Helvi Sipilä -föreläsning i Helsingfors universitets solennitetssal med anledning av festligheter på Internationella kvinnodagen 8.3.2004

År 1975, som var Förenta nationernas kvinnoår, proklamerade FN:s generalförsamling 8 mars till internationell kvinnodag.

Tanken på att fira internationella kvinnodagen föddes ursprungligen redan i början av 1900-talet bland arbetarkvinnor i Nordamerika och Europa. Den socialistiska internationalen som sammanträdde i Köpenhamn 1910 beslutade om firandet av internationella kvinnodagen och dagen firades första gången redan följande år. Syftet med dagen var att hedra kvinnorörelsen och att främja kvinnors rösträtt överallt i världen.

De ändringar som skett i de samhälleliga förhållandena har också inverkat på firandet av kvinnodagen. Diskussionerna och kampanjerna har inriktat sig på kvinnors olika och sinsemellan t.o.m. kontroversiella skyldigheter och rättigheter. Med åren har kvinnodagen utvecklats till en gemensam festdag för alla kvinnor. Fredstanken och kravet på jämställdhet har kvarstått som dagsaktuella teman genom tiderna. Men vilken är situationen i dag?

Våldet mot kvinnor är fortfarande ett globalt problem. För mången har det kommit som en överraskning att våldet är verklighet även för tiotusentals kvinnor i Finland. Våld kan ta sig uttryck i psykiskt eller fysiskt våld. Våld är ingen privatsak – inte ens familjevåldet. Vi måste våga se våldet i vår omgivning och motarbeta det med alla till buds stående medel. Vi måste stödja offren i deras strävan efter rättvisa. De skyldiga måste ställas till svars för sina gärningar. Analys av orsakerna till våld och åstadkommande av nya beteendemönster kan också vara till nytta när det gäller att förebygga våld på ett mer effektivt sätt än hittills. Attityderna har börjat förändras, nu måste vi ha krafter att fortsätta och att stödja varandra – de kvinnor och män, som arbetar inom detta svåra fält. Rättsodontolog Helena Ranta behandlar denna viktiga fråga mer ingående i sitt anförande.

Under det föregående decenniet antog prostitutionen nya former i Finland. Numera är den nästan helt och hållet organiserad brottslig verksamhet även hos oss.

Prostitution är dels ett samhälleligt problem, dels nästan alltid ett problem också på det individuella planet. Det är viktigt att effektiva åtgärder vidtas för att bekämpa prostitution och människohandel både i vårt eget land och genom internationellt samarbete. Straffrättsliga medel är viktiga, men inte de enda, och inte heller tillräckliga medel när det gäller att bekämpa dessa problem. Orsakerna som leder till prostitution måste ses i ett vidare perspektiv för att vi skall kunna hjälpa kvinnor att frigöra sig från prostitution eller att hindra dem från att prostituera sig.

Inom prostitutionen spelar även efterfrågan en viktig roll. Jag vill på internationella kvinnodagen tacka även de moderna män som – liksom nu senast justitieminister Koskinen – tagit upp kundens roll och ansvar till diskussion.

FN:s kommission för kvinnors ställning sammanträder som bäst i New York. Kommissionen dryftar kvinnornas ställning i väpnade konflikter samt mäns och pojkars roll när det gäller att uppnå jämställdhet mellan könen. Inom den nuvarande krigföringen är 90 procent av offren civiloffer, av dem merparten kvinnor och barn. Även kvinnohandel och sexslaveri hänger beklagligt ofta ihop med väpnade konflikter.

Krigets dystra skuggor återspeglar sig även på fredstiden. Att rättssystemet inte fungerar som det skall samt misstron mot ordningsmakten försvagar kvinnornas ställning i länder som återhämtar sig från krig. För att uppnå bestående säkerhet och fred krävs att parterna högaktar och accepterar varandra. Detta kan inte grunda sig på att vissa tvingas underkuva sig eller bli förödmjukade.

FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2000 enhälligt resolution 1325, enligt vilken kvinnor i syfte att främja den internationella freden och säkerheten skall få delta i beslutsfattande som gäller fred samt i fredsbyggande. Enligt UNIFEM:s rekommendationer skall internationella organisationer vidta åtgärder som innebär positiv särbehandling för att prioritera lokala kvinnor när det gäller att utse personal för att ge nödhjälp och för återuppbyggnadsarbete. Kvinnor skall även framöver garanteras socioekonomiska rättigheter, dvs. rätt till arbete, egendom och arv.


