Tal av republikens president Tarja Halonen vid avslutningsfesten 12.1.2007 med anledning av temaåret Skärgårdshavet 2006

(med reservation för ändringar)

Östersjön och därmed också Skärgårdshavet uppstod egentligen först i slutet av den sista istiden, för omkring 10 000 år sedan. Vad åldern beträffar kan Skärgårdshavet därmed i stort sett jämföras med den permanenta bosättningen i Finland. Det är inte fråga om enbart en lika lång historia, utan om en lång gemensam historia. Med undantag för de senaste femtio åren har samlevnaden löpt smidigt. Människan har i alla tider lämnat sina spår i den marina miljön, men det är först under vår tid som detta orsakat stora problem. Skärgårdshavet har valts till ett av våra nationallandskap. Men hurudant är det nationallandskap och den natur som vi lämnar i arv till våra barn – är landskapet och naturen levande eller döda?

Som naturmiljö är Skärgårdshavet mycket unikt i många avseenden. I Skärgårdshavet finns, såsom av namnet framgår, en av de största skärgårdarna i världen. Skärgårdshavet kännetecknas av att det har låg salthalt och är grunt, t.o.m. grundare än den grunda Östersjön. Medeldjupet i Skärgårdshavet är bara 23 meter och i hela Östersjön 55 meter, medan däremot Medelhavet har ett medeldjup på hela 2 000 meter. Skärgårdshavet är också ett genomströmningsområde för Östersjön och Bottenhavet, och åarna och floderna i det stora tillrinningsområdet medför en riklig tillrinning av sötvatten.

Skärgårdshavet är med andra ord en mycket känslig skönhet – i dag dessvärre sargad och sjuk. Övergödningen är det största miljöproblemet i Skärgårdshavet. Kemikalier, oljetransporter, utarmningen av naturens mångfald och uppkomsten av främmande arter är exempel på andra hot mot havsmiljön.

Övergödningen är en följd av den näringsbelastning som människan har orsakat och som redan fortgått under drygt ett århundrade. Näringshalterna har fortsatt att stiga ytterligare under de senaste årtiondena. Till stor del är det finländarna själva som har orsakat belastningen. Vi känner bra till hur de skadliga näringsämnena uppkommer, hur de transporteras och hur man skulle kunna reducera dem. Det primära målet är inte att söka syndabockar och att skuldbelägga dem, utan nu är det fråga om att utveckla förnuftiga och nödvändiga skyddsåtgärder med tanke på våra vattendrag. Vi måste se till att satsningarna fördelas effektivt, att de ekonomiska följderna fördelas och att ansvarsfördelningen förtydligas.

Mannen på gatan är i dag mer medveten om miljöhoten än han var förut: Den information som på sommaren ges om algblomningen i vattendragen och om de hälsorisker blomningen orsakar har fått människorna att vakna upp. Vi lever i ett land som har hundratusentals sjöar och som kantas av omfattande havsområden, och därför berörs vi alla av miljöföroreningen och dess följder. En titt ut genom fönstret på det snöfria vinterlandskapet i Åbo får oss kanske att fundera på orsakerna till och följderna av klimatförändringen och på de medel vi har för att stoppa klimatförändringen.

Medvetenheten om de faktorer som hotar miljön började öka redan på 1960-talet. Och allt sedan dess har man i Finland bedrivit ett långsiktigt arbete för att skydda miljön och också vattendragen. Utmaningen är krävande: trots ansträngningarna har situationen inte förändrats i enlighet med förhoppningarna. Vi måste därför överväga nya och mer effektiva metoder. Dessvärre är metoderna inte alltid billiga och enkla, utan varje producent och konsument måste betala sin andel av kostnaderna och pruta på sin frihet att konsumera. Vi måste dock känna vårt ansvar gentemot de kommande generationerna.

