Republikens president Tarja Halonens öppningsanförande om ämnet skyldigheten att skydda på Hanaforum den 28 augusti 2009

(med reservation för ändringar)

Det är en glädje för mig att öppna Hanaforum år 2009. Temat den här gången är skyldigheten att skydda, som är ett mycket aktuellt ämne.

Vi är säkert eniga om att de människor som hemsökts av konflikter är i behov av skydd. Men vem bär ansvaret för att skydda dem, och på vilket sätt kan det genomföras?

För 15 år sedan dog uppemot 900 000 människor i folkmordet i Rwanda. Det internationella samfundet var oförmöget att på ett effektivt sätt ingripa i situationen och skydda offren. Också människorna i Bosnien, Kosovo, Somalia och Sudan, liksom även människor på annat håll, har varit med om tragiska händelser.

Under Förenta Nationernas toppmöte år 2005 förband sig stats- och regeringscheferna att förhindra folkmord och att skydda civila i konfliktsituationer. Finland gav sitt uttryckliga stöd till att skyldigheten att skydda skulle inkluderas i slutdokumentet från toppmötet.

Vid FN:s toppmöte antogs skyldighet att skydda som ett allmänt begrepp, och det avgränsades till förhindrande och avvärjande av folkmord, brott mot mänskligheten, etnisk rensning och krigsförbrytelser. Som mål för skyldigheten att skydda fastställdes att förhindra de mest hänsynslösa människorättsbrotten. Dessa gärningar avgränsades på ungefär samma sätt som vid inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen. Domstolens jurisdiktion omfattar nämligen folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott.

Skyldigheten att skydda bygger på tre utgångspunkter: 1) Staterna har en primär skyldighet att skydda sina egna medborgare 2) Det internationella samfundet har skyldighet att hjälpa och stödja staterna i skyddandet av medborgarna 3) Det internationella samfundet har i sista hand skyldighet till intervention.

Skyldigheten att skydda är ett programinriktat, icke rent juridiskt, begrepp. Ur juridisk synpunkt är det fråga om existerande bemyndiganden och förpliktelser. Hur väl skyldigheten att skydda uppnås mäts i hur väl den styr det internationella samfundet, och i synnerhet FN:s säkerhetsråd, att vidta åtgärder i rätt tid för att förebygga katastrofer.

Det internationella samfundet stöder sig alltså mot FN:s verksamhet. Generalsekreterare Ban Ki-moon har följaktligen lyft fram FN:s roll och utsett en särskild rådgivare för skyldigheten att skydda.

För oss i norr är det en bra utmaning att det i Afrikanska unionens grundfördrag år 2000 för första gången inkluderades en möjlighet till militär intervention i situationer där civilbefolkningen hotas av allvarliga angrepp. I ljuset av detta ska frågan om intervention inte placeras på axeln nord-syd, även om många utvecklingsländer har kritiserat tanken på militär intervention.

* * *

Konfliktsituationer drabbar ofta allra tyngst kvinnor och flickor i och med att deras mänskliga rättigheter är speciellt utsatta och många blir föremål för det grövsta våldet.

År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 1325, ”Kvinnor fred och säkerhet”. För att resolutionen ska kunna genomföras krävs nationella handlingsprogram. Norges handlingsprogram, som färdigställdes år 2006, sporrade oss. Finlands program blev klart för ett år sedan. Nu utarbetar vi ett handlingsprogram tillsammans med Kenya. År 2008 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 1820, i vilken våldtäkt och sexuellt våld fördöms. Vi måste göra vårt yttersta för att dessa resolutioner ska verkställas. Jag har föreslagit att systematiska våldtäkter i samband med beväpnade konflikter ska klassas som ett förbjudet krigsvapen.

I mars ordnade vi tillsammans med Liberia ett internationellt möte i Monrovia om att ge kvinnor mera egenmakt och delaktighet. Mötet sände ut ett starkt budskap om att resolution nr 1325 måste genomföras till alla delar. Vid mötet diskuterades också kvinnornas centrala ställning i klimatfrågor. Nästa månad kommer vi att ordna ett nytt möte kring dessa frågor i samband med FN:s generalförsamling i New York.

* * *

Vi måste parallellt arbeta för att skyldigheten att skydda inte ska behöva tillämpas. Att förebygga konflikter är primärt, och vi måste kunna förutse framtida konflikter. Situationer som uppkommer av naturkatastrofer omfattas inte av skyldigheten att skydda. Konkurrensen om naturresurserna kan i framtiden ligga bakom allt flera konflikter. Följderna av klimatförändringen kan också öka konfliktkänsligheten. Det är också i dessa situationer viktigt att förebygga konflikterna enligt principerna för skyldigheten att skydda.

Vi måste stödja människornas möjligheter till ett anständigt liv och arbete i en föränderlig miljö. Arbetet för en rättvis globalisering utgör ett effektivt och långvarigt skydd mot konflikter.

* * *

De förödande verkningarna av dagens ekonomiska kris drabbar i synnerhet utvecklingsländerna. Vi måste också i fortsättningen beslutsamt arbeta för att utrota fattigdomen i enlighet med Förenta Nationernas millenniemål. Finland och de andra medlemsländerna i Europeiska unionen har förbundit sig till FN:s mål att öka utvecklingsbiståndet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten före år 2015. Detta mål ska vi hålla fast vid också i det ekonomiska läge som råder.