Enligt FN:s flyktingorganisation finns det uppskattningsvis 21 miljoner flyktingar i världen. Av dem är största delen kvinnor och barn. Endast en liten del av flyktingarna kommer till Europa och endast en bråkdel av dessa har anlänt till Finland. Vårt land har förbundit sig att fullständigt och på ett heltäckande sätt iaktta Genève-konventionen om flyktingar. I definierandet av förföljelse enligt konventionen har man redan gått in för en vedertagen användning av internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna som måttstock, liksom även konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Den praktiska tillämpningen av konventionen aktualiserar likväl många frågor.

I FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna nämns bl.a. rätten till liv, frihet, personlig säkerhet och rätten att själv välja make eller maka samt förbud mot tortyr och olagligt frihetsberövande. Systematiska våldtäkter på kvinnor och flickor är mycket vanliga i krig och väpnade konflikter. Detta är ingen naturlag, inte heller sker detta i misstag. Genom systematiska våldtäkter, våldtäktsläger och massvåldtäkter terroriseras civilpersoner och eftersträvas etnisk rensning.

Även under fredliga förhållanden inbegriper sederna och kulturen i många länder tvångsäktenskap, hedersmord och stenande. Dessa är kränkningar av mänskliga rättigheter och de riktar sig enbart eller huvudsakligen mot flickor och kvinnor. Kvinnor bör ha rätt till flyktingstatus överallt i världen då dylika faktorer utgör ett hot mot deras hälsa eller liv.

Jordklotet har krympt till följd av globaliseringen. Varor och kapital rör sig snabbt från ett land till ett annat. Även människors flyttning över gränserna har ökat. Trots detta finns det inga multilaterala globala avtal om migration. Detta bör kunna åtgärdas, t.ex. enligt det förslag som framlagts av ILO:s världskommission för globaliseringens sociala dimension.

Flyttning från ett land till ett annat är alltid en utmaning. Enligt utredningar är det svårare för invandrarkvinnor att integreras i samhället än för män. Situationen är densamma hos oss. Invandrarkvinnor som redan flera år varit bosatta i Finland kan ha mycket svaga kunskaper om det finska samhället. Beaktandet av de specialbehov kvinnor med invandrarbakgrund har samt utvecklandet av stödåtgärder och tjänster för kvinnorna skulle hjälpa dem att delta i verksamheten i sitt nya hemland. Till exempel språkundervisning har i regel riktats enbart till skolelever och personer som arbetar. Eftersom det bland invandrarna är vanligare att kvinnorna är arbetslösa eller stannar hemma med barnen, blir kvinnorna också utan dessa stödtjänster. Det faktum att medborgarorganisationerna och kommunerna tillsammans har antagit utmaningen att ordna dessa tjänster är värt ett tack.

Ett mångkulturellt samhälle är i många hänseenden en stor rikedom för oss alla. Unga och i synnerhet unga kvinnor som hör till minoriteter kan ofta finna det mycket svårt att samordna två eller flera kulturer. Föräldrarnas, släktingarnas eller den egna gemenskapens uppfattning om och erfarenheter av t.ex. religion, äktenskap, sexualitet, utbildning eller frihet kan i hög grad avvika från uppfattningen hos majoriteten av finländarna. Kampen mellan olika förebilder och de egna åsikterna kan leda till förnekande av antingen de egna rötterna eller det omgivande samhället. I syfte att undvika sådana situationer är det viktigt att hela familjen får hjälp och att samtliga familjemedlemmar beaktas.

Vi finländska kvinnor har uppnått mycket. Vi har varit först i mångt och mycket och genom vårt exempel sporrat andra. Faktisk jämställdhet är även hos oss än så länge ett mål – likväl har vi närmat oss målet. Trots all utbildning och uppmuntran är arbetslivet hårt när det gäller jämställdheten. Kvinnors löner släpar efter männens löner. En euro för mannen motsvaras fortfarande av 80 cent för kvinnan. Det finns fortfarande osynliga tak som hindrar kvinnor att avancera inom arbetslivet. Det är på många sätt svårt att samordna arbete och familj. De kostnader som åsamkas arbetsgivarna på grund av föräldraskap fördelar sig ojämnt mellan kvinno- och mansdominerade branscher. Kvinnorna behöver ordinarie anställningsförhållanden och männen uppmuntran i sitt faderskap, t.ex. när det gäller föräldraledighet. Låt oss tillsammans sporra banbrytarna!

Mycket återstår att göra för att världen skall bli en bättre plats att leva i. Tack för kamratskapet. Glad internationell kvinnodag!