Statsrådet godkände i slutet av förra året ett principbeslut om nationella målsättningar för vattenskyddet fram till år 2015. Ett centralt mål är att minska övergödningen i vattendragen. De diffusa utsläppen måste minskas, och detta gäller i synnerhet jordbrukets utsläpp. Om vi lyckas med det skulle också Skärgårdshavets tillstånd förbättras – en stor del av jordbruksproduktionen i vårt land är som känt koncentrerad till just Egentliga Finland.

För verkställandet av detta principbeslut av statsrådet behöver vi ett effektivare samarbete. Temaåret Skärgårdshavet 2006 är ett ypperligt exempel på hur angeläget det är att inse vikten av samarbete och att kunna genomföra ett sådant på ett effektivt sätt. I ert samarbete har ju också många olika slags aktörer inom både den offentliga sektorn och från medborgarorganisationerna och näringslivet medverkat. Jag har dessutom hört att den arbetsgrupp i ert projekt som kartlade uttryckligen utmaningarna inom jordbruket var synnerligen aktiv. Det behövs verkligen, för trots att man under de senaste årtiondena har kunnat märkbart minska den belastning som avfallsvattnet från industrin och samhällena orsakar är jordbruket alltjämt en jämförelsevis stor utmaning.

Miljöskyddet angår oss alla och det bör vara föremål för samarbete. När det gäller att bli medveten om det egna ansvaret är inhämtandet av korrekt information det första steget. Genom de evenemang, seminarier och utflykter som arrangerats under temaåret har tusentals människor fått kunskaper om och egna erfarenheter av Skärgårdshavets natur. Jag tror att mången har fått en klarare bild av de värden som finns i naturen, av naturens nuvarande tillstånd och av behovet av att vårda den. Och jag hoppas att allt flera väljer att i sitt eget liv fatta beslut som skyddar naturen. När det gäller att finna de rätta metoderna är medborgarverksamheten och företagens frivilliga engagemang av stor betydelse vid sidan av myndighetsverksamheten.

Östersjön har i alla tider förenat mera än den skiljt åt. Skärgårdshavet knöt senast under bronsåldern Finland till kultursfären i den norra Östersjöregionen. I dag omges Östersjön av nio kuststater och på dess tillrinningsområde bor inemot 90 miljoner invånare. Det internationella samarbetet på olika nivåer – på global och regional nivå samt grannländer emellan – är nödvändigt för att Östersjön skall kunna räddas.

Östersjön kan på sätt och vis betecknas som Europeiska unionens innanhav. Unionens lagstiftning och åtgärder är därför effektiva metoder när det gäller att förbättra resultaten i fråga om skyddet av Östersjön. Helsingforskommissionen bereder för närvarande ett särskilt åtgärdsprogram för Östersjön som bidrar till en precisering av behoven inom våra egna närområden.

Miljöskyddet och framför allt skyddet av Östersjön har kommit bra igång inom närområdessamarbetet. Det avtal om den nordliga dimensionen som reviderades under Finlands EU-ordförandeskap främjar ytterligare hanteringen av dessa frågor. Den effektivering av reningen av avfallsvatten i S:t Petersburgsregionen som har inletts är ett bra bevis på dels det internationella samarbetet, dels ryssarnas eget uppvaknande inom miljöskyddet. För att den nya miljöskyddskulturen skall slå ordentligt rot krävs det dock ett fortsatt idogt arbete i alla Östersjöländerna.

* * *

Temaåret Skärgårdshavet 2006 har manifesterat framför allt det regionala samarbetet. Arbetet för Skärgårdshavet måste fortsätta också efter temaåret. Vattenskyddet är ett långsiktigt arbete som kräver många decenniers ansträngningar. Det behövs både små och stora insatser för att den belastning som havet utsätts för skall kunna lindras och skärgårdens livskraft tryggas. Temaåret uttrycker saken enkelt och koncist: Låt oss alla ta tio steg för Skärgårdshavets bästa.

Jag vill rikta ett hjärtligt tack till alla som jobbat och slitit under temaåret. Projektet Skärgårdshavet 2006 var en utmärkt vitamininjektion. Nu gäller det att kämpa vidare. Lycka till med det fortsatta arbetet!