Republikens president Tarja Halonens tal vid Våldtäktskriscentralen Tukinainens 10-årsfest den 2 oktober 2003

Våldet mot kvinnor, som också omfattar sexualbrott, blev under 1990-talet ett allmänt samtalsämne i Finland. I och med den offentliga debatten och resultaten av olika undersökningar har man blivit medveten om hur allvarligt det sexualiserade våldet är. Myndigheterna tycks fortfarande ha svårt att känna igen sexualiserat våld när det förekommer i en nära relation. Att myndigheterna, särskilt genom straffrättssystemet, ingriper i fall av sexuellt våld är viktigt för jämställdheten och för att vi skall kunna åstadkomma ett öppet och tryggt samhälle. Våldet mot kvinnor och barn, både det som förekommer inom familjen och utanför den måste uppmärksammas mer än tidigare.

Den offentliga debatten om sexualbrott har bland annat gällt förebyggande av våldtäkter och straffrättssystemets behandling offren. I det här sammanhanget vill jag fästa särskild uppmärksamhet vid attityden till offren.

Att samma beteenderegler gäller för män och kvinnor och att individens självbestämmanderätt eller frihet inte begränsas på grund av kön måste vara en utgångspunkt i vårt rättvisa och jämställda samhälle. Vårt mål måste vara ett öppet och tryggt samhälle, där vi kan lita på varandra och på att vår fysiska integritet och sexuella självbestämmanderätt respekteras.

Sexualbrott är en mycket allvarlig kränkning av den personliga integriteten och sexuella självbestämmanderätten. Därför behöver brottsoffren i synnerhet psykiskt stöd men också ekonomiskt och juridiskt stöd. När man diskuterar förebyggande av sexuellt våld är alla råd som baserar sig på sunt förnuft bra, men det är viktigt att man inte ensidigt betonar offrets skyldigheter; följden kan bli en orättvis och stigmatiserande skuldbeläggning av offret.

En debatt som skuldbelägger offret för en våldtäkt kan leda till att brottsoffren tvekar att anmäla brott till myndigheterna och gör det svårare att få förövarna ställda till svars. Den dolda brottsligheten är ett verkligt problem när det gäller sexualbrott. Därför måste vi förbättra offrens möjligheter att söka och få hjälp. Av många olika skäl kan det vara svårt för sexualbrottsoffer att få hjälp. En våldtäkt leder ofta till många olika slag av rädsla och andra psykiska följder som kan minska offrets vilja att vända sig till myndigheterna. Den attityd som de rättsvårdande myndigheterna intar till offret kan också vara av central betydelse för tillfrisknandet.

I sådana svåra situationer är Våldtäktskriscentralen Tukinainens terapeutiska och juridiska tjänster synnerligen viktiga för många offer och deras anhöriga. Jag anser att Tukinainen gör ett mycket värdefullt arbete för att påverka yrkes- och myndighetspraxis och för att göra offrets röst hörd i debatten.

I debatten om förebyggande av sexualbrott måste tyngdpunkten ligga i attitydfostran. En fråga är på vilket sätt vi kan påverka barns och ungas uppfattning om sexualitet, sexuellt våld och respekten för andra. Föräldrar och alla som arbetar med barn och unga är i en nyckelställning när det gäller denna attitydfostran.

Sexualbrotten kan också ses i ett vidare perspektiv. De förekommer också i samband med kvinnohandel, sexturism, krig och internationella konflikter. Sexuell exploatering och förtryck av kvinnor och barn förekommer i samband med dem alla. Handelnmed kvinnor, och prostitution är åtminstone delvis en form av kvinnohandel, är ett globalt fenomen.

Prostitution är inte en lösning på problemet sexuellt våld, utan något som bara leder till ytterligare problem. När det gäller kvinnohandel är de nordiska länderna mottagarländer och kvinnorna kommer huvudsakligen från Östeuropa, Balkan och Asien. Kvinnohandel bedrivs i stor skala och är en form av gränsöverskridande organiserad brottslighet som exploaterar och förtrycker hundratusentals kvinnor och barn årligen. Handeln med kvinnor omsätter närmare tvåhundra miljoner euro per år endast i Europa. Dessutom förekommer sexturism från Finland till närområdena, och sexturismen omfattar också sexuell exploatering och utnyttjande av barn och unga.

