Republikens president Tarja Halonens öppningsanförande vid RESA-forumets seminarium om hattal i Ständerhuset 19.1.2012

Majoriteten av finländarna känner oro med anledning av den tilltagande intoleransen och den ökade mängden direkta hattal. Olika enkäter visar att inställningen till invandrare har tillspetsats under den senaste tiden. Samtidigt tyder mycket på att en liknande inställning också till andra minoriteter har blivit vanligare. Fullvuxna människor kan utsätta andra för våld eller uppträda hotfullt, till och med när det gäller små barn, om de uppfattas som olika på ett fel sätt. Många diskussioner på internet ger för sin del en dyster bild av det finländska själslandskapet.

De undersökningar som gjorts under flere decennier ger trösterikare utsikter. Trots det som sagts ovan betraktas invandrarbefolkningen som en naturlig del av det finländska samhället. Statsmakten engagerar sig i våra traditionella minoriteters, bland annat romernas och samernas, ställning och rättigheter på ett helt annat sätt än man gjorde till exempel för 50 år sedan. I fråga om de homosexuella reagerar samhället inte längre med straffbestämmelser eller sjukdomsklassificeringar. Många fler exempel på en positiv utveckling kunde nämnas fastän alla jämställdhetsmål ännu inte uppnåtts.

***
Hur skall man handla för att få ett slut på den senaste tidens hatbeteende? Toleransen kommer ju inte att öka automatiskt utan det krävs åtgärder av olika slag och ett välplanerat samarbete. Det räcker inte att människor som delar samma åsikt diskuterar sinsemellan, utan man måste påverka mycket mer omfattande.

Lagstiftarens och myndigheternas verksamhet måste visa vad samhället anser vara acceptabel eller förbjuden verksamhet och på så sätt påverka attityderna. Grundlagen innehåller bestämmelser om jämlikhet och ett vidsträckt förbud mot diskriminering. I grundlagen sägs också att den offentliga makten måste se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna förverkligas. Det behövs således en lagstiftning som tillräckligt tydligt anger vad jämlikhet och förbudet mot diskriminering innebär. Vi har redan i huvuddrag en sådan lagstiftning, även om den behöver uppdateras. Reformeringen av lagstiftningen om likabehandling som redan länge varit aktuell borde raskt resultera i en ny lagstiftning.

Myndigheterna bör agera i en positiv anda när det gäller de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och motarbeta diskriminering. Daghemmen, skolorna och andra läroanstalter är i en nyckelposition när det gäller att fostra barn och de unga till tolerans. Här finns det känslighet att identifiera olägenheter och här strävar man efter att göra ett gott jämställdhetsarbete. Samma aktiva förfarande kan man förutsätta också av alla andra myndigheter. I fråga om diskrimineringsnämndens och laglighetsövervakarnas avgöranden finns det behov för ändringar.

Enbart god vilja är inte tillräckligt för att avvärja diskriminering. Det behövs resurser. Resurserna hos de myndigheter som hos oss ägnar sig åt diskriminering är rätt små, och resurserna hos det människorättscenter som grundades i början av detta år är rentav minimala. Jag hoppas att regeringen och riksdagen fäster tillräcklig uppmärksamhet vid detta.

De straffrättsliga bestämmelserna och tolkningen av dem anger i sista hand gränserna för det uppträdande samhället godkänner. Det är bra att åklagarväsendet har varit rätt aktivt i detta sammanhang och har fått till stånd att en gräns mellan ett godkänt användande av yttrandefriheten och straffbart handlande har fastställts. Alla (även medierna) bör ta på allvar de fällande domar som domstolarna har meddelat.

***
De traditionella mediernas förfarande och självreglering har i allmänhet varit ansvarsfullt. På olika diskussionsforum tycks däremot nästan allt vara möjligt och tillåtet. Negativa, nedsättande och hotfulla skriverier om olika minoriteter och om personer som förekommit ens litet i offentligheten görs i yttrandefrihetens namn. Offren för hot kan skuldbeläggas och våldsmannen kan få förståelse i stil: ”Om man skulle avstå från onödig publicitet och konstant pockande efter uppmärksamhet, så skulle det kanske inte komma sådana där dödshot.”

Yttrandefriheten är en väldigt viktig sak. Den har sina gränser, och den medför också ansvar. I fjol utökades det straffrättsliga ansvaret för dem som upprätthåller diskussionsforum. Åtminstone de som upprätthåller etablerade diskussionsforum borde dessutom tänka på sitt moraliska ansvar när det gäller rasistiska inlägg som föder ökat hat.

Det finns ett stort behov för invandrarnas egna organisationer och egen verksamhet. Det vore viktigt att i högre grad än tidigare få med dem i all organisationsverksamhet. På så sätt lär man sig känna det nya hemlandet och man lär sig känna varandra. Alla är dock inte så här aktiva. Det är ändå absolut viktigt, att det uppstår en tillräckligt stor majoritet i människornas vardag för att i praktiken försvara jämställdheten. För uppträdande som förolämpar jämställdheten bör det inte finnas ett tyst förstående.
Att kunna finska eller svenska är ett viktigt steg för att bli en del av samhället. Det hjälper också vid sysselsättningen. Det krävs att arbetsgivaren och arbetskamraterna är fördomsfria och flexibla. Kraven på att behärska det finska eller svenska språket borde vara i proportion till arbetsuppgiften. Att lära sig i arbetet kunde också i detta fall vara effektivare än i dag. I arbetslivet får det inte heller finnas två separata marknader till exempel i fråga om lön och andra villkor i arbetsförhållandet, en för invandrare och en för andra.

Det är i och för sig ärligt att märka, att utan invandrare skulle mycket nödvändigt arbete bli ogjort. Deras människovärde är ändå inte beroende av hur mycket nytta vi har av dem.

Var och en av oss formar för sin egen del samhället. Många skulle vilja göra mer, om de visste hur. Det finns också besvärliga situationer, där man måste kunna hjälpa. Jag hoppas att dagens diskussion ökar kunskapen och skapar nya sätt att hjälpa och uppmuntra. Jag vill samtidigt framföra mitt hjärtliga tack till representanterna för de religiösa samfunden för ett aktivt samarbete.

***
Jag önskar alla en intressant eftermiddag och nyttiga kontakter kring en viktig sak.