Republikens President Tarja Halonens tal vid öppningsceremonin för det 16:e ministerrådsmötet i Helsingfors den 4 december 2008

Det gläder mig att få hälsa er välkomna till det 16:e ministerrådsmötet inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som arrangeras här i Helsingfors.

Mycket har förändrats sedan våra föregångare träffades första gången i Finlandiahuset år 1975. Helsingfors har förändrats dramatiskt, och det har också Finland, Europa och hela den övriga världen gjort. Också Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, har genomgått stora förändringar. OSSE är nu en juridisk organisation, och inte längre enbart en ambulerande konferens som cirkulerar från en huvudstad till en annan.

I Finlands utrikespolitik har OSSE en särskild plats.

Vid toppmötet i Helsingfors 1975 lyckades man åstadkomma ett genombrott då de principer slogs fast som alltjämt styr de 56 stater som deltar i organisationens verksamhet. Den s.k. Helsingforsandan förde samman det kalla krigets rivaler, och samma anda var av central betydelse när klyftan mellan öst och väst utjämnades i Europa. Vid det andra toppmötet i Helsingfors, som ägde rum 1992, stärktes Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa för att kunna möta de nya utmaningar som vår region stod inför – KSSE blev en viktig aktör när det gällde att förebygga konflikter och att tillhandahålla krishantering.

Helsingfors har därmed varit med i de historiska brytpunkterna när organisationen och relationerna mellan våra stater har utvecklats. Finland tog emot ordförandeskapet i OSSE 2008 med full vetskap om de historiska elementen, som samtidigt inspirerade till nya tag.

Finland är fortfarande starkt engagerat i de principer som utgör grunden för OSSE. Respekterandet av demokratin och rättsstaten, skyddandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna, en förnuftig skötsel av ekonomi och miljöfrågor och ett mellanstatligt politisk-militärt samarbete är de centrala stöttepelarna i det övergripande säkerhetsbegreppet.

Denna samling ambitiösa åtaganden utgör kärnan i OSSE, och den fungerar som en kompass som visar vägen för de stater som deltar i organisationens arbete. Vi måste alla fortsättningsvis arbeta för att våra gemensamma åtaganden ska kunna verkställas.

* * *

Det här året har varit utmanande på många olika sätt.

Den process som ledde till Kosovos självständighet och som min företrädare, president Martti Ahtisaari, ledde på begäran av Förenta Nationerna visade sig leda till splittring. Trots de utdragna förhandlingarna kunde alla länder inte godkänna den lösning som föreslogs i fråga om Kosovos ställning.

I augusti utbröt överraskande en väpnad konflikt i Georgien. Många människor miste livet och många blev tvungna att lämna sina hem – alla har inte ännu heller kunnat återvända till sin hembygd. OSSE visade sin styrka genom att bidra till den vapenvila som uppnåddes och effektiverade snabbt sina uppföljningsåtgärder. OSSE axlade också ledarrollen och förde samman EU och FN. Därmed kunde man skapa en grund för diskussionerna i Genève. Situationen är alltjämt sensitiv; alla parter måste se till att avtalet om vapenvila följs till punkt och pricka.

Olösta konflikter inom OSSE-området försvagar vår gemensamma säkerhet och medför allvarliga hot för medborgarnas del. De senaste händelserna underströk ytterligare behovet av att vi ökar våra ansträngningar för att lösa konflikter.

Många av OSSE:s medlemsländer har drabbats av den allt djupare ekonomiska krisen. Återställandet av förtroendet förutsätter att regeringarna, de internationella finansiella instituten och banksektorn bedriver ett nära och koordinerat samarbete. På lång sikt kan konsekvenserna av klimatförändringen påverka våra prioriteringar. Det är möjligt att klimatförändringen kommer att utpekas som ett av de största säkerhetshoten, som omedelbart kräver konkreta åtgärder.

* * *

Om några dagar har 60 år förflutit sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs. Vi måste respektera denna viktiga förklaring och vi måste alltjämt följa de principer som ingår i den.

Främjandet av människornas säkerhet är ett viktigt mål för Finland. När en kris inträffar bör humanitära aktioner inledas omedelbart för att skydda flyktingar och dem som måste lämna sin hemtrakt. Efter konflikterna behövs det ofta minröjning för att människoliv ska kunna räddas.

Särskilt avseende bör fästas vid de mest utsatta gruppernas välbefinnande. Mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter måste garanteras alla och envar. Jämställdheten mellan könen är en avgörande faktor för att våra länder ska utvecklas positivt. Vårt mål ska vara att integrera minoriteterna i det offentliga livet, och vi måste erkänna invandrarnas ökade insats i våra samhällen. Vi ska i våra länder främja tolerans och avvärja diskriminering, och våra åtgärder bör kompletteras med internationella aktioner – ett exempel på detta är Alliansen mellan Civilisationer.

* * *

Jag hoppas att deltagarna i detta OSSE-ministerrådsmöte tar vara på tillfället och ser på situationen i ett längre perspektiv och inte bara på dagens brinnande frågor – så att man kan enas om en gemensam uppfattning om säkerheten i framtidens Europa. Ryska federationens och Frankrikes presidenter har redan deltagit i denna diskussion. Jag hoppas att diskussionen fortsätter i en öppen och konstruktiv anda.

Vi ska inte tro att det nuvarande samarbetet fortsätter för evigt i oförändrad form. När vi diskuterar det kommande samarbetet ska vi dock utgå från en stark plattform av gemensamma värden och åtaganden. Med hjälp av dessa element har man i Europa kunnat sprida demokrati, stärka rättsstaten och göra Europas folk delaktiga av allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter.

Jag önskar mötet all framgång.