Tal av republikens president Tarja Halonen vid ett språkseminarium i Estlands Nationalbibliotek 9.9.2003

I och med globaliseringen har världsekonomin fått helt nya drag. Tack vare den nya teknologin rör sig produkter och kapital blixtsnabbt från ett land till ett annat. Nationalstaternas gränser blir lägre. Människan nöjer sig inte längre med att inneha rollen av enbart arbetare och konsument – hon söker sig själv. Människan existerar inte bara som individ, utan också via den gemenskap hon tillhör. Kulturen är en rikedom för både individen och gemenskapen.

Basen för nationalstaten fanns länge inom kulturen. Idag finns det inte många nationer som inrymmer bara ett språk och en kultur. Den kulturella mångfalden är ett snabbt expanderande fenomen. Detta förutsätter att flera variabler kan hanteras samtidigt. Den kulturella mångfalden är en rikedom, förutsatt att den bygger på demokrati och respekterande av de mänskliga rättigheterna.

Finskan och estniskan är små språk i europeiskt perspektiv. I och med den ökade internationalismen är företrädare för uttryckligen de små språken och kulturerna oroade för framtiden. Ändå är det så att vilket språk och vilken kultur som helst utvecklas just genom umgänget med andra.

Våra språk bär också idag med sig spår av vår historia och våra kulturella kontakter med andra folk. Både i finskan och estniskan förekommer många lånord från de europeiska språken. Detta är en levande påminnelse om att både Finland och Estland alltid har varit en del av Europa. Tidvis har växelverkan varit t.o.m. mycket intensiv. Men när vår världsdel har upplevt svåra tider, har också våra kontakter till Europa blivit lidande.

Den europeiska integrationen har sänkt skiljemurarna och intensifierat kontakterna. Resandet är betydligt lättare än det var förut. De nya medierna utmanar de gamla sätten att producera och konsumera kultur. Detta är till övervägande del positivt för den nationella kulturen.

När man i Finland år 1994 övervägde medlemskapet i Europeiska unionen fanns det många som kände osäkerhet och oro över att livskraften och den starka särprägeln i vårt kulturliv – element som vi varit stolta över – i och med medlemskapet i unionen skulle bli lidande eller utarmade. Detta budskap nådde också dem som förhandlade om vårt medlemskap. I motiveringen till Finlands anslutningsfördrag betonades att först ett medlemskap i Europeiska unionen skulle ge Finland full delaktighet i gemenskapens kulturprogram, vilket betraktades som ett viktigt mål.

Regeringen betonade att ett medlemskap skulle innebära att också landskapen kunde få stöd från EU:s strukturfonder för olika kulturprojekt.

Medlemskapet i Europeiska unionen innebar inte förpliktelser att omforma kulturpolitiken i Finland. Unionen försöker inte samordna kulturlagstiftningen i sina medlemsländer. Enligt det nuvarande EG-fördraget har unionen inte ens befogenhet till detta, och samma princip gäller i det utkast till ny grundlag för unionen som konventet nyligen har lagt fram. Kulturpolitiken, stipendierna, statsunderstöden och den övriga lagstiftningen inom kultursektorn kommer också i framtiden uttryckligen att omfattas av den nationella beslutanderätten, och således handhas av medlemsländerna själva. I det här avseendet är subsidiaritetsprincipen fortfarande en mycket viktig ledstjärna: besluten skall fattas på den nivå där de inverkar och där man har den bästa kännedomen om dem.

Unionen skall främja samarbetet mellan medlemsländerna och tillföra det europeiskt mervärde. I början av konventets utkast till ny grundlag för unionen betonas också att ”unionen skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald”. Denna glädjande målsättning är mer angelägen än någonsin i en union som omfattar 25 medlemsländer.

Ärade åhörare,

Den oro och skepsis som i fråga om kulturpolitiken gällde Finlands EU-medlemskap visade sig sålunda obefogade. Utvecklingen har gått i motsatt riktning. Kulturlivet i Finland är idag mångfasetterat, vitalt och mycket professionellt. De grundläggande drag som karaktäriserar vårt kulturliv – folklighet och demokratisk förankring – har bevarats. Basen för vårt kulturliv är, på samma sätt som i de andra nordiska länderna, de stora skarorna människor och organisationer som är anhängare och vänner av kultur och konst och som tillsammans skapar ett slags ”kulturens medborgarsamhälle”.

Detta värdefulla drag delar vi också med er ester. Bland annat den estniska körmusiktraditionen och de därmed förknippade sångfesterna är utomordentligt talande bevis för kulturens betydelse som tolk för nationens identitet och bärare av det gemensamma andliga arvet i svåra historiska skeden.

Den inre marknad som öppnas i och med EU-medlemskapet förbättrar möjligheterna för konstnärer och annat yrkesfolk inom den kulturella sektorn att utöva sin verksamhet över gränserna. På den inre marknaden har också ett litet lands konstnärer möjlighet att lättare nå en större publik och att ta sig ut på en större och mångsidigare arbetsmarknad. Hos oss förefaller här de unga konstnärerna att ha lyckats bäst, men så är också den internationella inriktningen en självklar och naturlig del av deras arbete och liv.

Den pågående utvidgningen av unionen ses i Finland som en mycket positiv sak också när det gäller kulturen. Vi anser att det kulturella samarbetet i Europeiska unionen kan bli allt mångsidigare och livligare i takt med utvidgningen. Europeiska unionens gränser tar ett långt steg närmare gränserna för Europas kultursfär i historiskt perspektiv. Vår världsdel kan igen – jag citerar den nuvarande påven Johannes Paulus – "andas med bägge sina lungor". Utvidgningen stärker också den europeiska kulturens ställning och slagkraft över hela världen, på global nivå.

Vi hoppas att kulturlivet i Finland inom ramen för den utvidgade unionen erbjuds allt fler möjligheter att samarbeta med länder och områden som står oss nära. Östersjöområdet kommer i praktiken att bli ett innanhav inom Europeiska unionen, dess nordiska Mare Nostrum.

Det gläder oss alldeles speciellt om utvidgningen innebär att unionen snart omfattar också Ungern och Estland, våra släktingar i språkligt avseende. Finland har starka traditioner med bägge länderna inom det samarbete som tangerar språk och kultur. Detta samarbete kan vi förhoppningsvis under de kommande åren tillsammans slå vakt om också inom ramen för unionen och med stöd av den. Detta är inte bara till nytta för oss själva, samarbetet är samtidigt ett värdefullt bidrag i främjandet av de europeiska språkens och kulturernas mångfald.