Tal av republikens president Tarja Halonen i riksdagen vid öppnandet av riksmötet 3.2.2006

(med reservation för ändringar)

Ärade Herr talman
Bästa representanter för Finlands folk

Vår nya grundlag har nu varit i kraft i sex år. Enligt min mening har den fungerat mycket bra. Ett viktigt mål i grundlagsreformen var att stärka de grundläggande fri- och rättigheterna. Genom att också ta de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i sin helhet direkt in i lagen ville man betona myndigheternas plikt att i sin dagliga verksamhet beakta de grundläggande rättigheterna.

Människorna är också mycket medvetna om sina rättigheter, men anser inte att de alltid i praktiken förverkligas. Missnöjet gäller både jämlikheten mellan olika befolkningsgrupper och den regionala jämlikheten. Den ekonomiska utvecklingen varierar mellan olika delar av landet. Kommunerna, som ansvarar för och också till största delen producerar basservicen, känner trots systemet med statsandelar i hög grad av effekterna av detta. Den kommun- och servicestrukturreform som nu pågår är alltså synnerligen viktig. Vi måste se till att den regionala utvecklingen är rättvis och garantera människorna grundläggande fri- och rättigheter på lika grund oavsett boningsort. Jag hoppas att också skillnaderna i välståndet mellan olika socialgrupper kommer att få lika stor uppmärksamhet.

I fråga om de högsta statsorganen - riksdagen, republikens president och statsrådet - är samarbete ett bärande tema i grundlagen. I egenskap av folkrepresentation och lagstiftningsorgan har riksdagen en alldeles särskild ställning i detta samarbete. Republikens president får också sitt bemyndigande direkt av folket. Dessa två institutioner som båda väljs genom direkta folkval har också sin egen inbördes relation, även om den till karaktären avviker från det direkta beroendeförhållande som råder mellan riksdagen och statsrådet, d.v.s. parlamentarismen.

Riksdagen och presidenten sammanträffar mycket sällan officiellt, men de facto händer det titt som tätt att de har en påverkande roll i samma frågor. Det moderna demokratiska systemet omfattar ett ännu vidare nätverk av samhälleliga opinionsbildare. De riksdagsgrupper, utskott och mindre formellt sammansatta grupper som avlagt besök hos mig har gett mig utmärkta tillfällen till diskussioner med riksdagsledamöterna. De har varit angenäma och emotsedda sammanträffanden som skett öppet och på ett sätt som respekterat parlamentarismens spelregler.

Den förpliktelse till ömsesidig samverkan och till samarbete i fråga om ledningen av utrikespolitiken som grundlagen ålägger republikens president och statsrådet har fungerat bra. Genom den har betydelsen av en långsiktig utrikespolitik som bygger på ett brett samförstånd framhävts. Internationaliseringen har ökat på alla områden i vårt samhälle, men Finland måste ha en tydlig utrikespolitisk linje. Eftersom den skapats genom samförstånd mellan republikens president och statsrådet och med riksdagens stöd är det också skäl att hålla fast vid den.

Med öppnandet av detta riksmöte inleds den allmänna och lika rösträttens - och alltså också riksdagens - jubileumsår. Den 1 juni har hundra år förflutit sedan ständerna antog den nya riksdagsordningen och vallagen. Under ståndslantdagens tid var rösträtten ett privilegium som bara var förunnat en liten del av befolkningen, huvudsakligen ett fåtal män. I och med reformen växte antalet röstberättigade till det tiodubbla. Finska kvinnor var de första i Europa och bland de första i hela världen som fick rösträtt och blev valbara i statliga val. När ståndsrepresentationen med fyra kamrar ersattes med en enkammarlantdag innebar detta att man tog steget från oligarki direkt till Europas mesta demokrati.

Under detta märkesår kanske man också vågar sig på att reflektera över om vårt politiska system borde förnyas. Medborgarnas valdeltagande har uppvisat en något sjunkande tendens och är lägre än i de nordiska länderna överlag. Mest uppseendeväckande är det låga valdeltagandet bland unga och mindre bemedlade medborgare.

Vi måste försöka öka människornas intresse för samhälleliga frågor och frågor som berör oss alla. För att vi skall ha en representativ demokrati på såväl europeisk, riksomfattande som kommunal nivå krävs både aktiva röstare och människor som är villiga att dela med sig av sin tid och sitt kunnande för att sköta våra gemensamma angelägenheter.

Såväl vår utrikespolitik som vår internationella verksamhet har varit konsekvent. Om detta vittnar utmärkta relationer till våra grannländer, och också längre bort till länderna i Östersjöområdet. Finland uppfattas av länder både nära och fjärran som en god och pålitlig partner. Eftersom vi är ett litet land är denna stabilitet synnerligen viktig med tanke på vår välfärd och vår säkerhet.

Redogörelseförfarandet har under de senaste tio åren utgjort grunden för vår säkerhetspolitik. Syftet med detta förfarande har varit att skapa större öppenhet i debatten och långsiktighet i fråga om beslutsfattandet. Redogörelserna har utarbetats som ett samarbete mellan republikens president och statsrådet. Vid beredningen av 2004 års redogörelse gjorde också riksdagen en betydande insats. Riksdagens svar till statsrådet utgör ett parlamentariskt stöd och rättesnöre för ledningen av utrikespolitiken. Riksdagen har själv föreslagit att följande redogörelse skall överlämnas år 2008.

Världen förändras naturligtvis ständigt, men vår internationella trovärdighet stärks av att vi planerar utifrån ett långsiktigt perspektiv och på en relativt bred bas. Dessutom är det bra att komma ihåg att det särskilt i fråga om utvecklandet av försvarsmakten både i utbildningshänseende och med tanke på materielupphandlingen i alla händelser rör sig om ett mycket långsiktigt arbete. Reaktionen på en krissituation kan kräva mycket snabbt handlande och utifrån detta kan vi bli tvungna att också tänka på strukturella frågor.

Under det riksmöte som nu inleds kommer riksdagen att behandla statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag. Statsrådet informerade mig på förhand om innehållet i redogörelsen, och jag har för min del givit de framlagda riktlinjerna mitt stöd.

Det konstitutionella fördraget innebär en klar förbättring jämfört med unionens nuvarande grundfördrag. Det är förenligt med både unionens och Finlands intressen att fördraget träder i kraft. Behandlingen av det konstitutionella fördraget kommer att ha en framträdande roll under vårt eget ordförandeskap. Såsom statsminister Vanhanen tidigare konstaterat kommer Finland att göra sitt bästa för att utverka ett samförstånd om fördraget inom EU, och vi har redan nu ett nära samarbete med det nuvarande ordförandelandet Österrike.

Ärade Herr talman
Bästa riksdagsledamöter,

Vi har nu samlats för att öppna den pågående valperiodens sista riksmöte. Valet i nästa år kommer säkert att påverka det arbete som nu inleds i riksdagen. Majoriteten av riksdagsledamöterna torde sträva efter att förnya sitt mandat och många nya kandidater kommer att konkurrera om platserna. Under det riksmöte som nu inleds kommer riksdagens och riksdagsledamöternas arbete att tilldra sig större uppmärksamhet än normalt. Jag hoppas att detta sporrar er i ert arbete för nationens väl.

Jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats och tackar er alla för ett gott samarbete och önskar er framgång och visdom i ert krävande arbete.

Härmed förklarar jag 2006 års riksmöte öppnat.