Republikens president Tarja Halonens anförande vid Presidentforumet den 16 september 2008

Välkommen till det sjunde Presidentforumet, vars tema är kommunal service. På den senaste tiden har det i många inlägg lite sloganmässigt upprepats att ”välfärdssamhället inte får smulas sönder”. Rättvisa och gemensamt ansvar hör till finländarnas fasta värderingar. Det att Finland har social- och hälsovårdstjänster för hela befolkningen, avgiftsfri utbildning av hög kvalitet och ett omfattande utkomstskydd är ett resultat av flera generationers arbete. Sammanfattningsvis kan man säga att vår välfärdsmodell har bringat rättvisa. Den har minskat fattigdomen och jämnat ut inkomstskillnaderna, och den har främjat hälsa och annan välfärd. När den dessutom har bidragit till att stärka landets konkurrenskraft är det inget under att den grundläggande tanken bakom välfärdssamhället har allmänt understöd bland medborgarna. Jag tror inte heller att denna grundtanke kommer att vara föremål för diskussion vid det kommande kommunalvalet.

Utvecklingen under den senaste tiden ger dock anledning till oro. Vi har ekonomisk och social ojämlikhet, och det har uppstått sprickor i vår välfärd. Trots att nationalinkomsten har ökat har också inkomstskillnaderna börjat öka, vilket har skapat nyfattigdom i Finland. Vi får inte tillåta att sprickorna växer till stora klyftor. Exempelvis ensamförsörjare, familjer med många barn samt långtidsarbetslösa måste ses som särskilda utmaningar. Välfärdssamhället får inte monteras ned. Tvärtom måste vi göra det starkare.

När det gäller serviceproduktionen är det de offentliga aktörerna som bär det huvudsakliga ansvaret. Utbildning, hälsoskydd och social trygghet är grundläggande rättigheter som tryggas i grundlagen och annan lagstiftning. För att tillgodose dessa rättigheter krävs tjänster som kommunerna ska ansvara för. Riksdagens justitieombudsman Riitta-Leena Paunio har emellertid konstaterat att de som har rätt till dessa tjänster tidvis blir utan dem. Detta anser hon vara svårt att förstå i ett land som är stolt över sin legalitetstradition, för att inte tala om att situationen i sig är oacceptabel.

Välfärdssamhället skapas emellertid inte enbart genom insatser från myndigheterna. Det behövs också andra aktörer; enskilda individer och familjer, medborgarorganisationer och så kallade vårdföretag. Tillsammans bildar de välfärdssamhällets sociala nätverk. Jag hoppas att vi också i dag ska kunna diskutera den tredje sektorns roll i förhållande till den offentliga sektorn. Har rollen förändrats och på vilket sätt? Vilken anser ni vara den idealiska rollfördelningen i framtiden?

Den tredje sektorns roll som ett komplement till den offentliga servicen är viktig, men det är kommunerna och staten som bär huvudansvaret för organiseringen av tjänsterna. Medborgarnas uppfattning om att det lönar sig att fortsätta på denna väg, men med effektivare verksamhet, får kraftigt stöd av forskningen.

* * *

När målet är att i en globaliserad och föränderlig värld skapa välfärd av olika slag för medborgarna runtom i landet, och till skäliga kostnader, är det klart att vi står inför en rätt stor utmaning. I människornas egna berättelser finner man hela skalan från överdriven omsorg till fall där individer lämnats åt sitt eget öde. De kommunala beslutsfattarna svarar ofta på kravet på valfrihet för konsumenterna med överdimensionerad service, för att konsumenterna ska ha verkliga valmöjligheter - det är nämligen mycket svårt att på förhand exakt förutse människornas behov och vilka tjänster de vill ha. Viktiga frågor är bland annat produktiviteten inom tjänsterna och tjänsternas kvalitet samt med vilka styrnings- och servicestrukturer produktiviteten och kvaliteten kan garanteras.

Kommunernas ekonomiska realiteter, den förändrade befolkningsstrukturen och flyttningsrörelsen inom landet för med sig utmaningar som bl.a. kommun- och servicestrukturreformen försöker svara på. Förväntningarna på strukturprojektet är således höga. Minister Kiviniemi och verkställande direktören för Kommunförbundet Risto Parjanne kommer säkert att berätta närmare om projektet i sina inlägg.

Kan konkurrensutsättning öka produktiviteten inom den offentliga sektorn? Och hur är det med serviceproducenterna? Kan medborgarorganisationerna utöva påtryckning i frågor som gäller service samtidigt som de själva är serviceproducenter? Hurudan är en fungerande och effektiv konkurrensutsättning, och kan servicekuponger eventuellt vara till nytta i detta sammanhang?

Det talas mycket om servicekvalitet, förhoppningsvis också här i dag. I kommunerna har man fått kritik för exempelvis kvaliteten på tjänsterna för äldre personer eller skolmaten. I alla dessa fall handlar det om mer än enbart hur nöjda människorna är - vilket i och för sig också är viktigt. Skolmaten har exempelvis på ett betydande sätt bidragit till att finländska mammor och pappor kan ge sig iväg till arbetet relativt lugna till sinnes eftersom de vet att deras barn får ett ordentligt mål mat i skolan - något som fortfarande är sällsynt i Europa i dag.

Hur ska man förhålla sig till de frågor som är svårare att bedöma, där man först efter flera år kan avgöra om det beslut som fattades var rätt eller fel? Ett självklart kvalitetskriterium när det gäller tjänsterna för äldre personer bör vara att de säkerställer en människovärdig ålderdom. Och vilken roll spelar kulturen, sporten eller ungdomsarbetet för människornas och samhällets välfärd? Man kunde betrakta dem som lättviktare som kan lämnas utanför denna diskussion, men med tanke på de olika sociala gemenskaperna kan de ha en central och också förebyggande roll.

Var och en av oss använder i viss utsträckning offentlig service, ibland utan att märka det. Flera undersökningar visar att finländarna är villiga att rentav betala högre skatter om det garanterar nivån på offentlig service. Detta innebär ett stort socialt förtroende för gemensam service.

Kommuninvånarna är inte bara föremålet för utan också källan till servicediskussionen. Vi måste utgå från människornas behov och önskemål. Ett fungerande medborgarsamhälle förutsätter att människorna själva deltar och påverkar. Var och en kan delta som medmänniska och genom att vara aktiv i medborgarorganisationer, men också genom att påverka det samhälleliga beslutsfattandet. De kommande kommunalvalen är ett nyckelinstrument för samhällelig påverkan. Jag hoppas att vår diskussion här i dag ska väcka tankar och öppna nya perspektiv också inför valet.