Festtal hållet av republikens president Tarja Halonen vid Eteläsuomalainen Osakuntas 100-årsjubileum vid Helsingfors universitet den 10 oktober 2005

Eteläsuomalainen Osakunta bildades 1905 vid Helsingfors universitet på order av universitetets kansler. Den gamla Nylands Nation tedde sig inte längre särskilt lockande i synnerhet i de finskspråkiga studenternas ögon och många nyländska studenter hade i början av århundradet anslutit sig till andra nationer. En uppdelning av Nylands Nation i en finskspråkig och en svenskspråkig nation ansågs inte vara en acceptabel lösning och den första maj 1905 beslöt kanslern att en ny nation, Eteläsuomalainen Osakunta, skulle grundas.

Under loppet av hundra år har grundandet av Eteläsuomalainen Osakunta visat sig vara en nödvändig och nyttig lösning. Nationen har skapat sig en stark ställning som en uppfostrande värld i miniatyr, en värld som skapar ramen för sina medlemmars akademiska, kulturella och sociala utveckling.

Nationerna har ofta kallats ett andra hem för de studerande, där de kan vara olika som individer men där de på en främmande ort förenas av samma hembygd och kanske även av samma kulturtradition. Av tradition har det säkert varit så till exempel i de savolaxiska och karelska nationerna, men största delen av nationsmedlemmarna i Eteläsuomalainen Osakunta kommer i själva verket från studieorten. Visserligen söker säkert även många från huvudstadsregionen numera sina släktrötter på annat håll än i Eteläsuomalainen Osakunta.

I vilket fall som helst vågar jag hävda att just Eteläsuomalainen Osakunta har haft sin alldeles speciella uppgift. Den gjorde det nämligen lättare att komma loss från kretsarna kring barndomshemmet, ut i vuxenvärlden, och förband samtidigt den unga med sin hembygd på ett nytt sätt. Nationen är på sitt sätt ett nytt hem som inbjuder mycket olika sorters människor till verksamhet i sin krets – numera redan frivilligt. Dessa människor förenas ju varken av vetenskapsgren eller ideologi utan av hembygd och generellt sett av studier vid samma universitet eller verkstad, som vi familjärt kallade universitetet under min egen tid.

Såväl för unga som bor hos sina föräldrar som för sådana som bor själv kan nationen vara det nya vardagsrummet. Här kan man få vänner, bli förälskad, debattera vetenskap, lära sig samhällsliv och uppleva glädjen av att bli accepterad som den man är. Dessutom erbjuder nationen sina medlemmar möjligheten att få utvecklas i en tvärvetenskaplig miljö – var annars kan till exempel en jurist erbjudas en så naturlig möjlighet till att på småtimmarna fördjupa sig i en diskussion med antropologer om till exempel koloniseringen av Australien och de rättsliga följderna därav. Men jag medger nog att jag gärna satt i juristklubben, där jag lärde känna en, med tanke på mitt kommande yrke, ansenlig mängd jurister som senare återfunnits på arbetsgivarsidan.

Nationernas roll som fostrare av studentungdomen har varit obestridlig under universitets hela historia. Universitetets oro för studenternas nonchalans gentemot studierna gav redan 1643 upphov till åsikten att ansvariga inspektorer borde utses för varje landskap för att övervaka studenternas studier och vanor. Statsmakten och kyrkan hade sedan universitetets första år varit intresserade av hur studierna framskrider för de studerande. Inspektorerna skulle övervaka studenternas deltagande i föreläsningarna och göra individuella anteckningar om dem samt sörja för att ett överdrivet festande inte i avgörande grad skulle störa studenternas möjligheter att koncentrera sig på sina studier.

Även i dag förutsätts de studerande framskrida i sina studier. Men liksom på 1600-talet konkurrerar även år 2005 många andra aktiviteter om studenternas tidsanvändning. Ett stort antal studerande bekostar sina studier genom att arbeta vid sidan av studierna och förvärvar samtidigt färdigheter som är viktiga med tanke på arbetslivet. Vänner, familj, fritidsintressen och olika organisationer konkurrerar om tiden utanför studier och arbete. Den tid som inte går till studier krymper genom ytterligare begränsningar gällande den totala studietiden, då studierna nu skall slutföras inom fem år från det att de inletts. Med tanke på det mentala välmåendet är det viktigt att komma i håg att också vila emellanåt. Hos många väcks kanske frågan om hur nationsverksamheten längre skall rymmas i denna helhet.

Verksamheten i nationen innebär även ett aktivt medborgarskap, ett deltagande och ett sätt att utveckla sig själv. Den möjliggör en målinriktad verksamhet för utvecklande av det egna samfundet utan ett mycket strikt ideologiskt engagemang. Den kan för många unga vara ett bra andrum på vägen mot vuxenvärlden och i sökandet efter den egna inriktningen. Det är rätt att i lugn och ro få bekanta sig med olika människor, fenomen och idéer innan man träffar sina egna val och att även efter det våga resonera, debattera och även analysera sina egna åsikter tillsammans med andra. En sådan organisationserfarenhet kan vid sidan av god studieframgång och därtill hörande verksamhet samt arbetserfarenhet vara en verklig tillgång även på arbetsmarknaden. En aktiv medborgare är en speluppbyggare vars sociala kompetens och lagspelaregenskaper skapar goda förutsättningar för framgång i arbetslivet.

