Republikens president Tarja Halonens tal vid Women’s International Forum i New York 15.3.2011

Främjande av hållbar utveckling med hjälp av grön tillväxt på alla plan

Jag vill börja med att framföra mitt djupa deltagande och mina kondoleanser till Japans folk och regering, och särskilt till dem som har förlorat familj och vänner i de naturkatastrofer som inträffade förra veckan. Den pågående krisen är i allas våra tankar.

Det gläder mig mycket att ha blivit inbjuden till Women’s International Forum. Jag värdesätter det arbete som forumet utför för att främja ömsesidig enighet och respekt mellan diplomater och inom Förenta nationernas sekretariat och Förenta nationerna som helhet.

Förra veckan firade vi att det förflutit 100 år sedan internationella kvinnodagen instiftades. Kraften i kvinnors nätverkande är avgörande i dagens värld. Detta forum erbjuder också en möjlighet att diskutera stärkandet av kvinnors ställning i olika länder.

Jämställdhet gagnar hela samhället. Hälften av världens befolkning är kvinnor. Vi måste säkerställa att alla mänskliga resurser finns tillgängliga för utvecklandet av våra samhällen. Majoriteten av de fattigaste och sämst utbildade i världen är fortfarande kvinnor. De är mest sårbara när kriser inträffar. Jag betonar att kvinnor är en resurs som vi inte har utnyttjat till fullo.

* * *

I mitt tal i dag kommer jag att koncentrera mig på panelens verksamhet och framföra min syn på hållbar utveckling.

FN:s generalsekreterare utsåg förra augusti en panel för global hållbarhet och bad Sydafrikas president Jacob Zuma och mig att dela panelens ordförandeskap. Hälften av panelens medlemmar är kvinnor. Medlemmarna representerar olika länder och verksamhetsområden, och i panelen deltar nuvarande och före detta statschefer, ministrar och representanter för företagsvärlden och medborgarsamhället.

Panelens sammansättning är balanserad. Norr och söder är jämlikt företrädda. Jämställdheten mellan könen realiseras i panelens sammansättning. Både affärsvärlden och medborgarsamhället är representerade. Vi har såväl erfarenhet som nya visioner.

Det är även viktigt att panelen har ett gemensamt mål och en genuin vilja att arbeta tillsammans för att uppnå resultat. Efter två sammankomster är jag optimistisk i fråga om detta.

Panelen har till uppdrag att för invånarna på vår allt mer belastade planet utforma en ny modell för hållbar utveckling och kolsnål välfärd.

Panelens medlemmar är överens om att hållbar utveckling i sig inte behöver definieras på nytt. Begreppet hållbar utveckling gäller fortfarande i den form internationella samfundet formulerade det för ungefär tjugo år sedan. Nu behöver det förverkligas i praktiken. Vi fokuserar på hur global hållbarhet kan uppnås, dvs. vi efterstävar en hållbar planet som förmår tillgodose sina invånares behov.

Panelen sammanträder följande gång i maj i Helsingfors. Panelen fortsätter hålla kontakt med viktiga intressentgrupper och områden, och den tar löpande emot information, synpunkter och åsikter även från andra aktörer.

* * *

Världen behöver en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar syn på den globala utvecklingen. Mänsklighetens välbefinnande måste gå hand i hand med naturens välbefinnande.

Den ekonomiska tillväxten måste vara grön, rättvis och heltäckande. Den måste skapa arbetsplatser, erbjuda möjligheter till skäligt arbete och ett bättre liv för alla människor, både för denna generation och kommande generationer.

Vi behöver samarbete på lokal, nationell och global nivå. Jag har en känsla att vi även bör diskuterar om de internationella strukturerna behöver ändras på såväl globala som regionala och lokala nivåer. Nationalstaterna är dock även i fortsättningen de viktigaste aktörerna. Att frivilligorganisationer, privata företag samt grupper och individer deltar är också viktigt.

Förenta nationerna måste som den enda verkligt globala organisationen inta en ledande position i globala frågor.

