Republikens president Tarja Halonens middagstal i samband med EU:s jämställdhetsministermöte 6.10.2006

Fullständiga politiska rättigheter för kvinnor i Finland i 100 år

I Finland firar vi i år den allmänna och lika rösträttens hundraårsjubileum. Före reformen saknade merparten av männen och alla kvinnor rösträtt. Denna politiska reform var ovanligt dramatisk även enligt internationella mått. De finländska kvinnorna fick rösträtt som de första i Europa och var först i världen med att bli valbara i riksdagsval.

Det första riksdagsvalet i Finland förrättades år 1907. Alla de stora partierna hade kvinnor på sina kandidatlistor, och sammanlagt invaldes 19 kvinnor. De utgjorde 9,5 procent av alla 200 riksdagsledamöter. I dag, hundra år senare, finns det många länder i världen där man ännu inte nått denna nivå. Under de senaste årtiondena har kvinnorna i Finland erövrat samtliga områden inom politiken, även om en fullständig balans i fråga om könsfördelningen ännu inte nåtts. I riksdagsvalet år 2003 var 37,5 procent av de invalda riksdagsledamöterna kvinnor och i de senaste regeringarna har andelen kvinnliga ministrar rört sig kring 40 procent.

Det finns säkert många orsaker till att kvinnans ställning i Finland var tämligen stark redan för hundra år sedan. En orsak är att det krävdes hårt arbete och solidaritet av alla, såväl män som kvinnor, för att överleva i det bistra nordiska klimatet. Dessutom förenades folket av självständighetsrörelsen som påverkade alla. Att kvinnorna aktivt deltog i kampen om allmän och lika rösträtt gjorde det samtidigt lättare också för alla män att få politiska rättigheter.

Redan från början har kvinnorna i vårt land med starka insatser varit med både om att främja frågor som är viktiga för kvinnor och om att bygga välfärdssamhället för alla finländare. Ur kvinnoperspektiv är Finland än i dag ett föregångsland i många frågor. Att förena arbete och familj är lättare här än i många andra länder. Det är möjligt tack vare familjeledigheter, ett fungerande dagvårdssystem och avgiftsfria skolmåltider. I Finland och övriga Norden hör mödravården till den bästa i världen, och i europeisk jämförelse är födelsetalen förhållandevis höga i dessa länder.

Vårt utbildningssystem erbjuder pojkar och flickor lika möjligheter. Flickor klarar sig bra i skolan och finländska kvinnor i arbetsför ålder är i det hela redan högre utbildade än männen. Kön är inte längre ett hinder i karriärutvecklingen. Jämställdheten mellan könen, välfärdssamhället och framgångarna i näringslivet har ett nära samband. Jag är fast övertygad om att kvinnornas deltagande i arbetslivet förbättrar företagens konkurrenskraft och framgångar i världen.

* * *

I Europeiska unionen har vi kommit långt när det gäller jämställdhetsfrågor. Vi är överens om att jämställdheten mellan kvinnor och män är ett av de grundläggande värdena i vårt samhälle och att kvinnors mänskliga rättigheter är lika viktiga som mäns mänskliga rättigheter.

Det finns dock ännu mycket att göra i fråga om främjandet av jämställdheten, både i arbetslivet och i samhället i övrigt. I detta arbete får vi inte glömma de kvinnor som hör till minoritetsgrupperna i vårt samhälle. Enligt utredningar är det till exempel svårare för invandrarkvinnor än invandrarmän att integreras i samhället. Det är viktigt att beakta de specialbehov som invandrarkvinnor och kvinnor i andra minoritetsgrupper har.

Jämställdhet mellan könen är en fråga av största vikt i en allt mer globaliserad värld där både bra och dåliga fenomen sprids snabbare än förr. Våra medsystrar ute i världen tvingas ofta kämpa med problem som är verkligt svåra. Det våld som kvinnor får utstå i krig och andra väpnade konflikter har på många ställen blivit allt värre. Fattigdomen har mycket ofta en kvinnas ansikte.

Att beakta kvinnors upplevelser och att höra deras röst är oerhört viktigt både i FN och i andra internationella organisationer. Jag tror att kvinnors medverkan till exempel i fredsprocesser ökar möjligheterna att nå hållbara lösningar. När det gäller den aktuella situationen i Mellanöstern har jag själv samarbetat med FN:s kvinnoorganisation UNIFEM, som stöder dialogen mellan israeliska och palestinska kvinnor. Under FN:s generalförsamlings öppningsvecka i New York ordnade vi ett evenemang för att göra projektet mera känt i det internationella samfundet.

Det är framför allt regeringarnas uppgift att säkerställa att de mänskliga rättigheterna respekteras, men för att åstadkomma en förändring behövs vi alla. Medborgarorganisationerna spelar en mycket viktig roll i detta arbete. Deras uppmuntran, stöd och praktiska exempel har i många utvecklingsländer varit avgörande när det gäller att förbättra kvinnornas ställning.

EU måste i sina yttre förbindelser understryka globaliseringens sociala dimension och betydelsen av jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetet för utveckling. Ett människovärdigt arbete som en människa kan försörja sin familj med är fortfarande bara en dröm för många kvinnor. EU måste målmedvetet börja kräva människovärdigt arbete åt alla på internationell nivå. Vi kan även lära av erfarenheterna i utvecklingsländerna. Till exempel skulle mikrokrediter som stöder kvinnligt företagande kunna användas i större utsträckning även här i Europa.