Tal av republikens president Tarja Halonen vid oppnandet av riksmötet 5.2.2008

(med reservation för ändringar)

Ärade talman
Representanter för Finlands folk

Människors utsatthet i denna föränderliga värld är något som vi påminns om varje dag. Styrkan i det finländska samhället är och har varit samhörigheten – omsorgen om varandra. Vi har byggt upp den under flera generationer och den har burit oss genom svåra tider. Samhörigheten har gjort Finland till ett av världens mest konkurrenskraftiga länder.

Denna modell kallas för välfärdssamhällsmodellen och är även på ett allmänt plan det sätt på vilket man mer rättvist kan fördela globaliseringens för- och nackdelar såväl mellan länder som inom länder. Alla har sitt eget ansvar i denna utveckling. Även företag har ett samhällsansvar för en både ekologisk och socialt rättvis hållbar utveckling.

Under de senaste månaderna har det både i Finland och på andra håll i världen förts en livlig debatt om just denna fråga: vad innebär ansvarsfull företagsverksamhet? Målen styrs av lagar, principbeslut och internationella överenskommelser. Men det gäller att också följa dem.

Människor är intresserade av statens och kommunernas ägarpolitik. I dessa frågor utövar ju folkvalda representanter makt, och dessutom handlar det om gemensamma pengar. Det principbeslut av statsrådet som fattades i fjol och som gäller statens ägarpolitik är ett mycket viktigt ställningstagande.

Enligt statsrådet är statens ägande i till exempel Stora Enso en finansplacering som inte är förknippad med sådana skyldigheter i fråga om sysselsättning och regional utveckling som övergår normal ansvarsfull företagsverksamhet. Jag tror att många frågar sig om detta är ”normal ansvarsfull företagsverksamhet”?

Situationen i Kemijärvi har diskuterats och kommer troligen att diskuteras framöver i riksdagen. Det finns inga enkla lösningar i denna situation eller i andra motsvarande situationer, varken nu eller i framtiden. Men riksdagen har i sista hand makt att besluta om statens verksamhet och också om statens ägarpolitik. Makt innebär ansvar. Jag önskar riksdagen vishet när den ska fatta beslut.

* * *

Fred är mycket mer än enbart frånvaro av krig. Vår uppfattning om internationell fred och säkerhet har utvecklats enormt efter andra världskrigets slut. De mellanstatliga relationerna har blivit mångsidigare, och vid sidan av det statscentrerade säkerhetsbegreppet har den mänskliga säkerheten fått en framskjuten ställning.

Miljoner människor lider av svält, nöd och sjukdomar samt av svaga samhällens och splittringshotade staters oförmåga att trygga sina invånares liv. Men tyvärr är även öppna krig, upprustning och gränstvister mellan stater fortfarande en del av vardagen runtom i världen. Allra hårdast drabbar konflikterna civilbefolkningen och oftast de mest sårbara grupperna i samhället, alltså kvinnor och barn.

Dagens säkerhetsutmaningar är gemensamma och kan inte bemötas med enbart nationella åtgärder. För det behövs internationellt samarbete – såväl regionalt som globalt. För att bland annat dämpa klimatförändringen och främja en rättvis globalisering måste vi samarbeta.

I år, när Finland är ordförandeland i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), är vi i en speciell ställning när det gäller att främja mänsklig säkerhet och samarbete. I detta arbete betonar vi respekten för gemensamma värderingar och principer. Ordförandeskapet är ett krävande uppdrag.

* * *

Den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som är under beredning beskriver den rådande situationen och innehåller långtgående riktlinjer både för säkerhetspolitiken och för utvecklingen av försvarsmakten.

Beredningen av redogörelsen har kommit bra igång. Beredningen i statsrådet liksom den parlamentariska uppföljningsgruppen fungerar bra. Den offentliga debatten har också blivit livligare. Allt detta är bra. Målet är dock ett så brett samförstånd som möjligt. Enighet är styrka för en liten nation.

Målet med vår säkerhetspolitik är att främja Finlands och finländarnas säkerhet och välfärd. Vi strävar efter att främja den internationella stabiliteten inom Finlands närområden och också längre borta. Det är i enlighet med OSSE:s principer att vi inte främjar vår egen säkerhet på bekostnad av andra. Finland är ett land som skapar trygghet, inte ett som nöter på den.

Finland ska alltid vara redo att i egenskap av självständig stat bära ansvar för vårt lands militära försvar. Detta gäller i alla situationer, vi må sedan vara medlemmar i vilken union eller allians som helst. I en eventuell nödsituation kan vi ha stöd också av andra aktörer – på motsvarande sätt som Finland vid behov har hjälpt och kommer att hjälpa andra. Vi ska inte leva i tron att någon annan tar hand om Finlands försvar på våra vägnar. Ett sådant tänkesätt är inte realistiskt. Däremot är det befogat att på alla håll befrämja samarbete i dess olika former.