Av de tre pelarna för hållbar utveckling har den sociala pelaren släpat efter de andra två. På senare tid har den sociala pelaren fått mera uppmärksamhet i den politiska debatten. Detta kom fram vid det världsekonomiska forumet WEF:s möte i slutet av januari. Att skapa skäliga arbetsplatser är avgörande för en ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling. Utan arbetsplatser kan det inte finnas någon heltäckande tillväxt. Till följd av de politiska upproren i Nordafrika börjar man bättre förstå detta.

Vi måste göra betydligt mer för att förhindra diskriminering och utslagning. De nordiska länderna placerar sig väldigt ofta i täten när länder rangordnas i fråga om utbildning, social trygghet, konkurrenskraft och hållbar utveckling. Vi har i internationell jämförelse förhållandevis höga skattesatser - det är sant. Det lönar sig dock att investera i människor och åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

Ur kvinnoperspektiv är Finland i många avseenden ett föregångsland. År 1906 var Finland det första landet i världen som gav kvinnorna fullständiga politiska rättigheter. Finländska kvinnor och män har från första början tillsammans byggt upp välfärdsstaten. Vår erfarenhet av detta är positiv.

Kvinnornas medverkan är eventuellt en av förklaringarna till att de nordiska länderna är samhällen som värnar om sina medborgare – välfärdssamhällen.

För att skapa en balanserad hållbar utveckling är det också oerhört viktigt att kvinnornas ställning stärks. Kvinnorna, som ofta ansvarar för de dagliga valen i hemmet, har en nyckelposition i utvecklingen av en grön ekonomi.

Fattigdomen har ofta en kvinnas ansikte. Kvinnor arbetar hårt världen över, men de är oftare än män sysselsatta inom inofficiella sektorer, dvs. de har inga arbetsavtal, betalar ingen skatt och har varken sjukförsäkring eller pensionsskydd. Dessutom arbetar de inom jordbruket vid sidan av sina män, utan egna inkomster eller egen mark.

Ekonomisk jämställdhet är långt ifrån verklighet. Trots att kvinnorna utför två tredjedelar av allt arbete i världen, förtjänar de endast en tiondel av inkomsterna. Kvinnorna äger endast en procent av all egendom i världen och under två procent av all mark.

Det har varit en stor glädje att konstatera att det finns en ökad medvetenhet om könsperspektiv i fredsbyggandet och krishanteringen. FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet” innebar ett viktigt steg framåt. Den internationella konferensen om kvinnligt ledarskap – som jag år 2009 hade äran att sammankalla tillsammans med Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf – sände en tydlig signal om hur viktigt det är att genomföra resolutionen i sin helhet.

Jämställdheten mellan könen är även en viktig dimension när det gäller att uppnå FN:s millenniemål. De flesta av dessa mål kommer, då de förverkligas, att förbättra särskilt kvinnornas och flickornas ställning. Det är ett allmänt accepterat faktum att kvinnorna är en resurs.

Utbildning är ett av de viktigaste syftena med FN:s millenniemål. Världsekonomiska forumet har identifierat utbildning för flickor som ett av de effektivaste sätten att förbättra ekonomin i utvecklingsländer. Utbildning är nyckeln till framgång.

Klimatförändringen och dess konsekvenser är dessutom till stor del en fråga som anknyter till jämställdheten mellan könen. Klimatförändringen har en särskilt stor inverkan på kvinnornas liv och uppehälle, men kvinnorna kan också vara starka aktörer i kampen mot den.

Kvinnoperspektivet måste tas i beaktande i alla frågor som gäller klimatförändringen.

Det är även viktigt att vi uppmuntrar kvinnorna att påverka den nya klimatförändringsstrategin och att var aktiva så att könsperspektivet identifieras och respekteras. Framgång kräver dock att både kvinnorna och männen är beredda att medverka och engagera sig.

Jag önskar er bästa möjliga framgång i ert viktiga arbete.