Republikens president Tarja Halonen vid utnämningen av ETNO:s goodwillambassadörer den 29 april 2010

Globaliseringen har påverkat oss på många olika sätt. Människor har flyttat från ett land till ett annat och det verkar som om världen som en följd av utvidgningen skulle ha krympt. Avståndet mellan människorna har också krympt tack vare elektronisk kommunikation och bättre trafikförbindelser.

Många nya fenomen i vårt liv är redan så vardagliga att vi knappt fäster någon uppmärksamhet vid dem längre. Det aktuella flygkaoset som föranleddes av askmolnet visade detta på ett mycket konkret sätt. En resa på ett par timmar blev en resa på ett par dagar eller till och med ett oöverstigligt hinder. På ett ögonblick blev världen stor.

I och med förändringarna i världen har också Finland, i likhet med andra länder, blivit allt mera mångkulturellt och multietniskt. Det är ändå skäl att notera att vi finländare aldrig har varit enbart blåögda, finsktalande linluggar. Också vi har våra egna gamla minoriteter som möter diskriminering, ännu i dag.

En beklaglig bismak åtföljer det mångkulturella i form av fördomar, rasism och en större arbetslöshet än i genomsnitt bland invandrare belastar även hos oss. Uppfattningen om finländare som allmänt fördomsfria stämmer dessvärre inte överens med vardagsverkligheten i vårt samhälle.

Under en tid av förändring är jämlikhet mellan människor och respekt för de mänskliga rättigheterna ändå bestående värden som omfattas av alla länder som har antagit Förenta Nationernas deklaration om mänskliga rättigheter. Rasism, men också diskriminering på grund av ålder, kön, sexuell läggning eller andra egenskaper, kan drabba alla medlemmar i samhället

Vi har inte råd att blunda för problemen. Det är allas vår gemensamma uppgift att igenkänna och bekämpa diskriminering. Att främja växelverkan mellan kulturer är en gemensam internationell utmaning, men i allt högre grad också en nationell utmaning.

***
Det krävs ökad kunskap för att de små handlingarna i vardagen och en kultur där man bryr sig om ska lyckas. Kunskapen hjälper oss att lära känna varandra. Läroprocessen bygger alltid på växelverkan, och kan i bästa fall bidra till att öka den ömsesidiga förståelsen och toleransen. Redskap för lärande behövs i daghem, i skolor och på arbetsplatser.

Förutom kunskap krävs det vilja och människor som är beredda att arbeta för det gemensamma bästa. ETNO:s goodwillambassadörer kan vara uppmuntrande exempel och budbärare. Synligheten har i bästa fall långtgående positiva effekter.

Jag lade märke till att ni har valt väldigt få kvinnor till goodwillambassadörer – den här gången ser alla ut att vara män. I detta sammanhang vill jag påpeka att alla ni män ändå har samma ansvar för jämställdheten som kvinnorna har. För att nå etnisk likabehandling krävs det också att likvärdighet mellan könen förverkligas.

Mina varmaste välgångsönskningar till alla ETNO:s goodwillambassadörer. Arbetet för en bättre värld fortsätter med er hjälp. Ingen kan dock göra något i stället för någon annan, och detta gäller också i det här sammanhanget. Uppgifterna kan inte delegeras, vilket betyder att alla ska känna ett ansvar för sina egna handlingar.