Republikens president Tarja Halonens tal vid seminariet för Mannerheims Barnskyddsförbunds 90-årsjubileum den 4 oktober 2010

Att ta hand om människor är att respektera mänskligheten. Detta motsvarar också människans uppfattning om vad som är rätt.

Välfärdssamhället har bekämpat fattigdom och tagit hand om sjuka och äldre. Det har jämnat ut förutsättningarna för att leva i samhället. Det är alltid skäl att inte endast dryfta följderna, utan också orsakerna. Många av dessa behov kommer dock inte att försvinna, utan vi kommer att ställas inför frågan hur ändamålsenliga de svar vi gett egentligen är.

Internationella jämförelser visar att kostnaderna för vård och omsorg, utbildning och ekonomisk trygghet proportionellt sett ligger i det närmaste på samma nivå också i samhällen som sinsemellan är mycket olika. Behoven bör inte bemötas endast genom ekonomiska kalkyler. Omsorg om människan är respekt för mänskligheten och växande till social samhörighet – till medlemmar av familjen, släkten, nationen och även mänskligheten.

I Finland har främjandet av den sociala samhörigheten hjälpt individen och samtidigt gjort oss till ett konkurrenskraftigt land internationellt sett. Värdeundersökningar ger vid handen att finländarnas vilja att upprätthålla välfärdssamhället inte har försvagats och att viljan att hjälpa andra inte har försvunnit. Hur dessa goda ting ska kunna bevaras är en bra fråga också vid detta seminarium.

* * *

När Mannerheims Barnskyddsförbund grundades hade Finland precis blivit självständigt och den offentliga förvaltningen, som höll på att byggas upp, kunde inte erbjuda fattiga barn och barn som blivit föräldralösa efter inbördeskriget eller deras mödrar tillräcklig hjälp. Såväl grundarna av Mannerheims Barnskyddsförbund som många andra samtida kände att de själva måste ta itu med att lindra den nöd de såg omkring sig och särskilt med att förbättra barnens förhållanden. Barndödligheten var stor och föräldrarnas kännedom om barnhälsa och vård av barnsjukdomar var på grund av låg utbildningsnivå och obefintlig rådgivning bristfällig.

Minskandet av spädbarnsdödligheten, ordnandet av upplysningsverksamhet för allmänheten, särskilt för mödrarna, samt stödjandet av fostran i hemmet genom att erbjuda barn och unga utvecklande klubb- och fritidssysselsättning var sådant som grundarna av Mannerheims Barnskyddsförbund såg som sina viktigaste uppgifter. Man ville att verksamheten skulle vara tillgänglig för alla.

Ett bevis för att finländarnas arbete lyckats är att merparten av våra barn och unga mår bra. Välfärden fördelas dock inte jämnt, och skillnaderna mellan de familjer som mår bra och de som mår dåligt har ökat. Den ökande tendensen för välfärdsskillnader syns bland barn och unga. Antalet barn och unga som inte mår bra har ökat och både antalet barn som får hjälp genom stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård och antalet barn som placeras i vård utanför hemmet har ökat under de senaste åren.

Ansvaret för och rätten att fostra barnen ligger i första hand hos föräldrarna. Föräldrarna behöver och förtjänar samhällets stöd för sin viktiga fostringsuppgift. Omsorgen om barns behov och rättigheter bör vara utgångspunkten i stödet för föräldraskapet. Denna princip tillämpas också både inom den offentliga sektorn, i organisationernas serviceverksamhet och i samarbetet mellan dem.

Det är viktigt att alla familjer erbjuds stöd för föräldraskapet eftersom detta stöd, om det ges i god tid och inriktas rätt, förebygger problem inom familjerna och minskar behovet av specialtjänster. Barn och vuxna har en gemensam värld också i det avseendet att eventuella brister i tjänsterna för vuxna, för tillfället t.ex. i fråga om missbrukarvården eller de psykiatriska tjänsterna, också medför ökade problem för barnen och ungdomarna i familjen, vilket kan leda till att behovet av barnskyddstjänster och barn- och ungdomspsykiatri ökar. Människor måste erbjudas hjälp i god tid och i sin egen livsmiljö, så att anstaltsvård eller annan placering utom hemmet behöver anlitas så sällan som möjligt.

Nuförtiden sätter föräldrar värde på föräldraskapet och vill spendera tid med sina barn. Papporna deltar i barnens vardag i allt högre grad och är mer jämställda föräldrar vid mammornas sida än kanske någonsin tidigare. Barnfamiljerna önskar att sammanjämkningen av arbete och familj ska underlättas genom flexibla arbetstider och högre föräldrapenning. Jag hoppas att det finns en politisk vilja att svara på dessa önskemål.