Den ökade handeln med kvinnor och sexturismen är en följd av att gränsen mot öst öppnades, av den stora skillnaden i levnadsstandard, kvinnornas svaga ställning och fattigdomen. Om livsvillkoren är dåliga i hemlandet är det förståeligt att det är lättare att locka in kvinnor i prostitution. Kvinnor lockas till sexarbete under falska förespeglingar om ett bättre liv. När de senare vill komma loss från prostitutionen upptäcker de att de kriminella organisationerna bestraffar motsträviga kvinnor och deras anhöriga hårt. Att hänvisa till rätten att själv bestämma över sin sexualitet och rätten att fritt välja ett yrke som sexarbetare i samband med denna form av modern slavhandel är tomt prat.

På internationell nivå har man vidtagit olika åtgärder för att bekämpa handeln med kvinnor. Kvinnors och barns rättigheter tas upp i Förenta Nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet och ett tilläggsprotokoll om människohandel från 2000 samt i Internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner. De skyldigheter som finns inskrivna i dessa överenskommelser gäller också Finland. Också Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av människohandel förutsätter att medlemsstaterna förenhetligar sin lagstiftning. I Finland har vi också påbörjat arbetet med att komplettera strafflagen med bestämmelser om människohandel och grovt koppleri.

Att våldta kvinnor, barn och också män är en del av modern krigsföringstaktik och terror. Den humanitära rätten, som är en del av folkrätten, syftar till att skydda civilbefolkningen under krig. I det arbetet är särskilt skyddet av kvinnor och barn mot sexuellt och annat våld av central betydelse. Våldtäkt definierades första gången som ett brott mot mänskligheten redan 1945, men först på 1990-talet fälldes domar för våldtäkt i de tribunaler som inrättades efter kriget i Jugoslavien och folkmordet i Ruanda, för första gången i krigsförbrytelsedomstolarnas historia.

Den första permanenta internationella brottmålsdomstolen inledde sin verksamhet i Haag i juli 2002. Domstolens behörighet täcker bland annat brott mot mänskligheten, vilket omfattar även allvarliga former av sexuellt våld när de ingår i en omfattande och systematisk attack mot civilfolkningen. Jag är optimistisk och tror att inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen och domstolens verksamhet kommer att förbättra kvinnors och barns ställning i väpnade konflikter. Jag hoppas att det internationella samarbetet inom den humanitära rätten bättre än tidigare skall kunna hindra att kvinnor och barn utsätts för våldtäkter, tortyr och annan omänsklig behandling under krig.

Hos oss i Finland debatteras som bäst kriminaliseringen av sexköp. I Sverige kriminaliserades köp av sexuella tjänster 1999. I Finland är sexköp av minderåriga kriminaliserat. I ordningslagen som trädde i kraft den första oktober är det straffbart att köpa och erbjuda sexuella tjänster mot betalning på allmänna platser. För närvarande överväger man om det borde föreskrivas om detta i strafflagen.

I många debattinlägg betonas den inverkan kriminaliseringen av klienten har på människors attityder. I det sammanhanget borde uppmärksamhet fästas vid koppleri och prostitution som organiseras av kriminella organisationer. Kriminaliseringen av sexköp har att göra med vår uppfattning om människovärdig behandling och respekt samt om kvinnornas ställning i samhället. Internationella lagar och överenskommelser måste iakttas och Finlands lagstiftning måste hålla sig à jour med utvecklingen. Samhällets bas utgörs alltid av gemensamt överenskomna etiska koder om rätt och fel, gott och ont.

Bästa anställda vid Våldtäktskriscentralen Tukinainen. Det arbete som ni gör för att hjälpa våldtäktsoffer och offer för andra sexualbrott är mycket viktigt. I vårt samhälle som strävar till rättvisa och säkerhet är det av stor betydelse att offer för allvarliga brott och deras anhöriga har en möjlighet att få sakkunnig hjälp i nödens stund.

Jag vill framföra min varma hälsning till Våldtäktskriscentralen Tukinainen och tillönska er en god fortsättning på verksamheten som i dag firar 10-årsjubileum. De anställda vid Tukinainen tillönskar jag krafter också i framtiden i ert psykiskt krävande och tunga arbete.