Tal av republikens president Tarja Halonen vid Sparbanksförbundets 100-årsjubileum 9.6.2006

I år fyller många finska institutioner hundra år. Förra veckan firade vi den allmänna och lika rösträttens och enkammarriksdagens hundraårsjubileum. I början av 1900-talet genomgick storfurstendömet Finland en samhällelig omvälvning. Under denna period var de politiska förändringarna betydande, men även hela det finska samhället var statt i utveckling mot självständighet, demokrati, en fungerande modern marknadsekonomi med partier, företag och intresseorganisationer. Vid den tiden grundades många institutioner som är verksamma än i dag och som för sin egen del har påverkat utvecklingen i det finska samhället. En av dem är Sparbanksförbundet som i dag firar 100 år. Och eftersom förbundet inte hade funnits utan sparbankerna, betraktar jag här närmare sparbankernas utveckling.

Sparbankerna har en betydligt längre historia bakom sig än det gemensamma förbundet; sparbankernas historia sträcker sig nämligen över mer än hundraåttio år. Sparbankerna var Finlands första privata bankinstitution då de inledde sin verksamhet på 1820-talet, alltså nästan fyra decennier innan den första affärsbanken grundades.

Redan för några hundra år sedan ingick vi i ett större internationellt sammanhang: sparbanksverksamhetens utveckling i Finland var ett internationellt fenomen. I början av 1800-talet spred sig sparbanksidén och sparbanksrörelsen i Mellaneuropa. Sparbanksverksamheten nådde snabbt alla nordiska länder under 1800-talets första decennier. Den snabba utvecklingen vittnar om hur fort idéer och innovationer som grundar sig på dem sprids över gränserna.

De första sparbankerna var sparkassor som hade som mål att förbättra situationen för de mindre bemedlade. Detta gjordes genom att öka sparandet bland den arbetande befolkningen och genom att bevilja den kredit. Den obesuttna delen av befolkningen på landsbygden och de mindre bemedlade människorna i städerna hade inte tidigare kunnat bereda sig på penningbrist som orsakades av säsongsarbetslöshet. Sparbankerna har alltså från första början varit deponenternas banker, vilket de är än i dag. Främjandet av depositionsverksamheten har varit den primära avsikten med sparbanksrörelsen.

Sparbankernas tillblivelsehistoria återspeglar det finska samhällets historia. Språkstrider, landsbygds- och stadsbefolkningens divergerande intressen samt den politiska arbetarrörelse som uppstod i stället för den wrightska arbetarrörelsen, kom till uttryck i grundandet av nya banker. Till exempel grundade den finska arbetarföreningen i Helsingfors (Helsingin työväenyhdistys) en sparbank för att finansiera såväl byggandet av ett Folkets hus som utgivningen av en tidning då andra banker intog en negativ hållning efter storstrejken.

Det fanns ett par hundra sparbanker i Finland då Sparbanksförbundet grundades. Redan innan 1900-talets början hade flera affärsbanker och andelskassor grundats i Finland. De medverkade till att markant öka konkurrensen mellan bankerna. Sparbankernas interna samarbete blev allt viktigare. Man insåg att sparbankerna bäst kunde svara mot den ökade konkurrensen genom att fungera som en enhetlig grupp. Ett annat exempel på det konkreta samarbetet var bildandet av en egen centralbank i aktiebolagsform, Sparbankernas Central-Aktie-Bank.

Sparbanksförbundet har allt sedan starten ansvarat för gruppens intressebevakning och samhällsförbindelser, utbildningen av banktjänstemän samt information och forskning. Förbundet har spelat en central roll för samarbetet mellan sparbankerna och som spridare av information till kunderna.

Under närmare tvåhundra år har sparbanksrörelsens verksamhet ständigt förändrats. De depositionskassor som sköttes av förtroendemän som valdes av grundare och senare av deponenter utvecklades med tiden till bankföretag med full service. Sparbankerna har aktivt deltagit i det internationella samarbetet sedan början av 1900-talet. Sparbankernas internationella och särskilt nordiska samarbete har varit effektivt och innovativt. Vikten av samarbete mellan de lokala bankerna kan inte nog framhävas i en integrerad och globaliserad värld.

I dag är Finlands finanssektor högst internationell och betydelsen av internationellt samarbete har ökat väsentligt. Utvecklingen ser ut att fortsätta i samma riktning eftersom integrationen av finansmarknaden har hög prioritet i Europeiska unionens politik. Dessutom har den internationella finansmarknaden och kapitalets fria och snabba rörlighet påverkat globaliseringens uppkomst och utveckling.

* * *

I de finska sparbankernas historia kan man urskilja fyra huvudskeden: Det första var grundandet av sparbankerna och utvidgandet av verksamheten till hela landet under 1800-talet. Det andra var konsoliderandet av verksamheten under den första hälften av 1900-talet då konkurrensen mellan bankerna hårdnade. Det tredje var verksamheten under tiden för finansmarknadens omfattande reglering efter andra världskriget och det fjärde liberaliseringen av finansieringsmarknaden från och med 1980-talet.

