Gå direkt till innehållet

Republiken Finlands president: Pressmeddelanden och nyheter

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 12.10.2005

Republikens president Tarja Halonens anförande vid juridiska fakulteten vid universitetet i Ljubljana den 12 oktober 2005

EU i den globaliserade världen - Finlands erfarenheter

Globaliseringen är ett fenomen av oerhörda proportioner som har en avgörande inverkan på utvecklingen och människors liv världen över. Globaliseringsdebatten handlar ofta enbart om de ekonomiska faktorerna. Avregleringen av marknaden eller finansierings- och ekonomifrågor ställs i fokus och man glömmer att globaliseringen också har en social dimension. Denna snäva och ekonomiskt orienterade infallsvinkel räcker dock inte till för att svara på den utmaning globaliseringen innebär. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att slutdokumentet från FN:s toppmöte, som hölls för ett par veckor sedan, nu lyfter fram kravet på en rättvis globalisering.

Globaliseringen sådan den ser ut idag både måste och kan förnyas i en mer rättvis riktning så, att såväl behållningen som nackdelarna av den fördelas mer jämnt mellan människorna och mellan länderna. Jag har själv under de senaste åren arbetat mycket med globaliseringsfrågor. FN:s ståndpunkt grundade sig på en rapport av en av ILO tillsatt världskommission. Tillsammans med Tanzanias president Benjamin Mkapa var jag ordförande för denna kommission. Men jag har nog haft fullt upp också som Finlands president, eftersom man samtidigt som man arbetar med att förnya globaliseringen också måste försöka klara sig i den globaliserade världen.

Nationalstaterna hör fortfarande till de centrala aktörerna när det gäller att hantera globaliseringsprocessen. I vilken mån människor har nytta av globaliseringen eller lider av globaliseringens negativa följder beror i stor utsträckning på vilket slags stat de bor i. En demokratisk stat där de mänskliga rättigheterna respekteras och rättsstatsprincipen iakttas är en bra utgångspunkt. Förutom statlig demokrati behövs också ett livskraftigt medborgarsamhälle med arbetsmarknadsorganisationer. På så sätt kan vi skapa en hållbar ekonomisk utveckling.

* * *

Finland har i likhet med de övriga nordiska länderna lyckats bibehålla sin konkurrenskraft, utan att för den skull överge den traditionella modellen för välfärdssamhället. Det nordiska välfärdssamhället grundar sig på demokrati, en stark respekt för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och principen om god förvaltning men också på social rättvisa. Samtliga nordiska länder satsar på sysselsättning, social- och hälsovård och i mycket hög grad på utbildning. Kvinnorna deltar aktivt inom alla samhällssektorer och dessa länder kännetecknas av ett intresse också för jämlikhetsfrågor av olika slag.

För att lyfta landet ur den ekonomiska nedgången under 1990-talets första hälft var man i Finland tvungen att genomföra omstruktureringar för att skapa en bas för ekonomisk tillväxt och bättre konkurrenskraft. Av de beslut som då fattades har bl.a. avregleringen av marknaden och de starka satsningarna på forskning och utveckling visat sig vara lyckade åtgärder. Också under kärvare perioder fanns det en allmän konsensus om att en i ekonomiskt hänseende hållbar utveckling förutsätter en i ekologiskt och socialt hänseende hållbar utveckling samt åtgärder som tryggar arbetstagarnas rättigheter.

I dag placerar sig Finland gång på gång enligt många ansedda internationella bedömningar bland de allra främsta när man mäter vår konkurrenskraft, den offentliga ekonomins kvalitet, miljöns tillstånd, skolsystemet, jämställdheten, åtgärderna för fattigdomsreducering eller graden av korruption i samhället. Den nordiska välfärdssamhällsmodellen är rättvis med tanke på individen men tycks dessutom göra hela samhället konkurrenskraftigt också i en globaliserad värld.

* * *

Finland har själv gjort sitt bästa, men vi inbillar oss inte att vi kan klara oss ensamma i globaliseringens tid. Det är nu mer än tio år sedan Finland blev medlem i Europeiska unionen. Eftersom vi är ett litet nordiskt land har vi alltid insett vikten av den internationella handeln och av internationellt samarbete. Vi var med i EMU från första början och vi tillämpar reglerna strikt. Europeiska unionen är vår nya hemmamarknad.

För fem år sedan utarbetades i Lissabon ambitiösa mål och planer för att göra EU till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.” Det praktiska genomförandet av Lissabonbesluten har emellertid inte motsvarat förväntningarna. Vi EU-länder ligger ordentligt efter i fråga om vårt mål. Det ankommer i första hand på medlemsländerna att verkställa beslut som främjar tillväxt och sysselsättning och som stöder den sociala dimensionen och hållbar utveckling, men också Europeiska kommissionen bör för sin del arbeta för ett effektivt genomförande av Lissabonstrategin. Det är min fasta övertygelse att Lissabonstrategin är den bästa modellen för ett sådant regionalt samarbete som kan främja en rättvis globalisering. Det vore i vårt eget intresse att genomföra den. Den kunde dessutom tjäna som god modell också för andra.