Hur ser det då ut för den akademiska sektorn i dag? Utbildningen spelar en central roll för utvecklingen av hela vårt samhälle. Även Finlands konkurrenskraft kan i den globala ekonomin enbart basera sig på kvalitet. Det förutsätter satsningar på utbildning och kunnande på alla nivåer. Största delen av de unga avlägger studentexamen, något som inte längre automatiskt leder till akademiska studier. I förändringarna av vårt skolsystem har man även strävat efter att beakta att studierna sannolikt fortsätter och kompletteras i ett senare skede av livet. Akademiska studier är inte längre en vägkost som räcker för hela livet och utgör inte heller automatiskt en bättre utgångspunkt än andra studier.

Universiteten skall i samarbete med staten se till att vi på alla utbildningsområden och utbildningsnivåer utbildar mångdisciplinära magistrar och doktorer som har förmågan att arbeta i en omvärld som snabbt förändras. Så kallade hårt styrda examina främjar inte nämnvärt uppkomsten av innovationer. Ett uppriktigt intresse eller vetenskapliga diskussioner med människor från andra vetenskapsgrenar, till exempel i nationens klubbrum, kan ofta vara bättre ägnade att väcka nya tankar och öka uppfinningsrikedomen.

Vid universiteten måste det också beaktas att människorna skall orka som studerande, lärare och i andra uppgifter. Arbetsförhållandena vid universiteten skall kunna erbjuda en trygg, trivsam och stimulerande arbetsmiljö för alla. Dessutom skall universiteten fostra medborgarna till att sköta ansvarsfulla uppgifter i vårt land.

Vilken är nationernas samhälleliga dimension i dag? Många nationer har under historiens lopp arbetat aktivt till exempel med hembygdsforskning, folkbildning och utvecklande av de sociala förhållandena runt om i landet. Nationerna har varit kulturpåverkare, något som även i dag vore oerhört viktigt. Kulturen är oersättlig både för människans egen utveckling och som en kompass inför framtiden. Studentrörelsen har för många varit inkörsporten till liv som samhälleliga påverkare. Dagens unga är intresserade av både människans och miljöns tillstånd. Det kan jag säga av egen erfarenhet. Men detta intresse avspeglar sig enligt de uppgifter jag fått ganska litet i de diskussioner som förs inför studentkårsvalen. Diskussionerna gäller åter i regel frågor beträffande studier och studietiden, som i sig är viktiga. Kan det vara annorlunda?

Eteläsuomalainen Osakunta grundades i en tid då det finländska samhället var inne i ett intensivt brytningsskede. Under sekelskiftet påverkade det ryska förtrycket studenternas samhälleliga aktivitet. Det kanske mest betydande exemplet härpå var den stora adress mot februarimanifestet och förtryckspolitiken till vilken studenterna inom en vecka samlade cirka 523 000 namn från hela landet. Efter storstrejken 1905 blev regenten slutligen tvungen att slopa februarimanifestets förordningar om inskränkta medborgerliga friheter och följande år stadfäste regenten nya vallagar för Finland samt en lantdagsordning, enligt vilken folket valde sig en lantdag med allmän och lika rösträtt.

Den ökade medborgarmedvetenheten bland studenterna påverkade starkt vårt lands öde under Eteläsuomalainen Osakuntas första år. Reformerna år 1906 hade förutspåtts i student- och idépolitiska diskussioner bland nationsmedlemmarna. På samma sätt har nationsmedlemmarna år 2005 åter möjlighet att inleda en diskussion om samhällets linje och utveckling. Ni bär det framtida ansvaret för om demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten blir de gemensamma värdena för det nya Europa. Det är ni som kommer att leva i ett Finland och ett Europa som är allt mer mångkulturella.

Ett förverkligande av demokrati förutsätter en delaktighet och vilja att påverka beslutsfattandet som gäller en själv och det egna samhället. För hundra år sedan sattes målet högt — man ville skapa ett folkstyrt och demokratiskt system i Finland. I dag är det precis lika aktuellt att se till att fortsätta och fördjupa denna tradition under de rådande förändrade omständigheterna. Just ni kan öppna dörrarna för en interkulturell dialog och ny laganda. Världen kan bli bättre – med din hjälp.

Jag hoppas att den kära nationen blir yngre med åren. Jag vill lyckönska hundraåringen Eteläsuomalainen Osakunta, och jag är övertygad om att nationen och dess medlemmars arbete för vårt land och vår gemensamma värld fortsätter. Förhoppningsvis inleds diskussionen om de förändringar som behövs och de olika alternativa tillvägagångssätten redan i kväll vid många bord.