Tal av republikens president Tarja Halonen vid en festmiddag med anledning av Moçambiques president Armando Emílio Guebuzas besök 5.11.2008

Tillåt mig att än en gång önska Er och hela Ert följe hjärtligt välkomna till Finland. Här befinner ni er bland vänner. Många finländare – såväl privatpersoner som organisationer – har samarbetat med er och stött er allt sedan de svåra tiderna som ert land upplevde.

Jag har personligen fått bekanta mig med ert vackra land då jag besökte Moçambique i september 2002 på inbjudan av er företrädare president Chissano. Från den resan kommer jag speciellt ihåg invigningen av skolan i Moamba. Byggnadsarbetena med skolan, som blev avbrutna på grund av kriget, kunde slutföras med hjälp av stöd från Finland, och traktens ungdomar kunde fortsätta sina studier. Vi märkte deras glädje över att igen få ta itu med studierna.


Värdesättandet av utbildning och glädjen över att lära sig förenar oss. Det finländska utbildningssystemet utgår från att alla människor, varenda flicka och pojke, erbjuds lika utbildningsmöjligheter. Vår grundlag garanterar allas rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Vi är gärna med och stöder lärande och kunnande också i ert land.


* * *

Relationerna mellan Finland och Moçambique är mycket goda. Moçambique är en av Finlands mest långvariga utvecklingssamarbetspartner.

Vi har för avsikt att under de kommande åren ytterligare utvidga vårt samarbete med Moçambique. Detta framkom också när utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen besökte Moçambique i mitten av oktober. Nya prioritetsområden är vetenskaps- och informationssamhällssektorn och skogsbranschen.

Utvecklingen i Moçambique har i många avseenden varit gynnsam. Det är viktigt att fortsätta med reformer som stärker demokratin, förverkligandet av de mänskliga rättigheterna och rättsstaten. Reformerna främjar också ekonomisk tillväxt och skapar arbetsplatser. Det är viktigt att värna om de sämre lottade så att också de får ta del av utvecklingens positiva effekter och inte blir marginaliserade och utanför samhället.

* * *

I en allt mer globaliserad värld är det ömsesidiga beroendet allt större. Ett slående exempel på detta är den internationella krisen inom finansmarknaden. Den har satt igång en process som påverkar oss alla.

Vår gemensamma utmaning är att forma globaliseringen till en positiv kraft som stöder rättvisan, skäligt arbete, tillväxt och en hållbar utveckling överallt i världen. Fördelarna från den måste fördelas mer rättvist mellan staterna och inom dem. Detta var utgångspunkten också för Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension som tillsatts av ILO och som jag hade förmånen att vara ordförande för tillsammans med Tanzanias dåvarande president Benjamin Mkapa.


Handelns betydelse när det gäller att främja utvecklingen och tillväxten har blivit allt tydligare. Utan handeln och investeringarna är det mycket svårt att skapa en sund och hållbar samhällsekonomi. De utvecklade länderna har en viktig roll i synnerhet när det gäller att stöda de afrikanska länderna för att dessa bättre ska kunna integreras i den globala ekonomin.

Globaliseringen och problemen med den har människan åstadkommit. Vi måste också lösa dem. Men människans påverkan utsträcker sig också till naturen på ett komplext sätt. För mänsklighetens framtid är det nödvändigt att hejda klimatförändringen. Jag vet att klimatfrågorna väcker stor oro också i Moçambique, där extrema naturfenomen, såsom översvämningar, torka och tyfoner, varit nästan regelbundet återkommande gissel.

Vid sidan av nationella åtgärder är det viktigt att vi förenar våra krafter globalt för att bekämpa klimatförändringen. De nuvarande ekonomiska problemen får inte bromsa upp kampen mot klimatförändringen. Vi behöver nu en stark global överenskommelse mer än någonsin tidigare och FN bör ha en ledande roll som forum för detta internationella samarbete.


Den internationella matkrisen och de stigande priserna har berört alla världens länder. Särskilt hårt drabbar de stigande kostnaderna utvecklingsländerna. De stigande matpriserna är ett allvarligt hot mot våra möjligheter att nå FN:s millenniemål och stödja hållbar utveckling. Detta framkom tydligt vid konferensen, UNCTAD XII, förra våren och vid FN:s generalförsamling i höst. Att lösa matkrisen och få ett slut på hungern är gemensamma utmaningar som vi kan möta endast med multilateralt samarbete.

* * *

Moçambique har redan länge haft en uppbyggande och positiv roll som främjare av stabilitet inom sitt område. I södra Afrika finns problem som man inte lyckats finna en hållbar lösning på och som kan utgöra ett hot mot den regionala säkerheten. Södra Afrikas utvecklingsgemenskap SADC och Afrikanska unionen är viktiga aktörer när det gäller att lösa de regionala frågorna och vända utvecklingen i en positiv riktning.

Moçambique var ett av de första länderna som var med och slöt ett ekonomiskt partnerskapsavtal (EPA) mellan Europeiska unionen och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap. Jag är övertygad om att de ekonomiska partnerskapsavtalen kommer att främja den regionala integrationen och också göra relationerna mellan unionen och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap mångsidigare.

* * *

Interaktionen mellan våra länder har ökat på många av livets områden. Kontakterna med frivilligorganisationerna är livliga och sedan 1986 har Föreningen Finland-Moçambique verkat i Finland.

Finlands beskickning i Maputo har aktivt understött kultur och kulturutbyte i olika former. Allmänna mål är att stärka den moçambikiska kulturidentiteten, bevara kulturarvet och öka jämställdheten mellan könen. Som ett praktiskt exempel på vårt kultursamarbete vill jag nämna musikbiblioteket som inrättades i anslutning till Eduardo Mondlane universitetet.

Herr President, jag vill utbringa en skål för Er, för det moçambikiska folkets lycka och välgång samt för vänskapen och samarbetet mellan våra länder.