Stöd och tjänster till familjerna borde vara tillgängliga för alla familjer som behöver dem. För närvarande är skillnaderna i barn- och familjetjänster mellan olika kommuner beklagligt stora. Även kommittén för barnets rättigheter, som övervakar genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter, har fäst uppmärksamhet vid detta. Kommittén har tidigare rekommenderat att Finland ska skrida till effektiva åtgärder för att garantera att alla barn ska ha samma möjligheter och tillgång till tjänster oberoende av hemkommun. Kommittén för barnets rättigheter rekommenderar också att Finland fäster uppmärksamhet vid de grundläggande orsakerna till den ökade vården utom hemmet, bl.a. genom att stödja föräldrarna tillräckligt.

Finland är ett stort land och den regionala jämlikheten därför en utmaning. Denna utmaning bottnar i den ekonomiska utvecklingen och syns inom livets alla sektorer. Missförhållanden förekommer såväl på glesbygden som i trängsel-Finland. Den kommunala självstyrelsen är en god grundläggande lösning, men det är också ytterst viktigt att medborgarnas jämlikhet förverkligas. Resursstyrning och vid behov även riksomfattande normer bör därför också i fortsättningen höra till de metoder som kan tillgripas.

Organisationerna har varit och är fortfarande en kompletterande och utvecklande kraft för den offentliga servicen. Frivilligverksamheten är också en sådan faktor som i hög grad stärker den sociala samhörigheten och därigenom också välfärden. Samhället kan för sin del förbättra förutsättningarna för frivilligverksamhet – och då talar vi också om pengar.

* * *

Vuxna och barn lever också i dag i en gemensam värld, men missförhållandena hopar sig ofta hos de svagaste i samhället. Den relativa fattigdomen bland barnfamiljer har under de senaste femton åren ökat märkbart.

Grundlagen och människorättskonventionerna, såsom FN-konventionen om barnets rättigheter, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den reviderade europeiska sociala stadgan förutsätter att det allmänna utvecklar den sociala tryggheten för barnfamiljer. Även FN-kommittén för barnets rättigheter har rekommenderat att Finland ska öka stödet till familjer i ekonomiska svårigheter.

Skillnaderna i hälsa och välfärd uppkommer till stor del redan i barn- och ungdomen. Familjens små inkomster, föräldrarnas utbildning, yrkesställning och arbetsmarknadsposition avspeglas på barnens hälsa och hälsobeteende. De hälsovanor som man tillägnat sig i barn- och ungdomen påverkar livets alla skeden. De socioekonomiska hälsoskillnaderna i Finland har blivit stora. Jag hoppas att man fäster större uppmärksamhet vid detta.

Under de gångna 90 åren har det finländska samhället utvecklats från utvecklingsland till ett välställt industriland. Spädbarnsdödligheten har gått ner till promillenivå, hela befolkningens utbildningsnivå är hög och barnens rättigheter och välfärden ses som en gemensam viktig fråga.

Merparten av Förenta nationernas millenniemål fokuseras uttryckligen på tryggandet av barnens framtid. Vid den halvtidsöversyn som genomfördes i år fästes särskild uppmärksamhet vid mödra- och barnhälsa.

I Finland har man utvecklat sådana goda modeller för att stödja barnens välfärd som kunde vara till hjälp även för andra. Vi har ett kollektivt ansvar för våra barn. Sprid alltså ett gemensamt upprop att tillsammans gräva i era verksamhets- och idéförråd. Nyttan kan till och med visa sig vara ömsesidig. Jag tycker inte om stormaktstänkandet i sig, men när det gäller att främja barnets rättigheter skulle jag till och med kunna uppmuntra Finland att sträva efter en ställning som stormakt på de internationella arenorna.

* * *

Den förändrade omgivningen förändrar barndomen och föräldraskapet. Varje ny generation ställs inför sina egna utmaningar i både föräldraskapet och uppfostran. Nutidens föräldrar lotsar sina barn i en uppväxtmiljö där teknik som möjliggör en kontinuerlig informationsförmedling och fortgående kontakter och internationalism utgör en naturlig del. Världen förändras men barnets grundbehov består. Föräldrarnas närvaro, omsorg och växelverkan är grundelementen för barnets välfärd. Med tanke på en sund uppväxt är det viktigt att föräldrar tillsammans med sina barn har tid att undersöka och begrunda händelser, tolka världen och också själva lära sig att se saker ur ett nytt perspektiv.

Jag tackar för väl utfört arbete och önskar er mycket energi för kommande år!