En omfattande ekonomi- och bankkris drabbade Finland under början av 1990-talet. Orsakerna till krisen var många: problem inom makroekonomin, finans- och penningpolitiken, bankverksamheten samt Sovjethandelns kollaps. Uppfattningarna om krisens orsaker och framgången av den politik som bedrevs bl.a. i fråga om hur snabbt finansmarknaden och kapitalrörelserna skulle släppas fria skiljer sig fortfarande från varandra. I vilket fall som helst var vårt banksystem, och sparbanksgruppen som en del av detta, tvunget att möta krisen. Perioden var mycket svår för sparbankerna och hela det finska banksystemet, liksom den tyvärr ofta var det också för gäldenärerna.

Sedan 1990-talet har den strukturella förändringen av banksektorn i vårt land saknat motstycke och varit ovanligt stor även i internationell jämförelse. Sparbanksfusionerna hade dock inletts redan långt tidigare. Antalet sparbanker var som störst strax före kriget år 1939, 485 stycken. År 1990 fanns det endast 150 sparbanker och efter bankkrisen bara 40. Även storbanker har fusionerats, bank- och försäkringsbranscherna har slagits samman och den nordiska integrationen har framskridit kraftigt.

Sparbankerna har efter sin strukturella förändring klarat sig väl i konkurrensen mellan bankerna. Sparbankernas verksamhet har särskilt inriktats på vanliga privatkunder, hushåll, lantbruk – numera på lantbruksföretagande – och på företagsverksamhet i liten skala. Detta har skapat en grund för kundkretsens välstånd och skapat möjligheter för en stabil och positiv utveckling för sparbankerna. I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet frångick man denna verksamhetsprincip då en stor del av sparbanksgruppen utvidgade sin affärsverksamhet såväl geografiskt som företagsekonomiskt till områden som man – åtminstone i efterhand betraktat – inte kände tillräckligt väl och som var förbundna med betydande risker.

De nuvarande sparbankerna som klarade krisen utvidgade inte sin affärsverksamhet på samma sätt som de sparbanker som drabbades av krisen. De nuvarande sparbankerna glömde inte de dygder som är a och o inom bankverksamheten: noggrannhet och försiktighet.

* * *

Företagens samhälleliga ansvar har under den senaste tiden diskuterats på många håll. Det samhälleliga ansvaret omfattar banker såväl som andra företag. I sparbankslagarna konstateras att sparbankernas särskilda uppgift är att främja sparandet. Denna särskilda uppgift nämns även i de bestämmelser som gäller användningen av vinsten för sparfrämjande eller andra allmännyttiga ändamål.

Bankkrisen, överskuldsättningen och de mycket höga räntorna gav finländarna en rejäl minnesbeta. Än i dag kämpar många människor med skulder från tiden för den ekonomiska recessionen. Vissa har skulder som är så stora att de på intet sätt går att betala tillbaka. En del av de privatpersoner som drabbades av svåra skuldproblem till följd av den ekonomiska recessionen har kunnat få sin ekonomiska situation på fötter genom skuldsanering för privatpersoner eller frivillig skuldsanering. Det finns ändå personer med skulder från tiden för den ekonomiska recessionen som av olika orsaker står utanför skuldsaneringen. För dem är det en tröst att utsökningen blivit tidsbegränsad.

Kreditgivarna måste å sin sida medverka till att en motsvarande överskuldsättning inte kan ske. Vid sidan av banker finns det i dag även andra instanser som beviljar lån. I vissa fall finns det anledning att vara orolig över att låntagandet har gjorts alltför enkelt samtidigt som räntenivån är en helt annan än i fråga om t.ex. banklån. Det har redan skett förändringar i skuldsättningen. Antalet unga skuldsatta med många problem har ökat medan skuldsättningen numera snarare härrör från konsumtionskrediter än från bostads- och borgenslån. Denna utveckling måste stoppas och i synnerhet i fråga om unga bör långivarna ta större ansvar.

Den offentliga makten bör också känna sitt ansvar. Vi måste sörja för att den lagstiftning som skyddar konsumenterna och övervakningen är effektiv. Medborgarna måste erbjudas tillräckliga möjligheter till ekonomi- och skuldrådgivning. I dagens läge räcker tjänsterna inte till, vilket innebär att de som är i behov av råd och hjälp i vissa fall är tvungna att vänta oskäligt länge.

* * *

Sparbankernas grundtanke – att främja sparandet – är i dag och i framtiden lika aktuell som den var för nästan tvåhundra år sedan. Sparbankerna är även en viktig del av samhällets ekonomiska demokrati.

Sparbanksförbundet har en betydande uppgift: förbundet skall inte bara främja samarbetet mellan sparbankerna, utan också ge information om sparande och dess moderna instrument till kunder och till den breda allmänheten. För de små bankerna är samarbete nyckeln till framgång, såväl nationellt som på en finansmarknad som ständigt blir mer internationell.

Jag vill önska det 100-åriga Sparbanksförbundet framgång i de utmaningar som väntar även under kommande år.