Republikens president Tarja Halonens tal vid ett lunchmöte i Australiens parlament i Canberra 14.2.2007

Det är en stor ära för mig att vara här i Australien och tala inför en så högt ansedd publik. Det har gått tjugotvå år sedan en finländsk president senast gjorde ett officiellt besök i Australien och höll ett tal här i representanthuset. Jag har blivit mycket varmt mottagen – och med detta avser jag inte enbart det att temperaturen i Finland var minus 20 grader när jag lämnade landet tillsammans med min make. Jag är rörd över den överväldigande australiska gästfriheten.

Våra länder ligger långt från varandra geografiskt, men vi delar samma värderingar. Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen ligger nära våra hjärtan. Det är intressant att två folk som bor i så olika klimatförhållanden ändå har så många likheter. Den jordnära attityden till livet, vilken är karakteristisk för australierna, är också typisk för finländarna.

Majoriteten av finländarna bor i städer, men en längtan till naturen är starkt närvarande i såväl folktraditionen som populärkulturen. Vi är vana vid att bo i ett glest befolkat land. Personliga egenskaper mäts ofta genom uttryck som anspelar på landsbygden. Man skall vara flitig, självförsörjande, pålitlig, handlingskraftig och hålla sig till det väsentliga. Jag tror att detta låter ganska bekant även här i Australien.

Relationerna mellan våra länder är utmärkta. Trots avståndet har vårt umgänge ökat och många delegationer har rest mellan våra länder. Den senaste höjdpunkten var utrikesminister Alexander Downers officiella besök i Finland i september i fjol, vilket sammanföll med ministermötet mellan EU och Australien som ordnas en gång i halvåret. Vi var mycket glada över att ha minister Downer som vår gäst.

En bidragande faktor till de goda förhållanden som råder mellan våra länder är även den finländska gemenskap på nästan 30 000 personer som finns i Australien. Denna siffra låter kanske ganska liten numerärt sett, men den finländska gemenskapens positiva inverkan på Australien är mycket större. Den första finländaren som steg i land på australisk mark var en medlem av kapten Cooks besättning vid namn Herman Spöring och året var 1770. Det förefaller som om största delen av de teckningar och vetenskapliga anteckningar som kapten Cook tog med sig hem var gjorda av Spöring. Jag är glad över att man har hedrat Spörings arbete genom att uppkalla en av gatorna i Canberra efter honom.

Handeln mellan våra länder har ökat i jämn takt de senaste åren. Traditionellt har Finland exporterat mera till Australien än vad landet har importerat, men det verkar som om denna trend vände i fjol. Enligt vår statistik var värdet av den australiska exporten till Finland 40 procent högre än vår export till Australien under fjolårets tio första månader. Även om de slutliga handelssiffrorna ännu inte är tillgängliga, finns det skäl att anta att värdet av den totala handeln ökade med 10–15 procent i fjol. Våra finansministrar undertecknade i november i fjol ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst. Vi tror att detta avtal kommer att främja handeln och investeringarna mellan våra länder mera än tidigare.

I mitt följe under detta statsbesök ingår en grupp experter med spetskompetens inom innovationsområdet. Avsikten är att utbyta erfarenheter med dem som gör upp innovationsstrategier i Australien och att utveckla partnerskap. Vi finländare har en stark uppfattning om att vårt land hela tiden skall kunna förnya sig så att vi följer samma takt som den globala arbetsmarknaden. Vi ser fram emot ett fruktbart utbyte av tankar och erfarenheter. Om vi kan hitta metoder som kompletterar varandra för att klara av globaliseringen, kan vi finländare kanske möta globaliseringens framtida utmaningar med det australiska uttrycket: ”no worries, mate.”

* * *

När jag befinner mig här, långt från mitt eget land, är det ett lämpligt tillfälle att påminna om att hela mänskligheten delar samma värld. De nya globala säkerhetsproblemen hänger samman med klimatförändring, internationell terrorism, smittsamma sjukdomar, laglig och illegal invandring och extrem fattigdom. I synnerhet miljöfrågorna har oväntat snabbt blivit dagspolitiska frågor som tar sig uttryck i översvämningar, torka och energikriser.

Jag är väl medveten om att våra länder intog olika förhållningssätt till Kyotoprotokollet. Tiden rinner snabbt och avtalsperioden för Kyotoprotokollet håller på att löpa ut. Jag har anlänt till Australien med öppet sinne och är intresserad av att höra er syn på hur vi bäst kan möta vår gemensamma utmaning klimatförändringen.

Ingen stat kan ensam klara av dessa utmaningar. Dessa utmaningar och problem kräver ett multilateralt internationellt samarbete som kunde koordineras av Förenta nationerna med dess olika organisationer. Det börjar redan bli angeläget att stärka detta samarbete. Jag anser att våra länder har mycket att ge i detta sammanhang och vi borde intensifiera vårt gemensamma arbete.

Slutligen vill jag ännu tacka för denna möjlighet att besöka ert storslagna land. Tack för ert intresse.