Republikens president Tarja Halonens anförande vid öppnandet av den 57:e insamlingen Gemensamt Ansvar 5.2.2006

Människans liv är en helhet som omfattar såväl barndom som ålderdom. Vi är individer i alla livets skeden, men vi är också varandras följeslagare – och medmänniskor.

Temat för den Gemensamt ansvar-insamling som öppnas i dag är ”En människovärdig ålderdom”. Med de insamlade medlen hjälper man ensamma och otrygga äldre människor.

Vi skall vara tacksamma för att människor lever längre. Det är ett tecken på utvecklingen i vårt samhälle. Eftersom de yngre generationerna är mindre än tidigare, innebär befolkningens stigande medelålder en utmaning för samhället. Då vi dessutom omges av en hängiven beundran av fenomenet ungdom och en överbetoning av de ekonomiska värdena, sätts även den etiska värdegrunden i vårt samhälle på prov.

Åldrandet i sig skall likväl inte ses som ett problem. Var och en av oss åldras och behöver så småningom hjälp av andra. Producerandet av högklassiga och heltäckande social- och hälsovårdstjänster även i framtiden är en stor gemensam utmaning för oss alla. Detta förutsätter att såväl den officiella som den inofficiella vården och omsorgen utvecklas och förstärks.

Vid sidan av de offentliga tjänsterna behövs även en anda av medmänsklighet och hjälpsamhet mellan grannar. Alltför många lever mot sin vilja ensamma även i ålderdomen. Speciellt utmanande är att återuppväcka den vardagliga gemenskapen och solidariteten i städer och på den glesbefolkade landsbygden. Genom ett projekt som genomförs med de insamlade medlen försöker man nu blåsa liv i denna gemenskap. Vid sidan av den officiella hjälpen engageras och utbildas frivilliga i alla åldrar. Yrkesfolk, anhöriga och frivilliga bildar tillsammans ett stödnätverk för de äldre. Kirkkopalvelut ry och församlingarna genomför ett projekt för att utveckla hembesöksverksamheten, med vilken man kan finna och hjälpa ensamma åldringar som blir utan omsorg och omtanke.

Som samhälle och samhällsmedlemmar har vi vuxit och förbundit oss till en värdegrund som förpliktar oss att ta hand om även de allra svagaste. Denna etiska värdegrund är en del av vårt centralaste andliga kapital. Uppfattningen om vad som är rätt och riktigt är varken bestående eller enhetlig globalt sett. Det har den inte varit ens här i Finland. För inte så länge sedan lämnades även här hos oss de äldre att klara sig på egen hand bäst de kunde. Deras lott var att leva på andras nåd. Vi måste hela tiden påminna oss om människans värde under alla omständigheter.

Internationellt sett skattar vi finländare mänsklighet högt, vilket till exempel tagit sig uttryck i utvecklingen av tjänsterna för de äldre i vårt välfärdssamhälle. Man försöker främja en motsvarande etisk och samhällelig förändring även inom utvecklingssamarbetet genom globala inlägg, beslut och utfästelser. Många utvecklingssamarbetsprojekt är redan i sig en viktig signal och en uppmaning att ta hand om dem som har det allra svårast. De vittnar om omtanke och ger ytterligare inspiration.

I år vill insamlingen Gemensamt ansvar främja en människovärdig ålderdom speciellt i Angola. Landet håller på att återhämta sig efter ett nästan trettio år långt inbördeskrig, som så gott som utplånade landets skolor, hälso- och sjukvård, landsvägar och järnvägsnät. Minröjningen kommer att pågå i många år. I kriget förintades även familjer och släkter som hade utgjort grunden för de äldres välmåga, särskilt i byagemenskaperna. Då dessa nätverk nu är borta, är många åldringar ensamma utan tryggheten från gemenskapen. Med de insamlade medlen kommer de äldre få materiellt stöd via Kyrkans Utlandshjälp. Hälsostationer och brunnar skall byggas i byarna. Samtidigt uppmanas byagemenskaperna att gemensamt bära ansvar för särskilt de åldringar som saknar anhöriga.

Ömsesidigt förtroende och omsorg varken uppstår eller består av sig själva. När byagemenskapen lär sig att ta ansvar för sina äldre uppkommer positiva följdverkningar. Människan utvecklas och lägger märke även till andra utsatta, såsom handikappade och sjuka. Det är viktigt att samfunden och samhället blir påminda om dessa grundvärden och kan förnya sig.

Folk lär sig även av varandra. Den finländska solidariteten och det finländska välfärdssamhället väcker internationellt intresse. Vi kan vara stolta över vad vi har åstadkommit, men vi måste minnas att även vårt eget samhälle ständigt kan förbättras och förnyas. Budskapet om vårt gemensamma ansvar måste överföras från generation till generation.

Det är viktigt att även kommande generationer lär sig respektera ålderdom och äldre människor. Många unga deltar såväl i insamlingen Gemensamt ansvar som i det frivilligarbete som utförs särskilt för de äldre. Det anser jag vara berömvärt.

I egenskap av beskyddare för insamlingen Gemensamt ansvar vill jag tacka er alla som bär ansvar för insamlingen för den betydelsefulla arbetsinsats ni gör för de äldre.

Låt oss tillsammans verka för ett människovärdigt liv för våra äldre, både i vår närhet och långt borta. Härmed förklarar jag den 57:e insamlingen Gemensamt ansvar öppnad.