Det faller sig naturligt att ha ett bredare militärt samarbete med de länder som vi också i övrigt samarbetar närmast med. För Finlands del är krishantering, materielanskaffning och övningar lämpliga former av militärt samarbete. Den här typen av samarbete stärker också vårt nationella försvar, även om det primära syftet med samarbetet ju inte är att skapa ett gemensamt försvar.

Denna linje gäller också den civila krishanteringen. Det är viktigt att utveckla den, och det kommer vi i första hand att göra tillsammans med EU-länderna.

Tillsammans med Sverige, Norge, Estland och Irland är Finland för närvarande i krishanteringsberedskap när det gäller Europeiska unionens snabbinsatser. Dessa länder är, trots att de valt olika försvarslösningar, naturliga samarbetspartner för oss, dels på grund av att länderna ligger nära varandra geografiskt, dels för att de har likartad inställning till krishantering. Även Tyskland och Nederländerna är Finlands samarbetspartner inom EU:s snabbinsatser för krishantering.

Vid sidan av samarbetet inom Europeiska unionen deltar vi för närvarande i Natoledda operationer i Kosovo och Afghanistan. Detta ger vårt militära krishanteringssamarbete en stark transatlantisk dimension. Dimensionen förstärks av våra kraftfulla insatser inom utvecklandet av den globala krishanteringen.

Vi bär vårt eget ansvar inom den internationella krishanteringen väl. I dagsläget är våra resurser så gott som maximalt utnyttjade, och vi bör därför noga överväga eventuella nya åtaganden. Men det vore bra om vi kunde visa ett ännu starkare engagemang när det gäller FN:s krishanteringsoperationer.

Jag anser det nödvändigt att vår försvarsmakt fortsättningsvis grundar sig på allmän värnplikt. Detta tryggar såväl vårt eget lands försvar som en stark kompetens i den internationella krishanteringen.

* * *

Grundlagen trädde i kraft för cirka åtta år sedan. Det är en kort tid när det gäller att samla erfarenheter av tillämpningen av grundlagen. Det finns emellertid politisk vilja att dryfta hur grundlagen har fungerat – detta anges bl.a. i programmet för statsminister Matti Vanhanens andra regering och framgår också av den livliga offentliga debatt som förs i frågan.

Jag konstaterade också själv i mitt tal vid avslutningen av riksdagens förra valperiod att vi inte ska dra oss för att uppriktigt utreda också dessa frågor. Presidentens maktbefogenheter och i synnerhet ledandet av utrikespolitiken är, av debatten att döma, centrala element vid bedömningen av grundlagens funktionsduglighet. För egen del kan jag konstatera att samverkan inom utrikespolitiken mellan de högsta statsorganen har förlöpt väl. Detsamma konstaterade också riksdagens utrikesutskott i sitt betänkande i slutet av 2006.

Finlands utrikespolitik har letts i god samverkan mellan presidenten och statsrådet, i synnerhet statsministern och utrikesministern. I Finlands internationella umgänge har denna breda representation varit en styrka. Det är också en fördel i beslutsfattandet att de högsta statsorganen förenas av en samarbetsskyldighet. Ju viktigare fråga det gäller, desto större samförstånd bör råda.

Om målet trots allt är en vilja att förändra maktförhållandena är det bäst att föra fram det öppet och inte gömma sig bakom skenbara motiveringar. Jag anser att de centrala målen för grundlagsreformen har förverkligats när det gäller maktbalansen mellan de högsta statsorganen. Beslut om detta fattades ju efter en grundlig beredning. Grundlagen anknyter väl till vårt lands konstitutionella tradition.

Det folk som makten utgår från verkar vara rätt tillfreds med grundlagen, likaså med rätten att själv kunna välja statsöverhuvud. Betydande ändringar så här snart förutsätter vägande skäl och medborgarnas godkännande.

När vi nu diskuterar grundlagen anser jag det vara viktigt att vi också bedömer hur de grundläggande fri- och rättigheterna som skrivits in i grundlagen förverkligas. Riksdagens justitieombudsman har till exempel fäst uppmärksamhet vid problem bland annat i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster och social trygghet. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har å sin sida meddelat Finland flera domar om brister som hänför sig till rättegångar.

Ärade talman
Representanter för Finlands folk

Jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats och tackar er alla för ett gott samarbete och önskar er framgång och visdom i ert krävande arbete.

Härmed förklarar jag 2008 års riksmöte öppnat.