Tal av republikens president Tarja Halonen vid Pellervodagens seminarium 5.4.2004

Den mer än hundra år gamla kooperationen eller andelsverksamheten i Finland är en betydande nationell resurs. Grundarna av Pellervo-sällskapet ville ge mindre bemedlade finländare möjlighet att hjälpa sig själva med egen krafter, men förenade.

Den kooperativa rörelsen har på ett djupgående sätt inverkat på samhällsutvecklingen i Finland. I detta sammanhang är det inte nödvändigt att inför en kunnig publik upprepa den finländska andelsverksamhetens alla prestationer, utan man kan konstatera att de är omfattande och betydelsefulla för utvecklingen i hela landet.

Andelslagens medlemsantal är i dag större än antalet invånare i Finland. Enligt min uppfattning betyder det att det alltjämt känns bekant och naturligt för oss att verka inom ramen för andelslag.

* * *

Verksamhet baserad på den kooperativa idén har möjligheter att klara sig på en öppnare marknad och i en skärpt konkurrens också i framtiden. Den kooperativa rörelsen har kunnat förnya sig och ena sina splittrade krafter, vilket fusionen mellan Helsingin Osuuskauppa (HOK) och Andelsaffären Elanto samt Kooperationens förhandlingsdelegation är exempel på.

Den kooperativa modellen har också lockat nya företagare. I Finland har från och med 1990-talet grundats inemot 2 500 kooperativa småföretag. Jag tror själv att den kooperativa modellen också i fortsättningen är fungerade, om människorna bara har tillräcklig kunskap om den och lagstiftningen hålls à jour. Andelslagen kan också vara länkar inom lokalt, nationellt och regionalt samarbete.

Kooperation bidrar även globalt till att främja gemensamma värderingar när det gäller social rättvisa. Kooperationens grundidé är internationell. Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) har formulerat omfattande samarbete som en princip för kooperation på 2000-talet: "Kooperativa organisationer tjänar sina medlemmar och samhället mest effektivt genom att aktivt samarbeta med andra kooperativa organisationer på lokal, nationell och internationell nivå".

I den kooperativa rörelse som är organiserad i Internationella Kooperativ Alliansen ingår inemot 800 miljoner människor. Enligt vissa uppskattningar är hälften av världens människor direkt eller indirekt beroende av kooperation när det gäller deras utkomst. Kooperationen har därmed en stor möjlighet att inverka på den ekonomiska utvecklingen. Den måste ständigt förnya sig för att klara sig i den internationella konkurrensen. Samtidigt måste vi komma ihåg och kunna bevara kooperationens mest centrala arv: Den finns till för människan såväl i Finland som utomlands.

Finland och den finländska kooperationen eller andelsverksamheten har länge varit med om att bygga en bättre gemensam värld. Vi har tillsammans varit med om att främja andelsverksamhet som utvecklingssamarbetsprojekt bland annat i Centralamerika och Afrika. Exempelvis i Nicaragua har vi utvecklat andelsverksamhet i projekt inom jordbruket och boskapsskötseln. Detta arbete behövs också i framtiden.

* * *

Globaliseringen har starkt delat åsikterna bland världens människor. Världshandelsorganisationen (WTO), Världsbanken och Internationella valutafonden, som betraktats som arkitekter till globaliseringen i dess nuvarande form, har utsatts för stark kritik från utvecklingsländerna och medborgarsamhället. Diskussionen, som snarare var en dispyt än en dialog, ledde inte någon vart.

För att främja en verklig dialog och förändring inbjöd Internationella arbetsorganisationen ILO företrädare för mycket olika grupper att bilda en självständig kommission med uppgift att behandla globaliseringens sociala dimension – frågan om hur globaliseringen inverkar på vanliga människors liv. Efter två års intensivt arbete kunde Tanzanias president Benjamin Mkapa och jag tillsammans som ordförande presentera kommissionens enhälliga rapport.

Enligt kommissionen är orättvisan i globaliseringen i dess nuvarande form inte moraliskt godtagbar eller politiskt hållbar. Nyttan av globaliseringen går alltför många förbi. För att globaliseringen skall vara hållbar bör den svara på människornas behov, dvs. främja sysselsättningen, tillväxten och utvecklingen och minska fattigdomen och arbetslösheten.

För att den nuvarande situationen skall kunna ändras behövs samordnade åtgärder, allt från åtgärder inom lokalförvaltningen till förändringar i världens ekonomiska system. Nationalstaten spelar fortfarande den mest centrala rollen vid styrningen av globaliseringen och vid inverkan på den. Nationalstaternas åtgärder har en internationell inverkan – de större staternas inverkan är större och de mindre staternas inverkan är mindre. Men statens åtgärder inverkar i hög grad på hur människorna kan dra nytta av eller – bli lidande av – globaliseringen. Demokratin, de mänskliga rättigheterna och respekten för rättsstatsprincipen kompletterade med en god förvaltning och social rättvisa rekommenderas också av denna kommission.

Finland är en sådan stat. För att klara sig måste en nation med fem miljoner människor kunna använda alla sina resurser och slå vakt om samarbetstraditionen. Ett kompetent företagande är en stor utmaning. Det är det också i Europeiska unionen. Lissabonstrategin behöver större effektivitet för att EU skall bli världens konkurrenskraftigaste område.

Globaliseringen innebär förändringar också för andelsverksamheten. De tydligaste exemplen på det ser vi inom handeln och jordbruket. De traditionella handelshindren har avlägsnats och detaljhandeln har internationaliserats. De senaste åren har många multinationella företag kommit till Finland. Konkurrensen har ökat och blivit hårdare.

Hinder för ekonomiska kontakter kommer att raseras även i fortsättningen. Produktion flyttas från industriländerna, också från Finland, till länder där det finns en relativ fördel inom branscherna i fråga. När produktionen blir global behövs det internationella regler för investeringar och konkurrens.

Handelshinder måste avlägsnas även i fråga om produkter för vilkas vidkommande utvecklingsländerna har en relativ fördel. Det gäller även jordbruket. Det kan leda till förändringar också i vårt jordbruk och vår livsmedelsproduktion. Detta är en utmaning, men med gemensamma krafter kan vi svara på den.

Erfarenheterna och resultaten av den finländska andelsverksamheten i utvecklandet av jord- och skogsbrukssektorn och hela landsbygden och i konsumenthandeln är ett kapital som vi behöver också i framtiden. Jag hoppas att Ert möte blir framgångsrikt och samtidigt önskar jag Er goda resultat i Ert arbete i praktiken.