar för en sådan värld och miljö som vi vill lämna till våra barn och till kommande generationer.

De nya hoten mot vår säkerhet visar vilken betydelse FN och FN-stadgan har. Rätten till självförsvar och säkerhetsrådets breda befogenheter att i förebyggande syfte ingripa i säkerhetshot tryggar möjligheten till användning av maktmedel när detta är nödvändigt. Vi stöder generalsekreteraren i hans syn på att återigen befästa dessa bestämmelser i stadgan. Vi välkomnar också generalsekreterarens förslag om att säkerhetsrådet skall godkänna principerna för användning av maktmedel.

Generalsekreterarens vägval i frågor som gäller kärnvapennedrustning och förhindrande av spridningen av massförstörelsevapen är de rätta. De rekommendationer i rapporten som rör terrorism bör befästas politiskt på statschefsnivå. Det är viktigt att FN:s medlemsländer når enighet om att terrorism inte är berättigad under några som helst omständigheter.

Inom den fredsbevarande verksamheten har FN en uppemot 60-årig tradition. Vi bör också i fortsättningen känna vårt ansvar inom denna viktiga sektor. Jag ger mitt fulla stöd till generalsekreteraren beträffade hans visioner om att intensifiera samarbetet mellan FN och de regionala organisationerna. Europeiska unionen bör vara en aktiv part i krishanteringen och den bör också ytterligare effektivisera sitt samarbete med FN. Finland deltar också i fortsättningen i FN:s krishanteringsoperationer. Utvecklandet av instrument för militär och civil krishantering hör till prioriteterna i Finlands utrikespolitik.

Respekten för de mänskliga rättigheterna är en grundförutsättning för en balanserad samhällsutveckling. Finland stöder att frågorna om mänskliga rättigheter lyfts upp till en i stadgan fastställd nivå i FN:s arbete. Det är viktigt att sträva efter att på motsvarande sätt stärka de institutioner som arbetar för de mänskliga rättigheterna. I jämställdhetsfrågor utgår Finland från att höstens slutdokument tydligt bifaller att könsaspekten genomgående skall tas i beaktande i alla sammanhang.

För att vi skall kunna uppnå allt detta måste också FN förnyas som organisation. Finland utgår från att FN kommer att genomgå en helhetsbetonad reform. Detta skulle innebära att generalförsamlingen återfår sin auktoritet och att FN stärker sin roll inom den ekonomiska och sociala sektorn. Vi anser det vara nödvändigt att säkerhetsrådet utvecklas så att det bättre motsvarar dagens värld. Finland hoppas att samförstånd kunde nås redan före höstens toppmöte. Finland stöder en ökning av såväl de permanenta som de icke-permanenta medlemmarnas antal i säkerhetsrådet. Däremot anser vi det inte motiverat att vetorätten utvidgas. Finland förhåller sig också positivt till inrättandet av en ny fredskommission, även om det ännu finns en hel del praktiska frågor att lösa i anslutning till detta. Det nya organet skulle bl.a. stärka sambandet mellan krishanteringsfrågor och utvecklingsfrågor.

Det kommande toppmötet ger oss ett unikt tillfälle att göra världen till en bättre plats för oss själva och för våra barn. Jag vill ännu vädja till er alla: ett gott resultat i september förutsätter att vi alla uppvisar ett brett engagemang och en stark politisk vilja. Låt oss tillsammans aktivt verka för en bättre, jämlikare och tryggare värld.