Trots de svårigheter unionen just nu kämpar med finns det ingen orsak att tvivla på projektet för ett gemensamt Europa. Vi måste bara komma ihåg allt det som EU har gett de stater och människor som förenas av unionen. Unionen kan vara vårt skydd i globaliseringen, och EU kan också bidra till att skapa en rättvisare globalisering. De resultat som uppnåtts hittills får alltså inte kastas bort, utan vi måste tvärtom stadigt hålla fast vid de gemensamma möjligheter som finns i framtiden.

Europeiska unionen är redan nu mycket mera än enbart ett frihandelsområde, och dess verksamhet når utöver den ekonomiska sfären. Redan från början har det varit tänkt att EU skall vara ett politiskt projekt. EU är en gemenskap med ett gemensamt mål och gemensamma värden och grundtankar. För att förtroendet för EU skall öka måste unionen vara mera demokratisk, öppen och effektiv än den är i dag. Det ligger i vårt eget intresse och är viktigt när vi arbetar för att skapa en bättre värld. Vi behöver större kompromissvilja och mera solidaritet.

Det finns ett stort antal frågor där vi tillsammans uppnår bättre resultat än om varje medlemsland agerar för sig. Just härigenom skapas unionens mervärde, och detta mervärde måste vara reellt. Men när frågor avgörs på EU-nivå måste man också kunna ta ansvar för dem och inte säga att det är ”Bryssel” som fattat beslutet. Jag hoppas att denna attityd skall diskuteras vid stats- och regeringschefernas inofficiella sammanträde om några veckor.

* * *

Europeiska unionens internationella roll har stärkts avsevärt under de senaste åren. EU är en synlig och ansedd aktör när det gäller allt från utvecklingsfrågor till krishantering. Medborgarna i EU-länderna väntar sig initiativförmåga av unionen när det gäller lösningen av såväl världsomspännande problem som problem på nära håll. Många hot är gemensamma för medlemsstaterna. De internationella hoten mot säkerheten utgörs i allt större utsträckning av andra än militära hot. Klimatförändringar, föroreningar, naturkatastrofer, smittsamma sjukdomar och ekonomisk osäkerhet är sådana hot som man bäst värjer sig mot genom samarbete.

En stark union kan svara på utmaningarna i en föränderlig omvärld. Ju bättre unionen kan föra en gemensam talan, desto mer inflytande och auktoritet har den. Miljöpolitiken är ett utmärkt exempel på detta, och särskilt engagemanget för genomförandet av Kyotokonventionen.

För att unionen skall vara handlingskraftig måste vi vara särskilt måna om att också den utvidgade unionen arbetar effektivt och följer enhetliga riktlinjer. Det mervärde som integrationen och utvidgningen tillför reflekteras ännu inte i EU:s internationella konkurrenskraft och politiska ställning. Ett viktigt mål på kort sikt är att stärka EU:s internationella roll. Här vore det grundläggande fördraget till stor hjälp, men mycket kan göras också med stöd av det gällande regelverket. Ett av tyngdpunktsområdena under Finlands ordförandeskap nästa år kommer att vara stärkandet av EU:s roll på det globala planet.

Under hela den tid Finland varit medlem i EU har man hos oss fört en livlig debatt om unionen. Förutom de som arbetar med EU-frågor deltar också arbetsmarknadsorganisationerna, medborgarorganisationerna och enskilda medborgare aktivt i denna diskussion. Också Europainformationen, som har kontor runtom i vårt land och som bl.a. via det täta biblioteksnätverket informerar om vad som är aktuellt inom EU och ordnar informationstillfällen på olika håll i Finland, har en viktig roll. Även om en del finländare förhåller sig negativa eller likgiltiga till unionen finns det ingen skarp tudelning av befolkningen i anhängare och motståndare till EU-medlemskapet. Vårt medlemskap har hittills inte bjudit på någon större dramatik. Unionen kan inte stärkas och i synnerhet inte vidareutvecklas utan medborgarnas stöd och medverkan. Detta stöd är nödvändigt i alla medlemsländer.

Europeiska unionen innebär inte bara samarbete mellan Bryssel och medlemsstaterna. Också samarbetet medlemsstaterna emellan har ökat, såväl i norr som i söder. De bilaterala relationerna har fått en allt större betydelse. Det är viktigt att man känner sina samarbetspartners väl och att samarbetet är intensivt. Det gläder mig att se att de samhälleliga, sociala och ekonomiska strukturerna och värdena är väldigt lika i Finland och Slovenien. I vartdera landet finns dessutom ett aktivt och opinionsbildande medborgarsamhälle, som deltar i samhällsdebatten och ger sitt bidrag till landets ställningstaganden i EU-frågor.

Jag är både glad och stolt över att i dag få delta i denna medborgardebatt vid ert universitets juridiska fakultet.

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 17.11.2005

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi